Zodiac (2007)

Realistiskt raffel, men...

Besatta... blir de män som försöker sätta fast zodiac-mördaren i 1970-talets Kalifornien. Några av dem går helt upp i sin uppgift och i vissa fall bryts de ner, sakta men obevekligt. Av någon anledning tror jag inte att regissör Fincher har särskilt svårt att identifiera sig med dem. Han har legat lågt ett tag och när han väl är tillbaka med sin första långfilm efter "Panic Room” kan ingen säga att han slarvat ihop ett pliktskyldigt livstecken. Men kanske är han för metodisk och minutiös den här gången, vilket kan bero på verklighetsbakgrunden. Många av de berörda lever fortfarande och kan bedöma trovärdigheten.

Gör mördaren det - lever alltså? Tja, ingen kan slå fast det bortom allt rimligt tvivel. Filmen ger sitt svar och serverar en tänkbar kandidat, men eftersom fallet officiellt ännu är öppet vet vi på förhand att en dramatisk pay-off inte kan bli total i det avseendet. Är det en belastning? Det behöver det inte vara, men Fincher möter fler dramaturgiska utmaningar. Zodiac-seriemördaren härjade under en utsträckt tidsperiod, minst ett par år och utredningen fortsatte längre än så utan att komma fram till ett solklart svar. Ett par av de mord han tog på sig återskapas tidigt i filmen och när det senare blir oklart om han verkar aktivt eller bara hotar allmänheten på ett sätt som bryter mönstret från de tidigare brotten, då måste filmen hitta nerven på andra sätt än genom att följa personer som vi känner på oss kommer att drabbas för att de är på fel plats vid fel tillfälle. Oj, det blev en lång mening. Vet bara inte var den borde kapas...

”Zodiac” är en av de dialog- och informationstätaste thrillers jag sett i mitt liv. Mängder av ledtrådar diskuteras, förkastas och återupplivas under två och en halv timme. Filmen öppnar sig för så många möjligheter att den 'meandrar' och börjar kännas baktung. Halvvägs in är det nästan så att den börjar leta efter en ny story och då ägnas koncentrationen framförallt åt hur polisens utredare och de journalister som kontaktas av mördaren själva sugits in i dramat och blivit en del av det. Detektiverna Toschi och Armstrong (Mark Ruffalo respektive Anthony Edwards - Dr Greene från ”Cityakuten” i tupé!) har ansvaret för utredningen, men kriminalreportern Avery (Robert Downey Jr) och karikatyrtecknaren Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal) verkar lägga lika mycket arbetstid på fallet. De kämpar med, ibland mot varann eller mot bristande koordination mellan allsköns lokala polisdepartement.

Man kan frestas att se alltihop som en metafor för informationssammanbrottet i USA efter 11 september 2001. Många myndigheter och enskilda personer sitter inne med delar av pusslet men delar inte med sig eller så kommunicerar de i kors så att möjliga misstänkta slinker genom maskorna gång efter gång. Tecknaren Graysmith jobbar på en San Francisco-tidning som får brev från mördaren med symboler och koder att knäcka. Han fängslas fort av fallet men tas knappast på allvar av kolleger eller utredare. Avery tycker i princip att tecknaren hänger över axeln på honom medan han själv går in i väggen.
- Ja, OK, du går på biblioteket och letar... Vad mer?
Den introverte Graysmith (vars verkliga motsvarighet skrev en bok som filmen bygger på) försöker leva ett 'normalt' familjeliv men det är tufft. Han klarar inte att lägga sitt eget 'livspussel' medan han nystar i mordmysteriet.

Att journalister kontaktas av mördare har förekommit förr på film. 1985 fick exempelvis Kurt Russell obehagliga samtal till redaktionen i "Het linje" ("The Mean Season”). ”Zodiac” följer annars en struktur som mer liknar "The Boston Strangler” än något Fincher själv gjort förut. Här finns inte alls samma explosivitet som i ”Seven” eller ”Fight Club”. Estetiken ska liksom inte tillåtas dra blickarna från det viktiga. Men vad är det viktigaste? Mördarjakten, det personliga pris som jägarna betalar eller tidsbilden? Här syns egentligen ingenting av hippiekulturen och 'blommor i håret'-San Francisco från den tiden. Men annars ser miljön genuin ut, även om min bild av tidigt 1970-tal i USA mest bygger på dokumentära klipp eller filmer som "Taxi Driver” och ”Avlyssningen”. Behagligt obekymrad tidstypisk musik lommar på i bakgrunden. Stämningen är egentligen lite loj och folk skulle vilja leva utan alltför betungande plikter, träffas på enskilda platser och komma bort från larmet. Men morden som tillskrivs seriemördaren inträffar över snart sagt hela delstaten och stämningen gränsar till panik när han hotar med att angripa skolbussar.

Men det noteras också av personer i filmen att 100-tals mord begås i området varje år och att alla utredningar och all uppmärksamhet inte kan riktas mot en ensam psykopat. En efter en tappar snutar och murvlar intresset när Zodiac verkar försvinna eller åtminstone sluta ta livet av sina medmänniskor just i deras närområde. Och då måste alltså David Fincher jobba på att hålla igång sitt eget narrativa maskineri. Han får till en arbetsseger och en värdig återkomst, men jag får inte samma känsla av att bli gripen om strupen och tryckt upp mot väggen som i hans bästa filmer.

För att vara en film om seriemördare är det väldigt långt från spekulativt, utstofferande underhållningsvåld om vi ska använda den lättvindiga kategoriseringen. Men ett par scener är riktigt skrämmande av flera orsaker. Dels för det omedelbara hotet och för den kliniska sakligheten som kan antas bygga på verkliga händelser, men också för intrycket att vem som helst kan drabbas och inte ha en chans att försvara sig. Och så kan det vara befriande med en thriller där inga mobiltelefoner eller bredband bidrar med blixtsnabba informationer och utrymme för bildfrosseri när andra idéer tagit slut. Här har en del polisstationer inte ens fungerande fax. Filmen är ganska övertygande i sin tes om vem den verklige gärningsmannen var och överlag respektingivande, men som helhet kanske mer upplysande än uppslukande. Kommer snart till en biograf nära dig. Bara filmen, förhoppningsvis...

Trivia: I filmen pratas en del om en annan film, "The Most Dangerous Game” (”Mänskligt villebråd") från 1932. Den anses ge några ledtrådar till var mördaren kan ha fått sin inspiration. Jag har inte sett den, men tror mig ha läst novellen någon gång för länge, länge sedan i en annan galax. Tydligen skrevs den av en herr Richard Connell och har sedan omtolkats i ett tiotal filmer under ett halvt sekel, bland annat som ”Slave Girls from Beyond Infinity”! Bara en sådan sak.

© Johan Lindahl
2007-05-15

Originaltitel: Zodiac
USA, 2007
Regi: David Fincher
Med: Anthony Edwards, Jake Gyllenhaal, Mark Ruffalo, Robert Downey Jr, Brian Cox, Chloë Sevigny, Philip Baker Hall m.fl.

Genre: Drama, Kriminalfilm, Thriller
Svensk biopremiär: 2007-05-17

Sök