Sophie Scholl (2005)
The Passion of Sophie
Ur Gestapos arkiv...hämtades historien om hur en 21-årig studentska och hennes aningen äldre bror trotsade makten för det de trodde på - och gick i döden för det. Spoiler? Nej, det här bygger på fakta, i och för sig kanske inte allmänt kända hos oss, men spänningen här består i att se hur mycket styrka och civilkurage vanliga människor kan ta fram ur djupet av sig själva. Och hur andra plöjer vidare i gamla hjulspår även när de borde inse att de kommer att rasa ner i en ravin ganska snart.
Tyskland år 1943 är en tid när många verkar inse vart det barkar - förlust i kriget som skulle ge dem världsherravälde - men bara några få säger det öppet. De som har mest att säga till om vägrar öppna ögonen och sätter lagen över allt annat, en lag som inte gällt i mer än ett drygt decennium. Det är förbjudet att kritisera führern och därmed hela fundamentet för en illusion som så många svalt med hull och hår - och andra snällt spelat med i för att inte vara till besvär.
Ja, hur skulle vi själva ha agerat om vi varit där? Det är en av de obehagliga frågor man måste tvinga sig själv att ställa under och efter ”Sophie Scholl”. De som visar prov på det vi antagligen hoppas se hos oss själva, de ser inte ut som några übermensch-or till att börja med. Medlemmar av en underjordisk studentrörelse som med fredliga medel vill ge motbilder till den officiella propagandan, bland annat med hjälp av flygblad. Syskonen Sophie och Hans tar en chans och lägger ut sådana på sitt universitet mitt på dagen medan lektionerna pågår, men blir ertappade och hamnar i förhör i skilda rum. Vi får under större delen av filmen följa Sophies drabbning med en statens tjänare som köpt den offentliga lögnen, men ändå inte är en totalt omänsklig vägg. Han visar inga synliga sprickor, men börjar kanske tvivla någonstans...
Det är mycket här som påminner om ”De andras liv" (som släpptes något år senare). Två olika totalitära system synas inifrån, men här finns något som är mer inspirerande utan att fastna i lättköpt sentimentalitet. Sophie hämtar kraften ovanifrån; det är uppenbart att hon inte skulle klara av situationen utan tro på någonting högre. Ett tag har hon varit på väg att lyckas med en cover story och släppas fri, men när den versionen punkteras väljer hon det raka spåret, erkänna allt för egen del men inte sälja ut någon kamrat och framförallt: presentera sin övertygelse vad det än innebär. I cellen diskuterar hon sina optioner med en medelålders medfånge som hamnat där för sitt kommunistiska engagemang. Det kan vara värt att kompromissa lite och rädda livhanken, eller...?
Det är en dialogdriven film, som kring mitten kan se ut att ha bestämt sig för att lägga mest krut på en duell mellan två personer, lite statiskt filmat och upplysande mer än upphetsande. Den fasen övergår dock i det mest pulvriserande passionsdrama jag sett på väldigt länge. Allt ställs på sin spets när en högt uppsatt domare kallar till rätten och vill statuera exempel. Det ser så löjligt enkelt ut, det filmen åstadkommer, men är så starkt. Så omanipulativt konstruerat och ändå omöjligt att värja sig mot att det inte riktigt låter sig fångas med några väl valda analytiska formuleringar. Transcendent upplevelse, skulle väl någon uttrycka det - även om jag aldrig riktigt greppat vad det egentligen betyder. Men är du ute efter något som verkligen tränger igenom, som förmodligen till största delen är väldigt nära ett verkligt händelseförlopp och som återskapas med en skälvande intensitet utan en falsk tonträff någonstans - då är ”Sophie Scholl” en film du inte ska ge dig själv chansen att missa.
© Johan Lindahl2008-03-24
DVD / Blu-ray
Atlantics svenska version har ett par intervjuer med bland andra regissören och Julia Jentsch, som gör huvudrollen. En teaser och en trailer (nej, de är inte identiska) och lite annat plock.