PVC-1 (2007)
Ständig pärs utan pauser
En del filmer går utanpå de vanliga ramarna för bra och dåligt, sevärt eller inte... ”PVC-1” är svår att betygsätta i vanlig god ordning, men jag får väl göra ett försök. Här återskapas en verklig händelse i Colombia år 2000. En familj på landsbygden attackeras av en grupp kriminella på jakt efter något så krasst som pengar. Alldeles för mycket pengar för den här familjen. Men missdådarna menar allvar och placerar en hemmagjord bomb i en tub kring halsen på frun i huset. Nu måste de drabbade snabbt skaffa fram en lösensumma motsvarande flera tusen dollar, eller få hjälp att oskadliggöra bomben.
Bara att ta sig till en plats där en expert på sprängämnen möter upp är en utmaning. Genom oländig terräng och utan egen bil ska de snabbt färdas flera kilometer. Och regissören Spiros Stathoulopoulos väljer inte den lättaste vägen för sig själv heller. För att få en så realistisk känsla som möjligt arrangerar han hela förloppet och filmar i en enda tagning - en och en halv timme av ständig spänning. Senast jag såg ett liknande företag var med "Russian Ark" på samma festival för fem år sedan. Den var säkert ett mästerverk, men utstrålade i mina ögon en distanserad och kylig perfektionism.
Det här är däremot en påfrestande, personlig och rent sjösjukeframkallande film - en ren prövning. Vi får inte mycket sammanhang på gott och ont; varför utsätts just den här familjen och vilka är rånarna egentligen? Men det ger samtidigt en bild av hur brutaliteten slår slumpmässigt, när familjen åkallar Gud och helgonen för att få svar. Vi förstår dem. De är olycksaliga offer, särskilt kvinnan som måste improvisera sig fram i sällskap med den fysiskt veke äldre maken och en av döttrarna, för att sedan hålla ihop psykiskt under arbetet med att desarmera laddningen.
Regissören har själv skött steadycam och begår en liten bragd med tunn plånbok. Han följer dogmareglerna och använder ingen extra musik, inget tillsatt ljus och alltså, så långt jag kan se, inga klipp. Dock kommer jag på mig själv med att undra: om bomben exploderar, hur illustrerar han då det? Här finns inga specialeffekter att tala om. Hur det slutar avslöjar jag inte, men det är som sagt en pärs från början till slut. Inte den ledigaste lördagkväll jag tillbringat i mitt liv, men en jag sent kommer att glömma.
Här finns otroligt nog, en del svart humor mitt i allt, överlevnadsgags som faktiskt känns trovärdiga. Människor i utsatta lägen kan reagera på de mest oförutsedda vis. Men i stort sett är det här ingen inspirerande, upplyftande sannsaga utan ett anfall på alla sinnen. Beundransvärt och helt utan smak av spekulation. Det är snarare en hyllning till oskyldiga offer och en påminnelse om att världen inte är rättvis. Ett slag i ansiktet - men det är inte regissören vi borde vara argast på.
© Johan Lindahl
2008-02-04
Originaltitel: PVC-1
Colombia, 2007
Regi: Spiros Stathoulopoulos
Med: Merida Urquia, Daniel Paez, Hugo Pereira, Patricia Rueda, Alberto Sornoza m fl
Genre: Drama, Thriller
Teman: GFF2008 Livet i djungeln
Ingår i följande teman
