Go (1999)

Grabbkomedi för bakfyllan

Ibland behöver man bara koppla av och slå sig ner med en påse chips och ha trevligt. Det är då man ska trava ner till videobutiken och hyra "Go".

Doug Liman som regisserat "Go" har också gjort den omtalade komedien "Swingers", i Sverige mest omtalad för sin urdumma titel "Du, var är brudarna". Stilen känns igen lite grann, men har fräschats upp betydligt till "Go", som helt enkelt känns vildare, flamsigare och också roligare än sin föregångare. Man ska dock inte förneka att det finns delar av berättartekniken som är rena karbonkopior på Quentin Tarantinos grepp i filmer som "De Hänsynslösa" och "Pulp Fiction" men därmed inte heller sagt att det skulle vara dåligt. Greppen funkar ändå bra och känns inte alls speciellt krystade.

"Go" är en historia som är tre historier. Vi får följa snabbköpskassörskan Ronna, spelad av Sarah Polley, genom en dag kantad av knarkaffärer och poliser. Vi får följa britten Simon, förtjänstfullt spelad av Desmond Askew, som reser till Las Vegas och ger sig av på en ohämmad färd bland spelbord och organiserad brottslighet. Slutligen får vi också följa Adam och Zack (Scott Wolf och Jay Mohr) som träffar på en något underlig polis.

Storyn är full av tvära kast och vändningar som faktiskt funkar rätt bra. Problemet med storyn är att man vet inte riktigt hur den ska hitta hem. Personerna i filmen är fortfarande tillbaka på ruta ett i slutet av filmen, och vissa stunder kan man sitta och störa sig på filmens brist på att vilja säga någonting. Efter ett tag skakar man det av sig och njuter för fullt av action och i flera stunder, lysande absurd komedi. Speciellt William Fichtner, som den något skruvade polisen gör en helt fantastiskt komisk skådespelarinsats och det är konstigt att han inte nyttjats till större roller i Hollywood.

De andra skådespelarna i filmen sköter sig helt ok, men gör inga storverk. Tilläggas bör dock att det är skönt att se Katie Holmes i något annat sammanhang än som superoskulden Joey i "Dawsons Creek".

Filmens mindre bra delar är den omfattande dialogen som har sina små missar här och där. Det märks att John August inte är lika bra att skriva dialog som Mr. Tarantino, och vissa scener, som är tänkta att vara de stora "förlösande skratt"-scenerna funkar inte alls, utan det är främst de små nyanserna och attityden hos karaktärerna som är roligast. Det ska dock inte förnekas att en viss scen med en telepatisk katt fick mig att brista ut i ett okontrollerat gapflabb.

"Go" är, sammanfattningsvis inte för alla men de som vill ha en skön rulle med mycket bra musik att bänka sig framför en bakfyllesöndag har definitivt hittat vad de söker. Tre starka russin blir det.

© Johan Hultgren
2001-03-11

Originaltitel: Go
USA, 1999
Regi: Doug Liman
Med: Sarah Polley, Desmond Askew, Katie Holmes

Genre: Action, Komedi

Sök