Gladiator (2000)

Kul att se dig igen, Ridley!

Till att börja med: har du möjlighet att se den här på bio, gör det. En bra ljudanläggning och en väl tilltagen tv-skärm kan vara ett acceptabelt andra alternativ. En fjortontummare och monovideo? Nej, jag tror inte det.

Det här är nämligen stort. Det är bullrigt och kaotiskt och samtidigt förbluffande snyggt och välgjort. Den sortens film biografer är gjorda för. Ungefär som "Braveheart".

Ridley Scott, en gång i tiden ett namn värt att sägas med vördnad, har av någon anledning inte gjort så lyckade saker under nittiotalet. Det är inte direkt dåligt, och det finns alltid något extra, något genialiskt ögonfång som bevisar att det är samma regissör som en gång gjorde "Blade Runner", "Alien" och den sorgligt underskattade "Legend". Men det var länge sedan han gjorde något Stort. "1492" försökte väl, och var kanske en förövning inför "Gladiator" med sitt historiska tema och sina storslagna ambitioner. Tyvärr så var den oftast antingen skrattretande (som när Gerard Depardieu på sluddrande engelska ska hålla ett inspirerande tal) eller tråkig.

Tråkighet är inget man kan beskylla "Gladiator" för. Tvärtom verkar Scott ha gett sig den på att i första hand underhålla. Handlingen är rak och lättföljd, utan att vara generande simpel, och lämnar fältet fritt för ren och skär våldskonst. Det är nästan så jag som filmtittare kan undra vad som skiljer mig från den blodstörstiga pöbeln på Colosseums läktare, som barbariskt hurrar åt de flygande huvudena och krossade benen.

Men vi har en ursäkt, den bästa tänkbara; hämnd. Maximus (Crowe) har nämligen utsatts för ett svek så grovt att vi inte kan annat än uppmuntra hans dödliga ilska. Ungefär som i "Braveheart".

Maximus är i filmens början en hyllad romersk general och kejsar Marcus Aurelius (Harris) gunstling. Han (och regissören) bevisar sin kompetens genom att inleda filmen med ett fältslag som imponerar även en härdad "Braveheart"-entusiast som jag. Redan här står det klart att Ridley Scott fortfarande har något alldeles visst och man förstår också att stackars Maximus snart kommer att råka illa ut. Narratologins lagar kräver en rejäl motgång för den segerrike.

Strax är följdaktligen Maximus förrådd, utan hustru och dotter och såld som slav till en före detta gladiator (Reed), som numera livnär sig på att anordna slika spektakel ute på vischan. Genom en kombination av skicklighet och likgiltighet överlever Maximus och genom en av de ödets nycker som filmens värld är så behagligt full av, är han snart i Rom, där föremålet för hans hämndlystnad anordnar historiens största gladiatorspel.

I Rom tävlar de utsökt koreograferade stridscenerna med fantastiskt välgjorda digitala miljöer om tittarens gunst och det har för länge sedan framgått att den store vinnaren är Ridley Scott.

Utan att kanske egentligen vara särskilt uttalat filosofisk, är det här en film som får en att fundera. Över synen på ett människolivs värde, och hur denna syn förändrats, åtminstone på ytan, genom tiderna. Framförallt lämnar man dock filmen upprymd, fylld av den belåtenhet som blott en riktigt mäktig kulturupplevelse kan skapa.

Den uppmärksamme har kanske noterat att jag nämnt "Braveheart" ett par gånger. Den filmen är nämligen skälet till att jag "bara" ger "Gladiator" fyra russin. "Braveheart" har allt som gör den här filmen så sevärd, den gjorde det ännu bättre och den gjorde det först.

© Anders Lindahl
2000-05-25

Originaltitel: Gladiator
USA, 2000
Regi: Ridley Scott
Med: Russell Crowe, Joaquin Phoenix, Connie Nielsen, Richard Harris, Oliver Reed

Genre: Action, Drama, Historia, Krig, Äventyr
Svensk biopremiär: 2000-05-19
Teman: Livsfarliga sporter Oscar för bästa film Romerska riket

Relaterat ur russinbloggen
2001-01-22: Gladiator prisbelönt vid Golden Globe-galan

Ingår i följande teman

Sök