Lejon och lamm (2007)

Redford ryter till... lite lagom

- Orden skulle bita bättre om de hade en puls.
Den erfarne och i grunden idealistiske collegeprofessorn har ett allvarligt samtal med den elev hos vilken han ser mest potential; men samtidigt brist på fokus och målinriktning. Han jämför med två av sina tidigare studenter, som hade mindre gratis i livet på alla plan, men desto mer av framåtanda och patos. De tog värvning och for till Afghanistan. Det gillar inte professorn riktigt, men han är full av beundran för deras grundläggande motiv till att göra det. En del står upp när andra viker ner sig, som det brukar heta i sportsammanhang.

De två tidigare eleverna är nu del av en ny plan, visar det sig. En strategi för att besegra terrorismen åtminstone någonstans. De är på väg i ett militärplan upp i de otillgängliga bergsmassiven där små förband ska sprida ut sig och ta kontroll över höjderna där talibanerna gömmer sig. Bakgrunden förklaras av en senator som bjudit in sin favoritreporter exklusivt för att sprida lite positiva nyheter om kriget mot, just det, terrorismen. Vad det nu egentligen består i. Regissören Robert Redford (som själv spelar professorn) växlar spår ideligen för att ge sin bild av vad hela diskussionen handlar om och hur USA ser på sin roll i världen. Det är verkligen inte ointressant, men ingen total succé som film. Jag får lite samma känsla som av ”Fast Food Nation”; mycket god vilja och många idéer som ska klämmas in i en film som vill vara ett debattinlägg och samtidigt illustrera dilemmat så att det berör. Båda filmerna verkar också ha pressats fram och inte varit föremål för den sista viktiga omsorgen, finishen som gör att syftet verkligen uppnås.

Apropå puls. Många ord växlas, men något slags arrytmi stör flödet. Det mesta kritiska som kan sägas om ”Lejon och lamm” kan i och för sig visa vad Redford och manusmakaren Matthew Michael Carnahan siktat på - att ge eftertanke. Men det är en historia som instinktivt kommer att stötas bort av många som vill ha mer underhållning. Och många republikaner väljer lika troligt bort en uttryckligt politisk film av ärkeliberalen Redford, hur många av deras argument (en del rent neokonservativa) som ändå tillåts komma fram när senatorn Irving (Tom Cruise) vill sälja regeringens nya Afghan-giv till en utvald reporter (Meryl Streep). Hon har sina dubier, men får gå en match med en man som verkligen har det professorn söker hos sin elev - målmedvetenhet. Hennes timme i enrum med senatorn har en lite oklar karaktär; alltså, vad gör en TV-journalist i ett rum med en av landets mäktigaste män beväpnad med bara ett anteckningsblock? Låt vara att den slipade politikern ständigt studsar mellan vad han anser vara "storyn” som ska ut, och vad som är ”off the record” och tillsvidare bara mellan fyra ögon.

Visst, här luftas tunga frågor kring Amerikas historia, vilka man väljer att stödja eller störta; om medias ansvar - var de inte i själva verket med och sålde in invasionerna av Afghanistan och Irak till allmänheten? - och inte minst om det personliga ansvaret. Filmen verkar poängtera att de som först anmäler sig som frivilliga till farliga uppdrag utomlands oftast kommer från USAs egna underpriviligierade klasser. Och så mynnar det ut i en lags parafras på Martin Luther Kings och säkert en del andra stora tänkares axiom "det är inte onda människorna som är problemet, utan de goda människornas likgiltighet”.

Det som stannar kvar längst är ändå de två kompisarna från skoltiden som hamnar ute i det dödliga allvaret på en kall klippa långt hemifrån och testas till det yttersta. Filmens titel anspelar - vilket förklaras i en av alla dialoger - på vad tyska ledare tyckte om sina engelska motståndare i det första världskriget. Fiendens fotfolk var modiga män, det vill säga lejon, som tyvärr, eller lyckligtvis för tyskarna, leddes av lamm - generaler utan "guts". Nu var britterna ändå på den segrande sidan den gången. Så vad kan vi lära oss av historien? Den tanken väcks fler gånger under "Lejon och lamm", som samtidigt registrerar att misstag från förr verkar upprepas. Och som sagt, alldeles för många med hjärtat på rätta stället väljer att inte göra någonting för att förändra. Budskapet landar i något slags allmänt "Tyck inte bara något utan gör något utifrån det - vad du än kommer fram till!”.

Redford väljer själv att lämna publiken med avsevärt fler frågor än svar. Bara en av alla egenskaper som gör att hans senaste film kommer att hatas av många (särskilt bland hans landsmän, misstänker jag) och upplevas som alltför frustrerande även av många som sympatiserar med hans idéer. Det kanske är årets "Syriana", men utan samma spets. Gamle Robert kanske har för många inkompatibla åsikter samtidigt för att kunna framhäva någon av dem med riktig övertygelse... men det är i alla fall inte helt ostimulerande att se honom försöka. Det vore tacksamt att avfärda hela paketet som "mycket snack och lite verkstad”, men det är knappast kallprat som serveras.

© Johan Lindahl
2007-11-17

Originaltitel: Lions för Lambs
USA, 2007
Regi: Robert Redford
Med: Tom Cruise, Meryl Streep, Robert Redford, Michael Peña, Derek Luke, Andrew Garfield, Peter Berg

Genre: Drama, Krig, Politik
Svensk biopremiär: 2007-11-09
Teman: 11:e september och därefter

Ingår i följande teman

Sök