Cocktail (1988)
Oroa dig inte, lyckas istället
Vad kan vara mer Jamaica än Bobby McFerrins "Don't Worry, Be Happy"? Vad kan vara mer romantik än nakenbad vid vattenfall? Vad kan vara mer åttiotal än en enkel film om en kille som söker framgång och hittar sig själv?
Brian Flanagan (Tom Cruise, i full blom som heartthrob efter "Top Gun" och "The Color of Money") drömmer om att kläcka den bästa affärsidén i världen och plocka hem de stora pengarna. I väntan på detta börjar han jobba på en bar och blir inom kort en riktig hejare på att blanda drinkar och snurra flaskor tillsammans med den rutinerade kollegan Coughlin (Bryan Brown, mellan "F/X - dödlig effekt" och "F/X 2"). De kommer dock ihop sig över ett barragg och Flanagan drar till Jamaica dit stränder, barjobb och skatteplanering lockar honom. Han hittar även Jordan i solen (Elisabeth Shue, så att även den manliga delen i publiken fick något annat än manuset att tänka på) och tycke uppstår förstås.
Naturligtvis blir det lite komplikationer och Cruise hattar lite hit och lite dit när det gäller saker som relationer, kärlek kontra pengar och vänskap mellan två barmän. Någon egentlig anledning till oro för sakernas utgång finns det dock aldrig och det är inte heller meningen att vi på något sätt ska hållas på halster.
"Cocktail" var väl mest ett redskap för att vittja lite biopengar från den del av publiken som hunnit kära ner sig i Tom Cruise, men det hela är ändå lite charmigt och gulligt på samma sätt som sammetsaffischer var på sjuttiotalet så "Cocktail" får väl två snälla russin. Elisabeth Shue var ju söt för tusan och sen blev hon duktig också. Bara en sån sak.
För övrigt: Manusförfattaren Heywood Gould tilldelades en "Razzie", ni vet det där anti-priset som man kan få om man gjort en särskilt dålig insats för filmen, för sämsta manus 1989. "Cocktails" regissör, Roger Donaldson, fick nöja sig med en nominering.
© Andreas Hallgren2007-06-16