Berätta inte för någon (2006)
Frän fransk flyktfilm
"Berätta inte för någon", vars titel är passande på många sätt, är en ganska ofransk fransk thriller - vilket säkert delvis beror på att den är baserad på en roman av amerikanske Harlan Coburn. Bara en sådan sak som att vi inte måste genomlida en enda scen som är ditplacerad för att särskilja den från en Hollywodproduktion. Ni vet vilken sorts scen jag menar, den sorten som en viss sorts människor högljutt måste hylla efter att ha sett filmen - i ren pavlovsk reflex. Guillaume Canet (mest känd som skådis) har helt enkelt tilltro till historien och går entusiastiskt in för att berätta den, och det brukar ju bli bäst så.
Säg den kärleksaffär på film som börjar finemang och strax inte övergår i elände. Med nakenbad i vacker sjö presenteras den lycka i vilken Alexandre (François Cluzet) och Margot (Marie-Josée Croze) Beck huserar, fornom barndomsvänner och numera vuxenpar. Några minuter senare är Margot försvunnen. Pappa polisen kan lite senare identifiera hennes sargade kropp.
Det är inte i ögonblicket efter tragedin som handlingen skjuter fart, utan först åtta år senare. Alexandre är barnläkare och sisådär lagom glad av sig. Någon ny signifikant annan har han inte anskaffat och verkar ha dåligt samvete över även ytliga affärer. När två lik hittas i det område där Margot dödades hamnar han plötsligt i polisens blickfång och gamla misstankar blossar upp. Strax är han på flykt undan rättvisan.
Nej, han är inte en idiot. Visst vore det förnuftigaste att lita på att advokaten kommer rentvå honom på vanlig väg - men en serie märkliga Yahoo-meddelanden har fått honom att tro att Margot mot all förmodan är i livet och till och med vill stämma träff. Häktning är alltså inget som ryms på schemat, så han rymmer. Genom sjukhusfönstret, inför förvånad patient och dennes moder. Tidigare schysst beteende mot en representant för undre världen kommer väl till pass för att lyckas med flykten.
Bland birollerna hittar vi förresten Kristin Scott Thomas som tydligen kan tala franska och får hångla med en tjej igen (ni minns väl "Bitter Moon"?).
Det är, tjejhångel åsido, en riktig klassisk "Fugitive"-historia det här, med en sympatisk och till synes oskyldig huvudperson som företar stressade efterforskningar och nystar upp ett garn av mysterier alltmedan olika personer är efter honom. Här finns en vindlande men ändå målmedveten färd mot ett mysterium som klarnar alltmer på det där klassiskt tillfredsställande viset, men också en serie rejält effektiva vålds- eller jaktscener. En jakt till fots genom trefilig trafik är precis lika spännande som klumpigt realistisk, med en smått sanslös nära-döden-upplevelse på vägen. Cluzet kan verkligen kuta, för övrigt. Den kvinnliga yrkesplågerskan och mörderskan är på liknande vis nattsvart otäck och synnerligen trovärdig - iskallt effektiv och utan det minsta spår av känslor. Från snyggt till rejält snyggt pendlar bildberättandet och musiken är ibland rentav dubbelbra - som de där spartanska tonerna bakom nyss nämnd jakt.
Det finns onekligen en hel del att gilla och låta sig uppslukas av, och om lite skön spänning sökes är den ett minst lika giltigt alternativ som någon engelsktalad produktion. Vad är då bristerna? Jo, följande: lite ojämn balans mellan tajta spänningssekvenser och långdragna förklaringsfaser, en väl utdragen final och kanske helt enkelt att kärleken i kärleksaffären i handlingens bakgrund inte riktigt når fram genom rutan eller duken.
Och sedan är det det där med tydligheten. Inte att den skulle vara alltför dunkel och göra tankearbetet irriterande och frustrerande svårt, utan faktiskt tvärtom. När sanningen väl börjar skönjas ser Canet nogsamt till att vi kan ta till oss den i minsta detalj och greppa varje motivation. Förklaringarna är intressanta, inte tu tal om det, men vi får dem skrivna i lite väl stora boktäver mitt på näsan.
Tre säkra russin intjänar Canet utan tvekan i alla fall. Det här är en underhållande och välgjord thriller.
© Anders Lindahl
2008-01-22
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Före...
Efter...
Originaltitel: Ne le dis à personne
Frankrike, 2006
Regi: Guillaume Canet
Med: Kristin Scott Thomas, Francois Cluzet, Marie-Josée Croze, André Dussollier m.fl.
Genre: Drama, Mystery, Thriller
Svensk biopremiär: 2007-08-24
Hemmabio: 2008-02-06
