Martian Child (2007)
About a Martian boy
"Alla föräldrar känner att de är blinda som leder en blind".
John Cusack spelar författare igen, men den här gången skriver han science fiction istället för skräck (intressanta diskussioner om var gränsen går lämnar vi därhän), som en naturlig konsekvens av att det var till rymden han flydde via serietidningar när han var ung hackkyckling som inte passade in. David är änkling (i 1408 hade Cusacks karaktär förlorat sitt barn, börjar han bli typecastad?) med fint hus och vaga funderingar på att adoptera. Egentligen är han inte intresserad, berättar han för sin syster (spelad av Cusacks syster), men det kanske mest är en fråga om att hitta rätt barn.
Dennis passar in ännu sämre än David gjorde som barn. Han gömmer sig i en kartong undan solljuset på hemmet i förorten där han placerats, och tror att han kommer från Mars. Rätt barn? Syrran ser det annorlunda: att adoptera ett barn som gömmer sig i en låda är som att köpa en begagnad bil och ignorera att den läcker olja. Hon har väl mandat att vara barsk i tonen, morsa till två stökiga grabbar som hon är. En annan Joan-aforism om barn lyder "de är som myggor och suger livet ur en".
Dennis är ändå artig och tackar för solskyddet och solglasögonen han får, helt bortvänd från världen är han alls icke - han är bara inte "härifrån". Säger han. David vet ju en hel om det där med att hantera verklighetens problem med overklighetens hjälp, och skulle alltså passa finfint som farsa. Å andra sidan, med sin egen fantasi och kärlek till andra världar kanske han anammar Dennis värld lite för mycket?
Men filmen slutar med att David inser att han inte är lämpad att vara adoptivfar. Han åker istället till Tijuana, där han blir rånmördad. Ett sådant där ironiskt, snöpligt slut, ni vet.
Nej, ni vet nog ganska precis hur filmen slutar. "Martian Child":s omslag pryds av en rekommendation från FOX TV. Det säger i det här fallet inget om dess politiska ställningstaganden, vilka förstås är obefintliga såvitt jag märkte, men väl något om att det är oprovocerande familjeunderhållning utan vassa kanter. Gör det nå't?
Annars är lejonparten av filmen egentligen inte så vettlöst smörig som den kunnat bli (det sparar de till slutet). Den första tveksamma starten på minifamiljen består mest av att David försöker göra allting rätt, och blixtsnabbt backar och omformulerar sig när hans ord inte faller i rätt jord. Dennis å sin sida ler aldrig, men har inte enorma utbrott heller. Han, och hela relationen, känns bräcklig på ett övertygande sätt. Och så hänger det en bild på en smilande GW Bush bakom en rektor när hon kallhamrat berättar att Dennis inte får gå kvar i skolan. Kreativ, negativ bildassociering, minsann! Fast det kanske är en ren slump, eller hur?
"About a Boy" är man förstås inte sen att associera till, men skillnaderna är lika tydliga som likheterna. David har ingen uttalad filosofi om självvald ensamhet som han måste tvingas ur, han vill kort och gott göra något gott - och börja leva igen i förbifarten, får man väl förmoda. I närheten av lika bra är den inte alls - för här måste man verkligen vara på rätt humör för att köpa klyschorna och den glassiga fernissan av Disneysmörig musik.
Det här är kort och gott, gissar jag eftersom du besökt denna högst cerebrala och grabbigt intellektuella filmsajt, inte en film för dig - men kanske en film för din brorson eller någon annan liten människa.
© Anders Lindahl
2008-05-16
Tack till SF Video för recensionsexemplar
Originaltitel: Martian Child
USA, 2007
Regi: Menno Meyjes
Med: John Cusack, Joan Cusack, Amanda Peet, Bobby Coleman, Oliver Platt, mfl
Genre: Barnfilm, Drama
Hemmabio: 2008-05-21
