Blood and Chocolate (2007)

Hundgodis smakar inget vidare

Lockropet "Från producenterna av..." förebådar sällan en intressant filmupplevelse. Här vill producenterna ifråga upprepa succén med vampyr- och varulvsrullen "Underworld", denna gång med vampyrerna utbytta mot en ensam serietecknare. Chokladen i titeln kommer från huvudpersonens jobb i en slik butik, och kanske, om man ska vara lite elak, även från storyns smörighet, men som hundägare vet så smakar godis för fyrfota vänner sällan särskilt gott.

I "Blood and Chocolate" träffar varulvstjejen Vivian (Agnes Bruckner) på konstnären Aiden (Hugh Dancy) och tycke uppstår, mer eller mindre motvilligt. Det är som upplagt för romantiska aftnar i de mer charmiga delarna av Bukarest, där filmen utspelar sig, men naturligtvis ska det inte bli så enkelt. Vivian ingår i en vargflock, eller familj om man så vill, och även om de tycker det är okej att leka med maten drar de gränsen vid att förälska sig i den. Det är alltså historien om Romeo och Julia, eller kanske Lady och Lufsen, som återigen får en ny vinkling och denna gång är alfahannen inte så förtjust över att "Buster skaffat liten cockerspanielflicka".

Som alla "Romeor och Julior" kan man naturligtvis läsa in tolkningar kring hedersmord i berättelsen, inte minst eftersom vi här sysslar med omfattande skismer mellan två folkslag snarare än två familjer som inte gillar varandra. Ibland känns det också som om Katja von Garnier väldigt gärna vill att vi gör en sådan läsning av filmen, kanske för att hon därigenom vill försöka skapa mer intellektuell legitimitet kring vad som i grund och botten är en varulvsfilm. Detta är ju inte en genre som är särskilt vanligt förekommande på DN Kulturdebatt, och kommer av allt att döma inte bli det nu heller. Det enda som åstadkoms är att en tunn prettohinna klibbar fast på ett redan rätt undermåligt romantiskt drama.

"Blood and Chocolate" vill också bygga upp en legend kring den speciella form av varulv som förekommer i historien. De har en lång historia bakom sig och fungerar inte heller som de varulvar vi känner till. Till exempel kan de byta skepnad när de vill, inte bara vid fullmåne som andra varulvar vi känner. Det är väl i och för sig trevligt med bakgrundshistorier men legender som inte har ett syfte glöms snabbt bort och "Blood och Chocolate" gör inte en tillstymmelse till att kapitalisera på den historia den bygger upp. Här hade funnits många chanser att bygga en annorlunda värld, inte minst eftersom hela samhället tycks vara genomsyrat av varulvar, men möjligheterna rinner ut i sanden den ena efter den andra och det som finns kvar framstår som en än mer patetisk spillra än vad den hade behövt vara om man istället valt att göra en rakare monsterfilm.

Från min barndom minns jag en illustration av en hund som stod på en bro och tittade ner i en bäck. I munnen hade hunden en saftig biff, men hunden var glupsk och ville också ha den biff som syntes i vattenspegelns reflektion och tappade därför det köttstycke det redan hade. Det var en illustration till ordspråket "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket" och det är rätt passande slutord för denna recension av "Blood and Chocolate".

© Andreas Hallgren
2007-07-02

Originaltitel: Blood and Chocolate
USA, 2007
Regi: Katja von Garnier
Med: Agnes Bruckner, Hugh Dancy, Olivier Martinez, Katja Riemann, Bryan Dick m.fl.

Genre: Drama, Fantasy, Romantik, Skräck

Sök