Grosse Pointe Blank (1997)

"Det är inget personligt"

Av någon outgrundlig anledning har jag fortfarande inte sett "Klassfesten" av radarparet Herngren & Holm, men vilka problem som än kommer upp till ytan på den återföreningen tvivlar jag på att de har en yrkesmördare ibland sig, som i "Grosse Pointe Blank".

Titeln är vitsig i flera led, men kompletterades i Sverige med den något överarbetade underryckaren ”Även en lönnmördare behöver en träff ibland” (som väl måste ha varit en halvlyckad översättning av den amerikanska taglinen ”Even A Hit Man Deserves A Second Shot!”).

Huvudpersonen Martin Blank vill, mot bättre vetande, hem på klassträff i Michigan, i småstaden Grosse Pointe. Det har gått tio år sedan skolan slutade och han svek sin ungdomskärlek på balkvällen. Samtidigt ska han göra ”ett sista jobb” som kompensation för ett som den senaste uppdragsgivaren är missnöjd med. Samtidigt vill hans kollega Grocer ha med honom i en fackförening för detta smala skrå, som annars riskerar att stjäla jobb från varann. Grocers B-plan är högst sannolikt att avlägsna Martin ur bilden för att få fler knäck själv.

Livet är komplicerat. Till råga på allt har Martin börjat överväga möjligheten att livet har en mening. Han är olycklig, men förstår inte vad det beror på. Hans psykolog (Alan Arkin) jobbar under protest eftersom han är uttryckligen livrädd för sin klient, men försöker ändå försiktigt antyda att Martin borde fundera över sitt yrkesval. Hur denne hamnade i branschen klargörs ganska sent i filmen i korta svepande drag. Men att ”moralisk flexibilitet” kan ses som en tillgång för staten borde väl inte komma som en chock för någon längre. Eller?

Det är Class of ´86 som återförenas för en kväll, med andra ord i samma era som jag själv tragglade på gymnasiet. Det betyder en del nostalgibonus i form av ikoniska 80-talshits i bakgrunden, men det är en bisak. Filmen i sig skulle kunna ge en besk bismak, men...det var några år sedan jag såg den första gången. Nu har jag av någon anledning lättare att svälja den. Och köpa att den satiriska slapsticken nästan urartar i actiondrama sista kvarten. Filmen börjar och slutar i rapp, oresonlig våldsorgie, kantad av repliker som bokstavligen avväpnar allt allvar.

Det här en komedi, inte sotsvart utan, som någon uttryckte det, både mörk och färgglad på samma gång. Att George Armitage räknas som en lärjunge till Jonathan Demme kan vara en ledtråd. Men i så fall bör man nog hänvisa till "Gift med maffian snarare" än "När lammen tystnar". Filmens moraliska fokus ligger konstant på gränsen till det acceptabla, men när en sådan balansakt fungerar och riskerna med förhållningssättet hanteras så smart som här så får betyget skjuta i höjden.

John Cusack har precis rätt karisma, med sin tvetydiga, blanka (!) nuna som kan spegla ett moraliskt dilemma eller en kluven själ som lika gärna kunde vara en loser som glamourös jetsetare som hängiven humanist. Och han har många tacksamma repliker lagda i sin mun. Chansen att käbbla med syrran Joan missar han exempelvis inte när hon spelar hans sekreterare och receptionist. Och Minnie Driver som ungdomskärleken han försöker vinna tillbaka är ett bevis för att man inte behöver ett kliniskt bildskönt ansikte för att vara ena halvan av en romantiskt filmpar. Det viktiga är vad man gör med det. Hennes minspel och mimik i stort är obetalbara. I "Will Hunting" hade hon en liknande roll, men mer seriös framtoning i samma cirkel av älskar/älskar inte- problematik med vacklande förhoppningar och besvikelser.

George Armitage gör en lättsamt luftig och smidig komik av samma ingredienser om kunde bilda bas för en riktig grekisk tragedi. Han har valt att lägga filmen på den nivå där den hör hemma, med humorn som vapen och glimtar av undertryckt samhällsanalys insprängda i den fluffiga feelgood-massan.

- Vissa saker gör man inte i ett civiliserat samhälle!
- Jaha, vilka civilisationer talar vi om?

Ett mått på replikernas skärpa kan vara att läsa listan med minnesvärda citat på Internet Movie Database. GPB har en av de längre jag sett på sajten. Att Martin på något halvhjärtat sätt försöker ge en antydan om vad han gör till vardags när han får frågan, ger upphov till en uppsjö tillfällen för snustorra sarkasmer.

- Vad sysslar du med?
- Eh, jag är professionell mördare.
- Så trevligt. Det är ju en växande industri.

Vad står den amerikanska drömmen för? Det kan man grubbla över i förbifarten om man hinner. Filmen är dock ännu ett exempel på att intelligent underhållning får plats även i ett land som ofta beskylls för att producera masskultur utan utrymme för det marginella. "Grosse Pointe Blank" är en film som på något märkligt sätt både vill ha kakan kvar och äta den - och kommer undan med det. Skottväxlingar, explosioner och karate på liv och död är adrenalinhöjande och talar troligen till de lägsta instinkterna, vilka filmen givetvis parasiterar på, men den lyckas inlemma de inslagen i handlingen så att de verkar oundvikliga. Det är en sökt film, men en som jag gärna söker upp igen. Och igen.

Det är inte nödvändigt att uppfatta upplösningen som uppbygglig eller trovärdig. Man behöver inte heller vifta bort ångorna av sur smog som kan uppstå från de tvivelaktiga ingredienserna. Det känns helt OK att underhållas och skratta åt de träffsäkra kommentarerna som levereras med osviklig timing. Och att tänka vidare själv när filmen slutar förklara och scenerna klipps mitt i språnget.

Moralen? Blank förklarar sig ibland i linje med "Monsieur Verdoux" i Chaplins ännu mer svartsynta komedi om den charmige sol-och-vårande seriemördaren. Statens brott är större än individens. Vem är ond eller god? Allt är relativt.

- It's not me. Det är inget personligt.

Det upprepar Martin som ett mantra i trängda lägen. Men han lyckas inte helt radera ut sin egen personlighet eller rättsuppfattning. Tur det - då hade det inte blivit någon film värd namnet. Ansvar, ånger, normalt liv (vad det nu innebär). Kanske kan han lära sig alla de begreppen. Men man bör som sagt inte ta filmen på bokstavligt blodigt allvar. Den fungerar bäst om man låter den leva utanpå verkligheten, inte så långt ut att den helt tappar markkontakten men inte heller för nära så att den måste reda ut alla sina luckor.

© Johan Lindahl
2002-05-14

Originaltitel: Grosse Pointe Blank
USA, 1997
Regi: George Armitage
Med: John Cusack, Minnie Driver, Alan Arkin, Dan Aykroyd, Joan Cusack, Hank Azaria, K. Todd Freeman, Jeremy Piven, Mitchell Ryan

Genre: Action, Komedi

Sök