Hard-boiled (1992)

Världens kanske tuffaste film

Detta högljudda mästarprov är John Woos sista Hongkong-film; sedan for han till Hollywood, där han inte riktigt hittade sig själv igen förrän i "Face/Off". "Hard-boiled" känns som en mycket värdig final till hans serie av ultravåldsamma och fantastiska filmer på kantonesiska. Den har allt man förväntar sig, och minst tre gånger så mycket av det.

En filosofi som verkar prägla Woo är att det inte spelar så stor roll vilken sida av lagen man tillhör, huvudsaken är hur man sköter sitt jobb. De tankegångarna har aldrig presenterats tydligare, och mer komplext, än i "Hard-boiled". Chow Yun Fat - som ofta återkommer i Woos filmer - är Tequila, en supersnut som får Hollywoods motsvarigheter att verka både tama och opersonliga. Filmen börjar, på Woos sedvanliga energiska vis, frenetiskt. En suggestiv inledning på ett café där folk dricker te och säljer fåglar bryter ut i en fantastisk skottlossning när Tequila och hans kollega slår till mot en skara vapensmugglare. Kollegan dör under denna visuellt förstummande massaker, vilket hemsöker Tequila filmen igenom och gör honom ännu hårdare än förut.

Tony Leung är Alan, en undercover-polis som gått så djupt in i sin roll att han inte ens kommer ihåg sin egen födelsedag. För att skapa sig en trovärdig täckmantel tvingas han begå alla de brott han blev polis för att bekämpa, till och med kallblodiga mord. Han arbetar med det vapensmugglingsfall som Tequila ramlat in i, och avrättar motvilligt sin förra relativt godhjärtade gangsterchef för att ta tjänst hos Johnny Wong, en vapensmugglare så befriad från samvete att till och med hans allra hårdaste hantlangare stundtals reagerar med avsky.

Tequila och Alan, som av en slump lär känna varandra, inleder ett grälande samarbete och en intrig, så komplex och fylld med minnesvärda scener att den knappt kan sammanfattas, leder så småningom till den mest omtumlande slutstrid världen skådat, på ett sjukhus fyllt med bebisar därtill. Dödssiffrorna närmar sig krigiska proportioner och filmkonsten närmar sig sin absoluta fulländning under en halv timme där man sällan får en chans att hämta andan. Om man blinkar tror man sig ha missat något fantastiskt.

Mitt i ultravåldet och de komplicerade skeendena finns riktiga människor. De påverkas av det som händer, de har vanliga människors problem och de har känslor. Tequilas förhållande med en kvinnlig detektiv vacklar, och han söker en billig lägenhet i staden. Alans enda chans att komma in i poliskåren var att ta det enda tillgängliga jobbet, som under cover-polis, och nu vet han knappt vem han är. Han bor på en båt i hamnen och viker en papperstrana för varje människa han tvingats döda i tjänsten. De hänger från taket i kajutan i en färggrann flock. John Woo själv spelar barägare och före detta polis, som också tjänar som Tequilas confidante. Det är omöjligt att tycka illa om dessa våldsbenägna huvudpersoner. De är så paradoxalt avväpnande i sina grubblerier och tvivel, och allt som oftast så barnsligt roliga.

Jag föreställer mig att vissa människor kan få för sig att höja allvarliga invändningar mot filmens eventuella budskap, mot De Signaler Den Ger, men ack så meningslöst det skulle vara att ge sig in i en sådan debatt. Man blir inte våldsam av sådan här våldsfilm, man blir imponerad. "Hard-boiled" ska inte analyseras, dess avsikter och metoder inte dissekeras. Den ska bara ses.

© Anders Lindahl
2000-10-19

Originaltitel: Lashou shentan
Hongkong, 1992
Regi: John Woo
Med: Chow Yun-Fat, Tony Leung, John Woo, Teresa Mo, Philip Chan, Philip Kwok, Anthony Wong Chau-Sang

Genre: Action

Relaterade artiklar
Hongkong!

Sök