Rambo: First Blood (1982)
Glöm vad du tror att du vet
Vad tänker du på när du hör namnet Rambo? Troligtvis en muskelpumpad, vapenfixerad övervåldsverkare i en, för varje ny del, allt fånigare filmfranchise. Om du funderar på att se om den första filmen i serien, "First Blood", gör du klokt i att försöka lägga all förkunskap åt sidan och se filmen som en helt egen film. Den är nämligen annorlunda än vad man kan påminna sig.
John Rambo (Stallone) vandrar långhårig, illaluktande och i uniformsjacka in i Småstad, Washington. Han är, mer eller mindre, på driven som Kerouac skulle ha sagt och sådana som han är inte välkomna av den lokala poliskåren ledda av sheriff Will Teasle (Brian Dennehy). När Rambo vägrar lyda mindre välvilliga råd får han istället uppleva sadistiska polismän och skjutglada hobbysoldater från National Guard på nära hand. Det Vietnam som Rambo bär kvar på inombords får snart en uppföljning i mindre omfattning på den amerikanska hemmafronten när den före detta elitsoldaten jagas i skogarna runt den lilla staden.
År 1982 hade Vietnamkriget bara varit definitivt slut i sju år, även om de flesta amerikanska soldater återvände hem redan 1973. Den amerikanska opinionen mot kriget hade vänt ordentligt några år tidigare och de hemvändande soldaterna möttes knappast av en välkomnande famn, varken från allmänheten eller från den regering som en gång skickat dem halvvägs över världen för att döda kommunister. Det bör alltså ha funnits både en och två killar som John Rambo, vältränade för ett enda syfte, med ett allvarligt skadat psyke och med påtagliga svårigheter att hitta en plats i Amerika efter kriget. Rent tematiskt hör alltså "First Blood" mer ihop med "Taxi Driver" (1976) och "The Deer Hunter" (1978) än vad den gör med sina egna uppföljare.
John Rambos mentala tillstånd är rätt lätt att förklara, men vad ska man egentligen säga om hans omvärld? Med få undantag verkar de, med sin oförställda glädje i tunga vapen och oresonliga hämndvilja, om möjligt än mer psykiskt labila än vad Rambo är. Det är knappast någon vacker bild som Ted Kotcheff och David Morell målar upp av de förenta staterna, men å andra sidan brukar det sällan vara det när Hollywood besöker Hicksville. Det är nästan så att man kan höra en banjo spela i fjärran.
Visst, "First Blood" har gott om vapen, explosioner och elaka fällor men den har också ett budskap mellan skottsalvorna vilket gör den väl värd en återupptäckt utan förutfattade meningar. Hela fyra russin blir det.
Trivia: Säga vad man vill om Sylvester Stallone, men han är i alla fall konsekvent. Hans andra stora filmpersona, boxaren Rocky, inledde sin bana med en rätt kompetent film och följde sedan upp med inte mindre än fem uppföljare varav den senaste kom så sent som förra året och döptes till hela karaktärens namn, alltså "Rocky Balboa". Nästa år kommer en ny Rambo-film och denna heter sonika "John Rambo". Att döma av den tidiga trailern till den filmen bör vi dock inte sätta vårt sparkapital på att några av kvaliteterna från "First Blood" har fått följa med till den fjärde Rambo-filmen. Trist.
© Andreas Hallgren
2007-06-14
Originaltitel: First Blood
USA, 1982
Regi: Ted Kotcheff
Med: Sylvester Stallone, Richard Crenna, Brian Dennehy, Bill McKinney, Jack Starrett, Michael Talbott, David Caruso m.fl.
Genre: Action, Drama, Krig
Svensk biopremiär: 1983-01-21
Teman: 80-talsvecka
Ingår i följande teman
