Blue Eyelids (2007)
Ja, det här var ju fint, men...
Sista chansen att bli lycklig? För en äldre dam i filmens subplot verkar det tåget ha gått för länge sedan, resonerar hon själv, men för den yngre ogifta Marina finns det hopp. Hon har i alla fall just vunnit en resa för två. Tyvärr har hon ingen att resa med. Syrran försöker en fräckis, att få åka med sin make i stället och fixa en arvinge. Men Marina springer på en gammal bekant från skoltiden, en man hon inte ens känner igen, men hon bjuder in honom.
- Allt är ju gratis!
Nu ska de bara lära känna varandra...
En prisbelönt film, nyss anländ från Sundance-festivalen, avslöjas i en kort introduktion på Folkteatern. Och det här har onekligen 'favorit på festivalkarusellen' stämplat i passet, men det känns också som ett långt förspel, eller i varje fall en lång uppladdning mot en förlösning som till slut kommer... dock mer som en vindpust än som ett mäktigt vattenfall. För att vara latinamerikanskt är det ovanligt tystlåtet. Det handlar om två personer som råkar hitta varann när de bäst behöver någon, men interaktionen går inte på räls. Och i en liten parallellhistoria följer vi alltså en gammal kvinna som ser tillbaka på sitt liv.
Det är småroligt och småcharmigt ibland; men mest en jämn lunk av gråbrun tristess med längtande blickar, talande tystnader och dialoger där det mesta sägs mellan raderna. Det riktiga lyftet kommer aldrig och det är kanske inte meningen heller. Det kan kallas konsekvent, men jag vill ha någonting mer. Idealiskt ska man nog se den här filmen bekvämt tillbakalutad i en soffa och sjunka in i stämningen, hellre än i den fullsatta Folkans ålderstigna och trånga bänkrader. OK, den välvilliga publika inställningen är inte att förakta och något speciellt, något personligt finns här. Jag har väl blivit för krass och beroende av konkreta tilltal från konstnärliga utövare - livet är ju kort. Det här talar till mig i elliptiskt uppdykande cykler*, med alltför påtagliga pauser däremellan.
*Nej, jag vet inte om man kan uttrycka sig så, men geometri var aldrig mitt bästa ämne.
© Johan Lindahl
2008-02-04
Originaltitel: Párpados azules
Mexiko, 2007
Regi: Ernesto Contreras
Med: Cecilia Suárez, Enrique Arreola, Tiaré Scanda, Ana Ofelia Murguía, Laura De Ita m fl
Genre: Drama, Romantik
Teman: GFF2008
Ingår i följande teman
