Before the Devil Knows You're Dead (2007)

Brott lönar sig inte, och gammal är äldst

Futtiga men förståeliga, på ett futtigt vis, är skälen till att Hank (Hawke) ställer upp på brorsan Andys (Hoffman) rånplaner. Ingen av dem är egentligen rånare, men det är det perfekta - och händelsevis nödvändiga - brottet. Inga offer, ganska stora pengar.

Problemet är bara att vi redan sett hur rånet slutar, om än med ett par frågetecken hängandes kvar. Helt kronologisk är nämligen inte filmen, vilket är en del av förklaringen till att inledningen är så omedelbart uppslukande.

Allra, allra första scenen är djärvt intim - med den kanske lite oväntade konstellationen Phillip Seymour Hoffman / Marisa Tomei mitt i akten. Efter sex följer naturligt skådespeleri i toppklass och på några sekunder har två väldigt verkliga personer etablerats. Eller åtminstone delar av dem. Mer om de tu framkommer vad det lider.

Andy och Gina utgör gifta paret Hanson men Gina får även tillfälle att gå oklädd hemma hos Hank som hon vänstrar med. Vilket föranleder frågan: får man över huvud taget göra så sexigt bruk av en så duktig skådis om man är en legendarisk regissör med Integritet?

Sidney Lumet har jobbat på stadigt i sex decennier, men det var ett tag sedan han gjorde något riktigt väsen av sig. Genombrottet "12 Angry Men", ett klassiskt domstolsdrama med Henry Fonda i huvudrollen, kom redan ett halvt sekel före den här (och inte ens då var han nybörjare i branschen) men det är i sjuttiotalet man hittar hans mest kända som "Dog Day Afternoon", "Serpico" och förstås "Network". Något slags 70-talskänsla vilar också över "Before the Devil Knows You're Dead", vars titel förresten är slutet på en (irländsk?) skål som inleds med "May you be in Heaven half an hour..."

Det är tajt, effektivt, synnerligen mänskligt men också fullständigt otråkigt. Det är inte diskbänksrealism, utan en realistisk thriller i båda ordens sanna bemärkelse. Dessutom är det smart berättat - med förklaringar och mer information utportionerade nästan retsamt i ofullständiga munsbitar.

Skådisarna är förstås alldeles lysande, till exempel Ethan Hawke som gör en klockren losertyp av sin Hank - nervös, patetisk och tjurig. Och bättre för var minut blir han, ju högre problemen staplas runt honom. Eller rättare sagt, ju högre runt sig han själv staplar problem. Hoffman är som vanligt enormt bra - är han någonsin något annat? - här drivande och styrande på ett slemmigt säljarvis snarare än någon med verklig makt, den borne småpotatismanipulatören och samtidigt fortfarande full av barndomsbitterhet. Albert Finney, som sällan gör sig känd för kassa insatser, skymtar till i början för att sedan försvinna ett bra tag. Och sedan återvänder han förstås, med besked.

Hur veteran Lumet än är känns det här på något märkligt vis nästan som en Coen-film. En serie briljant spelande skådisar gör karaktärer som man inte direkt förväntas sympatisera med, som snor in sig i svårigheter, målar in sig i hörn och väldigt fort har gjort sina liv väldigt besvärliga. För andra har deras ränker ännu värre följder. Musiken, inte minst huvudtemat, har ekon av Carter Burwells finaste slingor - tillsammans med en dos "När lammen tystnar".

Underhållande kanske inte är rätt ord för att beskriva den här nedåtgående spiralen, men uppslukande är verkligen inte överord. Liksom "Michael Clayton" är det en väldigt sevärd 2007-film som hamnade lite i skymundan bakom ännu mer sevärda.

© Anders Lindahl
2008-05-16

---

Tack till SF Video för recensionsexemplar

---

DVD / Blu-ray

Hawke, Hoffman och Lumet tjötar på kommentarsspåret där jag direkt lärde mig en grej: hur man uttalar regissörens efternamn!

"Lumett", typ. Inte Lumé, som jag alltid trott.

---

Originaltitel: Before the Devil Knows You're Dead
USA, 2007
Regi: Sidney Lumet
Med: Philip Seymour Hoffman, Ethan Hawke, Marisa Tomei, Albert Finney, Rosemary Harris, m.fl

Genre: Drama, Thriller
Hemmabio: 2008-05-21

Sök