Gudomligt ingripande (2001)
Fascinerande, intressant och mycket, mycket märkligt
Så kom det då, mitt första lyckade festivalmisstag i år. Egentligen skulle jag ha sett Neil Jordans nya film "The Good Thief", men när regissören presenterades precis innan filmen startade hette han istället Elia Suleiman och filmen var "Gudomligt ingripande". Jag hade helt enkelt gått fel och det var lite sent att göra något åt det nu, inklämd som jag satt i mitten på tredje bänkraden på biografen Draken. Bara att bita ihop tänkte jag, och blev strax glatt överraskad...
Elia Suleiman serverar onekligen en ganska udda film om situationen i Israel. Till största delen påminner den inte så lite om Altmans "Short-cuts" i det att vi får träffa en hel del annorlunda karaktärer som lever sina separata liv. "Gudomligt ingripande" är dock både roligare och mer egensinnig än Altmans film.
Redan i inledningen sätts stilen när en rödklädd coca-colatomte med ryggsäcken full av paket jagas av ett gäng ungdomar i kullarna utanför Nasareth. Bilden känns minst sagt ganska främmande. Därpå följer typer som mannen som dagligen kastar sina sopor i grannens trädgård, men tycker att det är dålig stil när hon kastar tillbaka dem; en annan man slår sönder gatkanten i en smal uppförsbacke så att bilarna kör fast där och annat i den stilen.
Händelserna och karaktärerna väcker ofta lika mycket förvåning som skratt och fascination, samtidigt som man emellanåt blir påmind om vardagens allvar i regionen där filmen utspelar sig. För även om det i mycket är en sorts vardagsliv som skildras är självfallet Israel/Palestina-konflikten ständigt närvarande. En palestinsk kvinna och en israelisk man möts varje dag i en bil vid en gränsstation mellan Jerusalem och Ramallah. De sitter där och tyst smeker varandras händer i en öm kärleksförklaring som slår mycket annat. Samtidigt betraktar de, och därigenom också vi som är publiken, vad som försiggår på vid gränsen med ständiga id-kontroller, polis- och ambulansutryckningar med mera.
Genom den statiska kameran och de långa, stilla scenerna med ordknapp dialog blir hela filmen ett stillsamt betraktande. Tempot är lågt och upprepningarna är många, precis som det ofta är i vardagen. Men man vet också att det för eller senare kommer att hända något som bryter mönstret och det blir därför aldrig långtråkigt utan snarare mer fascinerande. Jag får också känslan av att det i symbolspråk och detaljer finns en mängd kommentarer till den rådande situationen, men tyvärr är jag för dåligt insatt i konflikten och regionen för att kunna utläsa detta. Är det så tillkommer ju en extra dimension till en redan lyckad film, vilket inte är fy skam.
En scen sticker särskilt ut från den vardagliga lunken. Under en israelisk skjutövning, som även innehåller danssekvenser (!), dyker plötsligt en palestinsk kvinnlig soldat upp på banan. Det som sedan följer är en överraskande, Matrix-inspirerad scen med stoppad tid, höga hopp i luften, kulor som stannar och bildar en törnekrona kring kvinnans huvud och mycket mer i den stilen. Det hela är mycket, mycket märkligt, men det fungerar alldeles förträffligt.
Kort sagt kan man säga att "Gudomligt ingripande" är svår att beskriva men desto mer värd att se. Fyra russin delas ut tillsammans med en tacksam tanke för att jag bänkade mig på fel biograf.
© Andreas Hallgren2003-01-28