A Crime (2006)
Ihåligt i alla avseenden
Vincent kommer hem och hittar sin fru död av onaturliga skäl i hallen. Enda ledtråden: en taxibil han mött på hemvägen, med några vaga tillhörande signalement gällande föraren. Tre år senare: Vincent tillbringar ohälsosamt mycket tid på hundkapplöpningsbanan, medan struliga granntjejen Alice försöker övertyga honom om att de är menade för varandra. Det går inte så bra, men vad skulle kunna få Vincent på bättre tankar? Att hitta den skyldige till mordet, eller åtminstone någon som skulle kunna passa in i bilden av en skyldig...
- In the harsh light you got sadness written all over your face.
All vishet kommer som bekant från taxichaufförer, och Alice har hittat en kandidat som dock visar på en viss poetisk ådra. I övrigt börjar regissören nu göra sitt bästa för att vi ska tänka på "Taxi Driver" och hur klokt är det på en skala? Hur undviker man att göra en parodisk efterapning av en så mytologiserad film? Svaret är ganska enkelt; "A Crime" går rakt i fällan utan fångremmar, och framförallt framstår Harvey Keitel som en parodi på sina tidigare insatser i dekadent storstadsmiljö, med eller utan Scorsese som mentor. Manhattan by Night. En femme fatale med fransk brytning (ja, visst är det Emmanuelle Béarts roll) leker med elden och taxi-Roger (alltså Keitel) är inte sen att stå till tjänst med sin kännedom om stadens skuggsida.
Det finns filmer man snedtänder på. Här tänder jag överhuvudtaget inte till, trots att La Belle Béart fortfarande är i fin fysisk form och verkar angelägen att visa det.
Jag tittar på klockan, om och om igen, medan kvasinoirismen och det tafatta försöket till stadsdjungeldesperationsskildring sniglar förbi. Ja, jag kan se hur intrigen är tänkt att fungera, men det är väldigt svårt att engagera sig i den här trions öden och äventyr. Framförallt är Vincent en ihålig ursäkt till karaktär, profillöst spelad av den för mig helt okände Norman Reedus.
Ja, folk kan bära sig åt som idioter. Ja, de kan vara kapabla till vad som helst. Inga nya insikter där. Det finns några halvtjusiga vyer; en solnedgång över en strand (ja, faktiskt!), en bumerang som singlar genom luften med New Yorks Skyline som fond - tja, det är väl de två scenerna som speglar något annat än tristess eller total förvirring. Det är inte bara handlingen som har stora hål i sig - huvudpersonerna turas om att försvinna ur sikte eller dyka upp för att det ska passa i nästa konstruerade vändning - och hela berättartekniken är lite halvslappt utformad. Dessutom ska vi leta dolda djup där de inte finns, helst på någon inpyrd bar där rökringarna rör sig uppåt medan inövade fraser som "en fascinerande inblick i människans inneboende sadomasochism” fyller tomrummet och alla nickar instämmande. Fransmän kanske klarar av den uppgiften (det här är trots allt en halvfransk produktion) men jag har bestämt mig: jag tänker inte anstränga mig mer än jag redan gjort, philosophy-wise...
Keitel och Béart har redan min respekt för sådant de gjort någon gång tidigare... när det nu var. Men möjligen har de gjort för mycket av den här varan, så att de tror sig känna igen bakomliggande nyanser i ett manuskript som i själva verket vevar om slitna stereotyper från antiken och framåt - utan att tillföra något nytt. Oavsett om de verkligen tror det eller inte, kan deras närvaro lura en presumtiv publik att tro att här finns mer än stommen till ännu en TV-thriller eller beige B-upplaga av "Basic Instinct"; en stomme som förfuskas av pretentioner filmen inte är i närheten av att gå i land med.
Ett brott - men mot vem? Mot mig kanske.
© Johan Lindahl
2007-11-28
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Några trailers för bland annat ”1408", men inte mer.
Originaltitel: A Crime
Frankrike/USA, 2006
Regi: Manuel Pradal
Med: Harvey Keitel, Emmanuelle Béart, Norman Reedus, Joe Grifasi, Kim Director
Genre: Drama, Thriller
Hemmabio: 2007-09-19
