Iskallt uppdrag (1987)

Varmare kallt krig - kyligare Bond

Efter Roger Moores trötta sorti med ”Levande måltavla" tog Timothy Dalton tillfälligt över rollen som James Bond, något som han på senare år påstås ha ångrat. Men... de två filmer han faktiskt gjorde i serien behöver han ju knappast skämmas för. Den första utspelas under upptiningen av det kalla kriget och det kunde ha utgjort en hämsko för produktionen, men utnyttjas ganska fiffigt, får man väl säga.

En sovjetisk avhoppare vid namn Koskov (Jeroen Krabbe) knycks tillbaka av KGB strax efter MI5:s kap. Då har han ändå hunnit avslöja en komplott som går ut på att hans överordnade, general Pusjkin, vill provocera fram en storkonflikt genom eskalerat agent-avlivande runtom i världen. Men är verkligen Koskov att lita på? Bond har sina dubier, men även sina odiskutabla order (att mörda Pusjkin) och vilka ska han prioritera? Längs vägen plockar han upp den kvinnliga cellisten Kara (Maryam d'Abo) i Tjeckoslovakien. Just det, geografin har förändrats en del under de 20 år som gått. En cello kunde vara ett ganska otympligt instrument att ta med sig genom järnridån (fortfarande aktiv), men ger upphov till en läcker avslutning på en av de bästa flyktsekvenserna i Bond-historien, faktiskt, från Tjecko till Österrike i snötäckt vinterlandskap.

Men vinter är det knappast i Nordafrika och Afghanistan, där resten av filmen utspelas. I Tanger finns en skum amerikansk vapenhandlare med ett eget vaxkabinett över "kirurger, som skar bort samhällets dödkött" och en viktig konferens tar plats, innan plikten kräver en avstickare till det av Sovjetunionen fortfarande ockuperade land som i våra dagar behärskas av andra utländska styrkor... eller, sade jag verkligen behärska? I filmen är mujahedin-gerillan justa grabbar på rätt sida, precis som i ”Rambo III” något år senare. Afghan-avsnittet känns till att börja med som en transportsträcka, men lyfter bokstavligen till oanade höjder genom en spektakulär flygplansfight.

Timothy Dalton är kanske lite väl kantig, men utstrålar hårdheten och handlingskraften som Roger Moore aldrig riktigt gjorde. Och med det gick franchisen in i en mörkare fas, än mer accentuerad i ”Tid för hämnd” som spelade på Daltons starka sidor (försök föreställa er den med Moore i huvudrollen. Eller George Lazenby...). När han i den här filmens inledning landar med fallskärm på en lustjakt behöver han inte flirta för att väcka intresset hos den uttråkade skönhet som solbadar och just har suckat över bristen på riktiga män i sällskapet. Och storyn är väl utvecklad, med både vassa repliker, intrigvändningar och en regelbunden dos av explosioner inplanterade.

Vetenskapliga fakta och statistiskt viktiga diskussionsämnen när man inte har något bättre för sig:
1) 1980-talets Bond-vinjetter var överlag aningen mer påklädda än de var under det vilda decenniet dessförinnan. Men i själva handlingen här finns en kort men tydlig topless-scen, vilket inte tillhör vanligheterna i serien.
2) Var repliken "Sit back and enjoy the ride” ovanligt vanlig år 1987? Den användes även vällustigt i ”Skjut för att döda" med Sidney Poitier och Tom Berenger samma år.
3) Sibiriska filharmonikerna är "ganska bra, trots sin borgerliga repertoar”, enligt en av sovjetmedborgarna i filmen. Finns den orkestern kvar idag och vilka är i så fall med?
4) Maryam d'Abo skrev och producerade 2002 dokumentären "Bond Girls Are Forever” om sina Sisters in Arms (alltså andra så kallade Bond-brudar) och deras egen syn på sina respektive roller, från Ursula Andress till Halle Berry. Jag har inte sett den, men det kanske vore kul att göra någon gång.
5) Röda Korsets logotyp missbrukas av de onda krafterna i filmen och jag vill minnas att jag sett filmen på VHS-video en gång med en vidhängande uppmaning att ”INTE göra om det hemma!”.

© Johan Lindahl
2007-08-10

---

DVD / Blu-ray

I en medföljande dokumentär på MGMs specialutgåva påminns om att 1980-talets medvetenhet om aids och mer konservativa strömningar påverkade även Bonds värld. Skulle han behöva bli mer monogam nu? Och frågan är om inte det stämmer, i alla fall i de två filmerna med Dalton i huvudrollen. För övrigt var Sam Neill nära att bli Bond, efter att ha provsspelat. Och Pierce Brosnan var påtänkt redan då, men var fast i kontraktet med TV-deckaren ”Remington Steele”. Och så får vi en uppsjö av stuntmannaskrönor som till sist blir ganska sövande...
Övrigt värt att nämna: kommentatorsspår och musikkvideo med A-Ha:s titellåt.

---

Originaltitel: The Living Daylights
Storbritannien/USA, 1987
Regi: John Glen
Med: Timothy Dalton, Maryam d'Abo, Jeroen Krabbé, Joe Don Baker, Art Malik, Andreas Wisniewski, Desmond Llewelyn, John Rhys-Davies

Genre: Action, Äventyr
Teman: James Bond

Ingår i följande teman

Sök