De skoningslösa (1992)

"Deserve has got nothing to do with it"

5 russin

En hora, med eller utan hjärta av guld, blir knivskuren i ansiktet av en full och förnärmad bonnläpp och hennes kollegor beslutar att ta ärendet vidare när lokale sheriffen nöjer sig med att bötfälla den skyldige. En ansenlig summa skramlas ihop till den som kan tänka sig att döda både busen och hans kompis och ryktet färdas snabbt över prärien. För att motivera intressenterna saltar de historien med extra illdåd, trots att flickan blivit alldeles tillräckligt illa åtgången i verkligheten. Men krigets första offer brukar ju vara sanningen och det är en smärre batalj som "De skoningslösa" till slut mynnar ut i.

Eastwood är ingen främling för vidderna. Från 50- och 60-talets TV-serier via Leones odödliga klassiker till egna tidigare tolkningar som "Pale Rider" har han ofta ridit, burit hatt och skjutit revolver, men det ligger något i hur alla kallade "De skoningslösa" något nytt. Döden hanteras inte nödvändigtvis lättsinnigt i genren och hjältarna är inte alltid enkla och felfria, men här visas våldets konsekvenser på ett så bra sätt det över huvud taget är möjligt utan att filmen ramlar över i föreläsarland. I Clintans definitiva westernfilm eller definitiva anti-westernfilm, beroende på hur man vill se det, flockas både skrytmånsarna och de borna mördarna och twisten är att vi inte förväntas bli imponerade av någon av dem.

Inte av Richard Harris English Bob (också känd som the Duke of Death, om han själv får välja), snabbskjutande snobb med biografförfattare i släptåg och en osviklig lojalitet mot kronan.

Inte av Gene Hackman, som styr med järnhand över Big Whiskey - en sheriff flera kalibrer för stor för en sådan håla. Det är Harris han tuktar i en scen som känns som en glasklar föregångare till hans förnedring av Lance Henriksen i "Snabbare än döden". Little Bill är en färgstark karaktär, och på sitt sätt respektingivande, men för honom är allt tillåtet i lagens och den heliga ordningens namn. Lite comic relief bjuder han också på med sitt hembyggda och långt ifrån perfekta hus, men det är annars sällan som skratten ekar över prärien.

Imponeras ska vi inte av William Munny (Eastwood själv), den åldrade änklingaboven som numera försörjer sina två unga barn på en enslig grisfarm. Trots sina bedyranden om att mord och våld tillhörde en annan tid och en annan honom, nappar han rätt fort på erbjudandet från en förbiridande sprätt om lättförtjänta blodspengar. Säkert motiverar han sig med att barnen behöver en chans, och visst hedrar han hustruns minne genom att nobba kvinnor och neka till whiskey, men han är ingen ängel. Ja, möjligen dödsängeln då... Hans förflutna hemsöker honom, men när han tycker att situationen kräver det så visar han hur lite han egentligen har förändrats.

Inte ens Morgan Freemans Ned Logan ska man beundra alltför mycket. Jo, jag vet, det är nästan omöjligt att inte gilla och respektera en person spelad av Morgan Freeman, men titta närmare på Munnys gamle vapendragare och försök. På vilket sätt är han egentligen bättre än de andra prisjägarna?

Imponeras ska du förstås däremot av skådisarna, halvgrånade veteraner mestadels som alla på sitt sätt äger rutan. Showen stjäls dock till slut, på extremt oväntat vis, av Jaimz Woolvett som den kaxige Schofield Kid - ungtuppen som dragit in de gamla uvarna i dramat. Han bjussar på en scen i absolut världsklass - den scen som, mer än någon annan, visar att det här är ett mästerverk som tar sitt tema på blodigt allvar. Clints egen two-liner här gör förstås inte scenen sämre. Den som börjar: "Hell of a thing, killing a man..."

Det vilar en dov och tung stämning över filmen. Regnet smattrar gärna ner och gör lervälling av gatorna. Inte ens skottlossningarna är egentligen så vidare spännande, särskilt inte när det gäller avrättningarna i handlingens mitt. Eastwood gör mord riktigt ocoolt i sina nästan smärtsamt seriösa tolkning av David Webb Peoples manus, och det ska han ha all respekt för. Om det är någonstans som mord får vara häftigt är det förstås i filmens värld, men är det någonstans det blir så effektfullt att påminna om vad som egentligen händer när man dödar en människa som i en filmgenre där det anses nästan kutym att reda ut tvister med revolvern? Nej. Frågan var retorisk.

Den här historien hade kunnat berättas enkelt och traditionellt, genom att karaktärena hållits enkla och traditionella. Här är de istället antingen nyanserade och mänskliga (den ena mannen med ett pris på sitt huvud verkar faktiskt rätt sympatisk) eller märkligt realistiska även när de är arketyper. En slags äldre bror till "No Country for Old Men" är det kanske, där man vid eftertexterna inte bara känner sig nere utan också undrar vem som egentligen var huvudpersonen och varför...


FOTNOT
"De skoningslösa" inleds och avslutas av korta texter som ger en biografisk känsla åt händelserna. Hur sant är det hela då? Ja, inte särskilt verkar det som. Men manuset hade tydligen skvalpat runt i Hollywood ett bra tag på värsta Jacob's Ladder-viset innan Eastwood läste och gillade det.

© Anders Lindahl
2008-04-20


DVD / Blu-ray

10-årsjubileumsutgåvan är fortfarande den definitiva DVD-releasen. Dubbla diskar, förstås: en med filmen + kommentarsspår och så en skiva med dokumentärer på. Plus en liten bonus!

Den ena kortdokumentären om själva filmen är producerad till DVD-releasen och håller en ganska allvarsam ton, medans den andra är en ganska munter featurette jämngammal med filmen där Eastwood uppvisar ett sällsamt men stillsamt gott humör on location. Riktigt härligt att se.

Sedan finns det en kortdokumentär om Clintan, som i ärlighetens namn också är en säljdokumentär från när filmen var ny.

Festligare är att de lagt med ett helt avsnitt av svartvita westernserien "Maverick", med bland annat en ung Clintan.

"Eastwood on Eastwood", slutligen, är ett drygt timslångt porträtt gjort av Richard Schickel (som bland annat brukar skriva om film i Time Magazine).
(C) Warner Bros
Den onde

(C) Warner Bros
Den inte heller särskilt gode, egentligen

(C) Warner Bros
Vid närmare eftertanke är inte ens han så himla god.

Originaltitel: Unforgiven
USA, 1992
Regi: Clint Eastwood
Med: Clint Eastwood, Gene Hackman, Morgan Freeman, Jaimz Woolvett, Richard Harris, Saul Rubinek, Anna Levine

Genre: Action, Drama, Western
Teman: Oscar för bästa film


Ingår i följande teman


Oscar för bästa film





     

Dela |