Pump Up the Volume (1990)

Rebell i radion

"Everything decent has been done. All the great themes have been used up, turned into theme parks. So I don't really find it cheerful to be living in a totally exhausted decade where there is nothing to look forward to and no one to look up to."

Ah, ungdomens blåögda entusiasm...

Christian Slater, skådisen som alla verkar gilla men få verkligen vill hylla, är ju inte så särskilt hett stoff numera, vilket om inte annat bevisades när han såg sig nödgad att ställa upp i Uwe Bolls misshandel av "Alone in the Dark"-spelen. I skrivande stund är han till och med "in talks" för en uppföljare, tro det den som törs. Då kan det vara på sin plats att blicka tillbaka till 90-talet. "True Romance" är väl hans absoluta höjdpunkt men låt oss inte glömma den här lilla filmen.

Innan var man kunde ösa ut sin protestlusta via en blogg fanns det begränsade möjligheter att göra sina åsikter märkta för den stora massan. Mark (Slater) har dock en viss initiativförmåga och förnöjer sina olycksbröder och olyckssystrar i tonårstidens hemska värld medelst piratradiosändningar från sitt rum i källaren under den alliterativa och potenta pseudonymen Happy Harry Hard-on.

Varje sändning inleds med Leonard Cohens salpetercyniska "Everybody Knows" - på vinyl förstås - och bjuder på underfundigt upproriska uppmaningar som "eat your cereal with a fork and do your homework in the dark". Provokationerna och snuskpratet florerar men allvaret infinner sig också med jämna mellanrum. Hans budskap om att tonårstiden kan vara "värre än att vara död" och målet är att helt enkelt försöka överleva den slår an en sträng hos många. De highschooltrötta kidsen har fått en egen representant i etern, hans publik växer och hårda Harry blir ett fenomen, inte minst på den skola där han tillbringar dagarna och alltså är något av en kändis i smyg så att säga.

Det är helt rätt person som till slut kommer honom på spåren, nämligen Nora från hans författarklass, spelad av Samantha Mathis. Kanske lite kärlek kan få honom att se lite ljusare på tillvaron, bara hon kan köpa att han i verkligheten inte riktigt är samma person som sin on-air persona?

"Pump up the Volume" utstrålar en ganska sund anarkism och tar på vägen upp några angelägna frågor. Det händer att Mark får agera terapeut åt ungdomar med tyngre problem än hans egna - och inte nödvändigtvis med framgång. I "Fisher King" får Jeff Bridges bittert erfara det här med "radiopratarens ansvar" men redan här tas temat upp med överraskande allvar.

Mot slutet kanske filmen tar ut svängarna lite väl mycket, med hemska vuxentyper och en sista desperat sändning från rörligt fordon, med mera, men det här är ändå tidig Slater på bästa vis och bättre som helhet än den bitskare men lite själlösa "Heathers". En stark trea utdelas härmed, typ 17 år för sent.


FOTNOTER
Samantha Mathis och Slater teamade ihop igen sex år senare i John Woos andra Hollywoodfilm "Broken Arrow".

"Pump up the volume" är ju förresten också namnet på M.A.R.R.S enormt stilbildande houselåt från 1987.

© Anders Lindahl
2007-05-07

Originaltitel: Pump Up the Volume
USA, 1990
Regi: Allan Moyle
Med: Christian Slater, Samantha Mathis, Andy Romano, Cheryl Pollack, James Hampton

Genre: Drama

Sök