Solstorm (2007)
En småkylig bris
Det var bara några veckor sedan jag läste ut Åsa Larssons kriminalroman som utspelas i Kiruna, med den kittlande kombinationen av sex, våld och religion som morot för hittills 300 000 läsare - den siffran anges i alla fall i DVDns extramaterial. Om boken kan man redan efter några sidor säga två saker: Åsa Larsson är mer stilist än kollegor som, säg Camilla Läckberg och Liza Marklund. Och ännu mer uppenbart; när hon skriver om frikyrklighet med extatiska inslag och det medelsvensken spontant gärna kallar fanatism, då talar hon med en insikt som de redan nämnda 'deckardrottningarna' saknar, vad de än lyckas kommunicera i övrigt. Larsson ser bakom fasaderna och förklarar mekanismerna som kan leda till farlig fascination för starka ledare och en ovilja att se när det börjar spåra ur. Men också vad det är som attraherar till att börja med.
När det gäller filmen var jag skeptisk i förväg. Svenska filmeliten ska försöka överföra bokens nyanser filtrerade genom sin egen okunnighet...
- De kan lära sig orden, men inte musiken - för att travestera Mark Twain.
Men jag är delvis positivt överraskad. Eftersom jag själv bodde i Luleå två år på 1990-talet kan jag bara se premissen, att en frikyrka med den här amerikaniserade profilen skulle slå igenom på bred front och bli en maktspelare i Norrbottens inland, som gränsfall till science-fiction. En stimulerande tankelek om inte annat, och idén är ju trots allt Kiruna-födda Åsa Larssons egen baby. Laestadianernas konservativa ideal kan inte riktigt jämföras med det här, men det kanske är andra, nu avsomnade, rörelsers arv som inspirerat.
Det börjar i vart fall med panoraman över vackra vinterlandskap och det visar sig vara symtomatiskt för filmen; den är påfallande ofta stilig som en morgon mellan fjällen, men samtidigt märkligt uttryckslös. Fotografen Olof Johnson ska ha en eloge för sin insats. Men regissör Leif Lindblom är mer intresserad av visuella kompositioner, snygga övertoningar och symboliska suggeringar än att skapa spänning. Det finns fler problem. De komplicerade relationerna mellan romanens huvudpersoner har redigerats om på ett sätt som inledningsvis är hyggligt subtilt och lagom bok-till-film-förenklat. När allt är över har dock några ganska rejäla perspektivförskjutningar inträffat.
Framförallt gäller det dynamiken mellan Rebecka (i filmen spelad av Izabella Scorupco), hennes barndomsväninna Sanna (Maria Sundbom), Sannas bror Viktor (André Sjöberg) som är mordoffret i filmens vinjett och ses i tillbakablickar... samt inte minst pastor Thomas Söderberg (Mikael Persbrandt). Genom små glidningar här och var har grundproblematiken förenklats och skillnaden är faktiskt inte försumbar. Själva mordmotivet verkar mer självklart i filmen, men mindre fascinerande än förlagans frågetecken kvarhängande i luften. Ja, ja, det man inte vet lider man inte av. Så har du sett filmen förutsättningslöst, tycker att den har en intelligent intrig och vill fortsätta tycka det - låt bli att läsa boken i efterhand.
”Solstorm” on screen strösslar dessutom med kända svenska skådespelare på autopilot. Persbrandt ska föreställa en karismatisk, pådrivande personlighet som har lätt för att övertyga andra och har gjort manipulation av omgivningen till en konstart. Nu ser vi en disträ och tillknäppt församlingsledare vars trötta blick redan från scratch skvallrar om att han tappat greppet och är på väg mot sin undergång. Krister Henriksson och Jakob Eklund är nästan totalt nollställda i småroller, men det är inte lika graverande i sammanhanget. Men vad är poängen med Suzanne Reuter som självutplånande grå mus, en kvinna som knappt öppnar munnen? Otroligt nog berättar hon i bakom-filmen att hon själv bad om rollen. Izabella Scorupco håller sig också inom alldeles för strama tyglar med tanke på att det är hennes odyssé som ska öppna dörren för alla betraktare in till miljöer som många har väldigt vaga begrepp om. Barnskådespelarna är nog bäst.
Det måste ha varit frestande för filmmakarna att göra något ännu mer tillspetsat i en svensk thriller på religiös mark, post-Knutby, men min huvudsakliga invändning mot ”Solstorm” är att den är för tam. Den tar aldrig riktigt fart vare sig framåt, uppåt, ut i snödrivorna eller in i väggen. Den brinner ut, lite i taget. Glödde den ens på allvar från början?
© Johan Lindahl
2008-04-12
DVD / Blu-ray
- Sex, våld, pistoler och mord och Jesus!Krister Henriksson är förtjust över potentialen i bakom-filmen som spelats in under inspelningen.
- Mer Kurt Cobain än Viktor Sjöberg, säger författaren Åsa Larsson om André Sjöbergs version av Viktor och verkar nöjd med det.
Regissören vill gärna tona ner associationerna till Knutby, medan Suzanne Reuter visar sig vara ett fullkomligt UFO när det gäller kunskaper om ”frireligiösa församlingar” i Sverige.
Några lindrigt underhållande bloopers och bortklippta scener, bland annat den som i eget majestät rubriceras "sexscenen" och som Scorupco tydligen reagerat på. Jag kan se hennes poäng. Vi talar inte om en bortklippt scen, utan om oredigerat råmaterial utan ljud. I filmen används ett par sekunder av detta för att etablera en relation i det förflutna. Men kanske sålde Sandrew-Metronome några extra kopior på grund av uppståndelsen.
Ja, jag vet att vi kallar det väckelsemöte, men jag drar ner gardinen och går och lägger mig nu!
Typiskt. Första svenska filmen på flera år och så måste jag ha den här fula mössan halva speltiden. Nästa gång väljer jag en Wallander, så att jag får spela in i södra Sverige...
Originaltitel: Solstorm
Sverige, 2007
Regi: Leif Lindblom
Med: Izabella Scorupco, Mikael Persbrandt, Maria Sundbom, Lena B. Eriksson, Krister Henriksson, Jakob Eklund, André Sjöberg m fl
Genre: Drama, Religion/filosofi, Thriller
Hemmabio: 2008-03-19
