Fredagen den 13:e (1980)

Stilbildare utan stämning och sting

Lägret Crystal Lake har ett mörkt förflutet. Efter dubbelmord, drunkningsolycka och andra otäckheter är inte alla säkra på att det är en bra idé att öppna det igen. Men en idealistisk ungdomsledare är besluten att inte låta sig skrämmas av skrock och på en vecka ska en skara pilska ungdomar rusta upp stället innan den nya kullen av lägerbarn anländer. Det kommer bli en vecka av blod och mord, vilket inte alls var meningen...

Det här är ju så att säga en "klassiker". Alla känner till Jason, uppföljarna äro otaliga och hockeymasken (som i första filmen lyser helt med sin frånvaro) har blivit ett emblem för den omördbare mordiske mördaren. Samtidigt har filmen inte så mycket att komma med. Den är, rent av, rätt opersonlig och dålig.

Den är kanske ingen oavbruten skrattfest av uselhet, dock. Den varnande gubben som hejdar den tilltänkta köksan inne i samhället med dystra varningar är förvisso kalkondålig och ett offers "skräckslagna" min när mördaren höjer yxan framför hennes vitt uppspärrade ögon är obegripligt löjlig, men för det mesta "funkar" filmen i sin enkelhet utan att aldrig någonsin nå de höjder av stämning och spänning som den uppenbara inspirationskällan "Halloween" bjur på.

Nej, huvudsakligen är filmen dålig i grunden. Den är precis den sortens film som Cunningham och Wes Craven ondgjorde sig över för att visa på storheten i sin "Last House on the Left". Det är våld och mord för enkel underhållnings skull och det mest imponerande är hur sällan det är riktigt pinsamt. Till målet hör att variera mordmetoderna livligt, så det blir "roligare" att titta på, utan att det måste finnas någon särskild tanke bakom. Pilbåge, det vore väl nå't? Nå'n slags borr, vilken bra idé!

De mer normala interaktionerna människor emellan sätts förstås på undantag. Det är en sådan där film där man blir glatt överraskad ifall en dialog känns någorlunda sann och verklig, vilket trots allt händer ett par gånger här.

Det finns några sensomriga bilder som visar att det fanns lite bildkunnande i teamet - som i den Carrie-inspirerade epilogen. Det finns en viss grad av obehag i några scenarion. Tom Savini har gjort några okej makeupeffekter, som dock inte alltid varit synbara i den svenska releasen. Den VHS från biblioteket i Karlstad som jag såg på 90-talet var i alla fall ganska otydlig gällande Kevin Bacons (!) öde, med mera. Men förutom att skapa en kuggfråga i "Scream" och ge upphov till minst nio dåliga sequels har inte Cunninghams film givit filmhistorien särskilt mycket. Den är en efterapare, snarare än en nyskapare, även om den råkar ha blivit efterapad själv genom åren.

En svag tvåa får det nog ändå bli, eftersom filmen håller sig lydigt inom sin genre och har något slags tafatt underhållningsvärde, men om det är stämningsfull och spännande slasher som sökes gör man klokare i att leta upp nämnda "Halloween".

FOTNOT
Vid ett tillfälle spelar en av karaktärerna "Ack Värmeland du sköna" på gitarren. Smetana lånade förvisso temat till "Die Moldau", men att melodin hade sådan spridning visste jag inte.

© Anders Lindahl
2007-04-10

Spoiler

Originaltitel: Friday the 13th
USA, 1980
Regi: Sean S. Cunningham
Med: Betsy Palmer, Adrienne King, Harry Crosby, Laurie Bartram, Jeannine Taylor, Kevin Bacon, m fl

Genre: Skräck, Thriller

Relaterat: Jason X (2001)

Sök