Under Fire (1983)

Viva la revolución! Y el amor!

4 russin

- Drömmer du någonsin om mig?
- Ja, en gång.
- Hur var det?
- Snabbt.

Två utomstående betraktare förälskar sig i ett folkuppror - och i varandra. En reporterkollega har svårt att bestämma sig för nästa steg i karriären och hur svartsjuk han egentligen är. Vi möter också en spion som säger sig "prata för mycket” och är svag för skönhetsmisser. Det handlar om behovet av ikoniska figurer som kan påverka världsopinionen och hur lojaliteter skiftar. För en del handlar det helt enkelt om vem som betalar bäst. Och mellan raderna skymtar ifrågasättanden av USA:s utrikespolitik. ”Under Fire” är en film om etiska dilemman, ett triangeldrama och ett tidsdokument gjort bara några år efter händelserna som skildrats. Bäst fungerar den kanske som politisk thriller, i Costa-Gavras tradition (den gamle greken hade strax innan gjort ”Försvunnen” om den chilenska militärkuppen 1973).

Krigsreportrarna introduceras först på en savann i afrikanska Chad år 1979. Där finns också legoknekten Oates (Ed Harris) som älskar stridszoner och dubbelspel. Korrespondenterna Claire och Alex (Joanna Cassidy respektive Gene Hackman) har haft ett förhållande, men det verkar vara i dödsryckningarna eller i varje fall på väg mot en paus. Alex nämner att nästa stora nyhet kan finnas i Nicaragua. 'A neat little war and a nice hotel', ryktesvis. I centralamerika väntar färggranna processioner som Russell (Nick Nolte) är på plats och plåtar. Den mytiska figuren Comandante Rafael upphöjs till folkhjälte av en del och kallas förrädare av andra. Ett trevligt litet cocktailparty i Managua med mycket CIA-folk i lokalen avbryts av rebellers intrång och ett litet inledande scoop för de närvarande reportrarna. Tycker de själva i alla fall, medan nyhetsdesken hemmavid är mer svårflirtad.

Men vem är men mystiske Rafael? Det blir ett kall för korrarna att ta reda på och Russell "I don't take sides - I take pictures" Price får allt svårare att hålla på sina principer. Diktatorn Somoza är på fallrepet, även det ryktesvis, men han själv håller hakan högt. Diktatorn (spelad av René Enríquez från "Hill Street Blues") framstår som avskärmad från verkligheten, eller bara hycklande inför den del av allmänheten han visar sig för, inklusive utländska medier. Det är fortfarande Carter-administrationen som styr i USA och de - fler rykten - har svårt att bestämma sig för hur mycket mer stöd det är värt att pumpa in till den gamle skyddslingen. (Den indirekta beskrivningen av maktskiftet mellan Carter och Reagan och dess påverkan på centralamerika utvecklades senare i ”Salvador”).

Det blir många frysta bilder i svartvitt när fotografen Russell bränner av sina snabbmatade arbetsredskap därhelst något dramatiskt inträffar, samtidigt som han och Claire kommer allt närmare varann medan Alex lockas av erbjudanden om lukrativa jobb som nyhetsankare på hemmaplan. Och så korsas korrarnas väg än en gång med knektens, nu inhyrd av - gissa vem? Claire och Russell börjar mer och mer sympatisera med rebellerna och kommer närmare även deras inre kretsar där de får snabblektioner i den nya världsordningen:
- Världen är inte indelad i öst och väst längre, utan i nord och syd, förklarar en kamouflageklädd guerrillera.
- Om 20 år kommer vi att veta vem som hade rätt, mässar å sin sida den svårtolkade spionen (Jean-Louis Trintignant).

Krigets första offer är sanningen, upprepas ofta. Och journalisterna börjar verkligen våndas över vad deras viktigaste uppgift är, där och då. "Under Fire” är ingen lättvindig, propagandistisk liten pryl, men lutar klart åt det liberala hållet (i betydelsen inte riktigt republikansk, från USA-perspektiv). Den försöker ge blänkar tillbaka och förklara Nicaraguas stormiga historia men det är svårt att fördjupa sig i det här formatet, med så mycket "nu och här"-fokus. Det blev en film som inte så många amerikaner var heltända på att se när det begav sig. I eftertexterna markeras att allt inte bygger på dokumenterade fakta, vilket känns rätt uppenbart ändå. Men den ger ändå en bild av ett intensivt skeende som är ganska trovärdig och framförallt engagerande.

Några triviala uppgifter kring inblandade talanger: Ron Shelton, senare regelbundet regisserande i eget namn, var med och skrev manus, men står också som 2nd Unit-regissör. Elpidia Carrillo, som skulle bli en stamskådis i snart sagt alla amerikanska filmer med latinamerikansk anknytning under en längre period, har en liten roll som gerillakrigare - lätt att missa. Musiken av Jerry Goldsmith är säkert bland det bästa han åstadkom under sina långa karriär, med hjälp av mångsidige gitarristen Pat Metheny. Ed Harris och Richard Masur (som spelar CIA-agent) var båda med i ”Walker” några år senare, om en annan nicaraguansk revolution, fast på 1800-talet. Den har jag inte sett, men den avfärdas oftast som ett slarvjobb. Detsamma brukar anses om flera av Roger Spottiswoodes övriga filmer. Han är tämligen ojämn, men alltjämt aktiv.

För nyvunna nicaraguofiler kan också nämnas att Ken Loach tog upp tråden om livet i den sandinistiska staten under hot från contra-styrkorna, i "Carlas sång" (1996). 1983, samma år som "Under Fire” kom för övrigt en annan amerikansk film om samma förlopp, ”Last Plane Out”. Den är inte särskilt omhuldad av de få kritiker som ens skrivit något om den (som Leonard Maltin) och bedöms som betydligt mer Somoza-vänlig. Jo, "Under Fire” har i Sverige ofta visats som ”I skottlinjen”, ej att förväxla med Clint Eastwoood-thrillern från 1993.

© Johan Lindahl
2007-06-13

DVD / Blu-ray

Recensionen utgår från en brittisk utgåva från MGM Home Entertainment, i bredbildsformat (som kan beskäras olika i olika TV-apparater, vad det nu beror på). En originaltrailer ingår, liksom textning på ett par olika språk, dock inte svenska.
Originaltitel: Under Fire
USA, 1983
Regi: Roger Spottiswoode
Med: Nick Nolte, Gene Hackman, Joanna Cassidy, Ed Harris, Jean-Louis Trintignant, René Enríquez, Alma Martínez

Genre: Drama, Krig
Teman: 80-talsvecka Journalister

Ingår i följande teman


80-talsvecka

Journalister




     

Dela |