Venus (2006)
O'Toole visar att han fortfarande kan
Att vara eller inte vara. Det är inte längre frågan för de åldrade skådespelarna Ian (Leslie Phillips) och Maurice (Peter O'Toole). De vet att döden väntar bakom hörnet och deras tillvaro kretsar mest kring krämpor och mediciner, läsandet av runor över fallna kamrater och en och annan skådespelarinsats som lik.
Vardagen ställs dock på huvudet när Ians unga släkting Jessie flyttar in hos honom för att, som han tror, ta hand om honom. Jessie (filmdebuterande Jodie Whittaker) visar sig vara en rätt ohövlig partytjej som inte har minsta tanke på att passa upp på Ian och han får svårt att stå ut med henne.
Maurice ser däremot helt andra sidor hos Jessie och det som börjar som en farbroderlig uppskattning övergår snart, för hans del, i en sista förälskelse. I mycket handlar det i första hand om ett mer eller mindre ömsesidigt utnyttjande av den andra personen och det är svårt för dem båda att veta var gränserna går. O'Toole är strålande i sin gestaltning av Maurice ambivalenta pendlande mellan lust, hoppet om något större och den allt överskuggande vetskapen om alltings förestående slut.
Peter O'Toole är den stora behållningen av "Venus". Sjuttiofem år gammal är hans största prestationer troligtvis bakom honom och hans karaktäristiska blå ögon har dimmats något av ålder, men i "Venus" visar han på skådespeleri av högsta rang, vilket är en fröjd att se. Det är ju ofrånkomligt att dra paralleller mellan O'Toole och hans roll i filmen, skådespelaren Maurice, och den hypotetiskt självbiografiska tonen tillför ytterligare en dimension i detta skådespel om livet, kärleken och konsten.
Tyvärr är filmen i övrigt lite väl långdragen och förutsägbar. Det är alltför lätt att veta vad som kommer att hända i berättelsen för att den i sig ska bli intressant. Varje vändning i de inbördes relationerna är väntad och det blir då upp till skådespelarna att, helt utan stöd, bära upp scenerna. O'Toole klarar detta men det går tyvärr inte fullt lika bra för Jodie Whittaker. Roger Mitchell försöker även charma åskådaren med "Griniga Gamla Gubbar"-humor och varma vänskapsförklaringar mellan Ian och Maurice, men det hela känns alltför strukturerat för att kunna charmera på riktigt.
"Venus" är en mellanfilm om döden och livet som föregått denna, men framför allt om vänskap. Den är inte alls dålig, men heller inte överraskande bra och betyget blir därför en trea. Ett extra plus utdelas dock för den sevärda Peter O'Toole.
© Andreas Hallgren
2007-04-03
Originaltitel: Venus
Storbritannien, 2006
Regi: Roger Mitchell
Med: Peter O'Toole, Leslie Phillips, Jodie Whittaker, Vanessa Redgrave m.fl.
Genre: Drama, Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2007-08-10
