Pojkarna från Brasilien (1978)

Tunga teman i tveksam tappning

"Pojkarna från Brasilien" är en ganska sensationalistisk och ibland märkligt gräll thriller som vilar på rätt smaklös grund. Det hjälper liksom inte att filmen är full av superskådisar (och, festligt nog, en ung Steve Guttenberg) - det är inte bra, det här.

Ira Levin skrev boken - och faktum är att vad som delvis är en tidig tagning på ett väldigt aktuellt tema i våra dagar också känns som en förklädd remake på en annan av hans succéthrillers. Vilken denna thriller är törs jag inte säga, eftersom den största poängen med filmen är hur man gradvis ska inse vad som är å färde. Även en indirekt spoiler kan lätt förta ett av filmens få underhållningsvärden - utöver det att se ett par grånade Laurence Olivier och Gregory Peck slåss på golvet, omgivna av Dobermanhundar, eller för den delen att se Gregory Peck och James Mason slåss på golvet, omgivna av övervintrade nazister och festmat.

Det är tyvärr en hel del man inte kan ta upp med filmen utan att spoila den, som varför det är så roligt att Bruno Gantz har den funktion han har. Nämnas kan i alla fall att Gregory Peck spelar Joseph Mengele - den ökände "läkare" som experimenterade på människor i koncentrationslägren. Fortfarande i livet och såhär på 70-talet bosatt i Paraguay*.

Nazistjägaren Lieberman - Laurence Olivier med omsorgsfull och nästan lite parodisk jiddisch-brytning - blir alltså inte särskilt paff när en ung idealistisk amatörnassejägare (Guttenberg) - rapporterar detta över telefonen. Lieberman, som presenteras under slapstickliknande omständigheter och är en slags mysvariant av Simon Wiesenthal, vet detta och mer därtill. Inte mycket är nytt för honom. Utom kanske att Mengele och hans anhang har smitt en mycket märklig plan, vars nästföljande moment går ut på att nästan hundra till synes oviktiga män i 65-årsåldern ska dödas.

Planen, som vi så sakteliga bekantar oss med eller gissar oss till, är verkligen 70-talsstoff av extremaste sort. Levin håller inte igen, om man säger så, och vilar lite ostadigt mot vetenskapliga rön som varit på tapeten längre än man kanske minns. Det är onekligen intressant, om det är rätt ord, men det är inte särskilt bra.

Regisserandet av den här ojämna storyn är tyvärr också svajigt. Något slags comic relief ska samsas med vidriga teman och klassisk konspirationsspänning, och Schaffners lösning är helt enkelt att ändra stämningsläge scen för scen, beroende på hur allvarlig (eller inte) den är. Resultatet blir att "Pojkarna från Brasilien" aldrig hittar en stämning som man kan uppslukas av. Inte ens alla hopp mellan Sydamerika, där de övervintrade nassarna lever i en egen liten fantasivärld, och andra delar av världen, där 65-åringarna mördas på olika vis, gör det hela sådär vansinnigt mycket mer spännande. Delvis är det den beska känslan av cynisk lek kring tungt tema som gör det svårt att svepas med i handlingen, men det är inte hela problemet. Filmen är helt enkelt mindre bra.

Franklin J. Schaffner kunde göra betydligt bättre filmer än så här. "Apornas planet", "Papillon" och "Patton", till exempel. Man kan kanske säga att om originaltiteln börjar med "P" så är det bra Schaffner, annars kan det finnas anledning att se upp.


* Detta var den förhärskande teorin på den här tiden, och Sydamerika var helt visst tillflyktsort för många av de nazister som rymde undan rättvisan och Nürnbergrättegångarna. Just Paraguay var mycket riktigt ett av de länder där Mengele där gömt sig men 1985 stod det klart att den onde gamle doktorn spenderat sina sista år i Brasilien.

© Anders Lindahl
2007-12-09

Originaltitel: The The Boys from Brazil
USA / Storbritannien, 1978
Regi: Franklin J. Schaffner
Med: Gregory Peck, Laurence Olivier, James Mason, Lilli Palmer, Steve Guttenberg, Jeremy Black

Genre: Thriller

Sök