River Queen (2005)

Splittrad skönhet

Nej, det här är inte en nyversion av TV-serien ”Floden blev mitt liv” med den söta Sigrid Thornton i huvudrollen som skeppare i Australiens utmarker. Det här tilldrar sig i och för sig nästgårds, i 1860-talets Nya Zealand. Maorier och vita nybyggare befinner sig i konflikt. Ja, lite mer komplicerat än så är det, eftersom en del av ursprungsbefolkningen lierar sig med européerna, antingen individuellt eller stamvis - inte helt olikt mönstret när spanjorerna intog Sydamerika och fick över en del indianer på sin sida mot den tidigare härskarklassen under inkaväldet.

Sarah (Samantha Morton) tillhör inkräktarna, men blir gravid med en maorier som kort därefter dör. Sonen får namnet - Boy. Sarah blir åtskild från sin far och syster, samt inte minst pojken som kidnappas av maoriska släktingar. Allt detta avhandlas raskt i något liknande montageform innan berättelsen börjar på fullt allvar. Sarah kommenterar också regelbundet händelseutvecklingen i en poetiskt reflekterande voice-over som kan uppfattas som pretentiös eller påträngande personlig. Själv är jag inte riktigt säker på vad jag tycker...

Fostrad till att kunna utöva fältmedicin kommer Sarah att utnyttjas av bägge sidor i konflikten under fortsättningen, där hon söker efter sin son - och sin egen identitet. ”River Queen” kan sägas innehålla allt den historiska äventyrsgenren ger utrymme för. Action och meditation; vidunderliga åkningar över vackra landskap till solemna sånger där kolliderande kulturtraditioner korsbefruktas; filmen är både realistisk och delirisk, brutalt konkret och svävande i tonen. Den är rörande - och lite rörig. Fylld av frågor om lojalitet och svek med en märkbar ”The Mission"-känsla över alltihop. Symbolspråket vilar tungt över nejden och är inte alltid lättbegripligt.

Samantha Morton bär fram filmen och hennes mest märkbara motspelare är inte Kiefer Sutherland, som man kan förledas tro av marknadsföringen. Sutherland är en menig i armén som vill ta över öriket, en man som både gör sin plikt och har ett samvete. En betydelsefull biroll som han levererar med en intressant irisk accent som vapen. Cliff Curtis kommer många att känna igen, med tillägget "VAR har jag sett honom förut?". Axplock: ”Sunshine”, ”The Fountain” och ”Training Day”. Sarahs son, den av kriget härdade tonåringen Boy, spelas trovärdigt av den unge Rawiri Pene, medan rebelledaren Temuera Morrison, ja, ni har rätt: det är hustrumisshandlaren från "Krigarens själ”.

Det finns mycket värt att berömma. Filmen har en egen profil, en story som inte berättats alltför många gånger förr och episka möjligheter. Ja, den är nog tänkt som ett epos i alla fall. Tillkomsten sägs dock ha varit problematisk, med en ambitiös regissör som fråntogs kontrollen över sin ”baby” och sedan fick tillbaka den igen. Ibland skvallrar brottstycken och tvära hopp över klyftor i tiden om en process som inte löpt helt smidigt. Idén i grunden har väl varit att skapa en ödesmättad melodram och historieskrivning med plats för viss optimism mitt i blodbadet. Regissör Ward (eller vem det nu egentligen är som haft sista ordet) förlorar sig en del i kärlek till vad som går att göra, men inte alltid måste göras. Passion och splittring genomsyrar handlingen, men även filmen som sådan.

Här väjs det inte för krigets obehagliga konsekvenser eller historiska paradoxer. Samtidigt kan den rekommenderas som en skönhetsupplevelse. ”River Queen” går inte i land med allt den vill täcka in och det kan som sagt vara följden av nedklippning, manusrivning eller annat vi aldrig får veta. Det är ingen riktigt 'hel' film, men ändå sevärd, kanske som en nyzealändsk ”Heaven's Gate" - vilket givetvis kan tas som hot eller löfte.

© Johan Lindahl
2008-03-24

---

Tack till Noble Entertainment för recensionskopia

Originaltitel: River Queen
Nya Zealand/Storbritannien, 2005
Regi: Vincent Ward
Med: Samantha Morton, Cliff Curtis, Kiefer Sutherland, Temuera Morrison, Rawiri Pene, Stephen Rea m fl

Genre: Drama, Krig, Romantik
Hemmabio: 2008-03-05
Teman: Livet i djungeln

Ingår i följande teman

Sök