Sweeney Todd (2007)

Burtons blodiga barberare sätter skägget i brevlådan

Likt en traditionell Dracula glider Sweeney Todd in i ett dimmigt Londons hamnkvarter på ett segelfartyg, och hans visit på Fleet street ska bli minst lika blodig som någonsin vår garniterade nemesis:s.

"Sweeney Todd" är berättelsen om en hämndlysten barberare som rakar sina kunder lite väl nära inpå skinnet och med hjälp av Mrs. Lovett sedan bakar pajer av det som finns kvar av desamma. "Waste not, want not" kan tyckas bra, men det måste ju medges att denna typ av kundvård lämnar en del att önska hos såväl den skäggförsedda som den pajätande församlingen. "Sweeney Todd" är en historia som i olika former varit i svang sedan 1800-talet, men Tim Burtons bioaktuella version baserar sig på en musikal av Stephen Sondheim från 1979.

Tim Burton bakom rodret, Johnny Depp och Helena Bonham Carter i huvudrollerna; det är en kombination vi har sett förut och, med Depps fäbless för Burton och Bonham-Carters fascination för underliga goth-karaktärer, rätt sannolikt kommer få se igen.

Just att se Depp med rakblad i händerna får en osökt att tänka på en tidigare sylvass Burtonkaraktär, och det skulle vara logiskt att se Sweeney Todd som Edward Scissorhands elaka brorsa, men den här filmen har faktiskt mer gemensamt med Burtons senaste film, den animerade ”Corpse Bride” från 2005.

Tim Burton är animatör i själ och hjärta och det lyser igenom, inte alls på ett dåligt sätt, i de kulissartade Londonscenografierna, de tillspetsade bildvinklarna och, inte minst, i de docklika skådespelarinsatserna. Mrs Lovetts (Helena Bonham Carter) pajbakerska är onekligen slående lik i sminkning, rörelsemönster och karaktärdjup det lik hon spelade i "Corpse Bride". Depp gör titelrollen som en stiliserad operettfigur, med ungefär lika mycket djup, om än med en betydligt mörkare framtoning, som Sacha Baron Cohens roande biroll som den extravagante Signor Pirelli.

På pappret låter "Sweeney Todd" som en historia som verkligen utspelar sig på Tim Burtons mammas gata, och visst är det tydligt att det är en Tim Burton-film vi ser på. Men hans händer tycks ha varit bakbundna av musikalformen för filmen lyfter aldrig och får inte det driv som krävs i dramat. Nu har jag inte hört Sondheims musikal tidigare och jag är heller knappast någon musikalfantast av rang. Detta påverkar naturligtvis min uppfattning om filmen, men även om musikalen som form kanske sätter lite lägre krav på djup i storyn och dramatisk uppbyggnad blir "Sweeney Todd" ändå, när allt kommer omkring, en alltför slätstruken film. Det saknas utveckling i såväl story som karaktärer och hämndhistorien utmynnar alltför snart i en flod av ointressant teaterblod. Till detta kommer att musiken känns tämligen jämntjock utan att något musiknummer ids sticka ut från den trygga mellanfåran. Hela filmtittandet blir med andra ord rätt snabbt trist och grått och det är ju aldrig roligt, framför allt inte när det här borde ha funnits möjligheter för Burton att berätta en riktigt svulstig, hjärtligt rå och visuellt iögonenfallande hämndhistoria.

"Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street" är tyvärr inte ett av Tim Burtons starkare verk och mer än två russin kan det inte bli denna gång.

© Andreas Hallgren
2008-02-12

Originaltitel: Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street
USA / Storbritannien, 2007
Regi: Tim Burton
Med: Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Alan Rickman, Timothy Spall, Sacha Baron Cohen, Jamie Campbell Bower m.fl.

Genre: Kriminalfilm, Musikal, Thriller
Svensk biopremiär: 2008-02-15
Hemmabio: 2008-07-23

Sök