The Great Raid (2005)
Lite spännande och ganska så sant
I många krigsfilmer är kriget som sådant den största fienden. Det handlar gärna om likheterna de stridande emellan och om det vanvett som krävs för att mänskor skola dräpa varandra. "The Great Raid" hör dock inte till den fundamentalt krigskritiska delen av krigsgenren. Den handlar om ett berömt fritagningsförsök av amerikanska krigsfångar och det hela har tonen av hyllning snarare än etiskt grubbleri.
I fas ett presenteras bakgrunden och det skriande behovet av titelns räd. Japanerna dödar sina fångar när fienden nalkas och behandlar sina nya underlydande på Filippinerna illa. Nästan lite pliktskyldigt noteras det att japansk propaganda har skapat en kompromisslös inställning till fienden där alla tänkbara grymheter blir acceptabla. Huvudsakligen läggs dock krutet på att skapa agg hos tittaren mot den lede fi. Om en krigsfånge rymmer dödas tio. Kollaboratörer bland de civila hanteras på samma vis: nackskott.
Det finns intressanta stickspår att ta i temat om hur en nations armé fostras till grymhet som till och med under ett världskrig uppfattas som "over the top" och det finns gott om exempel på hemska dåd från de allierades sida, men ändå kan man konstatera att löjtnant Muccis tal om räden som den viktigaste händelsen i soldaternas liv inte är taget ur luften. Det är kort och gott svårt att inte önska lycka till åt insatsstyrkan som utifrån kapten Prince (James Franco) plan ska rädda cirka 500 människoliv.
I fas två planeras alltså räden medans vi med jämna mellanrum besöker mannarna i lägret. Svårt sjuke fången och majoren Gibson (Joseph Fiennes) har en slags kärleksrelation på distans till Connie Nielsen, en av de civila som kämpar i det tysta för att hjälpa fångarna. De här två levererar det som närmast kan kallas skådespelarprestationer i filmen, utan enorma utspel men med den sorts närvaro som exempelvis Franco och Bratt saknar här. Jo, förresten, Marton Csokas (oks Celeborn i "Sagan om ringen"), gör en ganska stark roll också.
Det finns några rätt tunga scener, men helheten är inte så anmärkningsvärd. Själva raiden (fas tre) är förvisso spännande (och alldeles sann, alltså) men det blir lite dataspelsvarning över det hela. Hur det går tänkte jag väl inte avslöja, men att se händelserna känns lite som att spela "Return to Castle Wolfenstein" online. Med tillfredsställelse snarare än medlidande ser man fiendeskaran reduceras med välriktade skott och explosioner.
Några djupare spår, annat än respekt för dem som gjorde det i verkligheten, sätter inte filmen - delvis på grund av sin opersonliga men överdådiga musik och sina ofta träiga repliker. Det finns inga tecken på att man siktar högre än dokudrama med actionbetoning och inget som ens tillfälligtvis lyfter den till exempelvis "Bron över floden Kwai":s höjder. Istället finns det något polerat och tillrättalagt över anrättningen - som om alla vassa hörn och eventuella skönhetsfläckar har slipats bort i missriktad rädsla för att små skavanker på något sätt skulle förta heroismen i historien.
Det finns också ett par massiva problem med historien, som dock bör tas upp i spoilerrutan. Innan det konstaterar jag att det nog inte kan bli mer än två russin till "The Great Raid".
© Anders Lindahl
2008-01-14
Originaltitel: The Great Raid
USA, 2005
Regi: John Dahl
Med: Benjamin Bratt, James Franco, Joseph Fiennes, Connie Nielsen, m.fl
Genre: Action, Krig
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
