Shooter (2007)
Du sköna skjutglada värld
Checks and balances - det är något amerikaner sätter en ära i att framhäva när de försvarar sitt eget politiska system. Genom den centrala regeringsmaktens olika grenar ska alla försök till diktatoriska tendenser kunna stävjas. Systemet har fungerat relativt stabilt i över 200 år, det måste man medge. Och någonstans längs vägen i thrillern ”Shooter” har skaparna känt sig nödgade att påminna om detta. Då har en värld av korruption och självutnämnda skuggregenter uppdagats, ett ämne som Hollywood med jämna mellanrum återkommer till och ofta just i thrillerns form. Det finns alltid obehagliga element som vill sätta sig över den gemensamma värdegrunden, men till slut finns också alltid ett motstånd, representanter för rättvisan som drar i bromsen. Om inget annat hjälper kan lite gammal hederlig vilda västern-metodik göra susen. Och till den traditionen sällar sig Antoine Fuquas senaste, inte oförglömliga men godtagbart rafflande verk.
Nej, jag tänker inte gödsla texten med grova spoilers, men den som vill ha en helt förutsättningslös filmstund på jorden (om det nu finns några sådana) kanske ska vänta med att läsa recensionen. Prologen utspelas i Etiopien. Två kamouflerade män på en kulle väntar och siktar och väntar... En av dem tar fram ett foto på sin flickvän. Kommer han att överleva sekvensen ut? Regissör Fuquas adelsmärke är ju inte att undvika klichéer till varje pris, snarare att vada fram vällustigt i den flora beprövade berättarknep som genren erbjuder. Hans filmer brukar i alla fall ha en viss nerv, men han bör helst hålla sig i nutid. På historiska marker i ”King Arthur” verkade han mer vilsen.
Men nu är han i sitt esse, vilket betyder något i nivå med ”Training Day”. Här är visserligen ingen Denzel på Oscarvinnarhumör, men filmen fungerar, åtminstone så länge Fuqua håller farten uppe. När han försöker visa mer av mänsklig värme och intimitet känns det mer som en transportsträcka, så förståndigt nog blir det sparsamt av den varan. Det skjuts desto mer. Särskilt av Swagger (Mark Wahlberg), som av staten tränats att träffa rätt på långt håll, lära sig överleva i fientliga miljöer och se till att andra inte gör det. Leva och låta dö. Och han har blivit bra på det, men när han sviks av sin arbetsgivare (en av dessa agenturer som kontrakterats av någon ansiktslös auktoritet för våta jobb) under ett uppdrag så går han i frivillig pension och flyttar upp i bergen med en hund som enda sällskap.
Dit hittar dock några myndiga män med Danny Glover i spetsen. De efterlyser lite konsulthjälp med ett delikat uppdrag. Någon planerar mörda presidenten och någon annan som tänker som en prickskytt - för att han själv varit en - kan vara nyckeln till att stoppa ofoget. Den som sett ”F/X-Dödlig effekt” och kan konspirationsmallen i sådana här sammanhang, anar omgående begravda hundar. Kan det vara en fälla, månne? Utan att orda mer om detaljerna, så har vi ännu ett tillskott till en subgenre jag ofta blir tillräckligt underhållen av för att ha överseende med de uppenbara bristerna i logik och flerdimensionell konfliktlösningsmetodik. Här är betoningen på action. Förutom orgien i långdistansskytte mot levande mål så är eldsvådor och explosioner så snyggt anlagda och filmade att de kan sätta griller i huvudet på eventuella pyromaner i publiken.
Men det sägs också en del obekväma saker om korruption och kapitalismens grymmaste konsekvenser när den inte kontrolleras av någon utomstående och särskilt när den utövas i den så kallade tredje världen. Den mest utvecklade rationaliseringen av exploatering med vidhängande 'collateral damage' som uttrycks i filmen påminner om inte bara ett replikskifte från ”Syriana”, utan även om en liten predikan i ”Network” och framförs dessutom av samma skådespelare som i den sistnämnda klassikern. ”Shooter” är skickligt 'typecastad' (ursäkta bristen på bättre svensk uttryck) och saknar inte heller ambitioner att säga något om sin samtid. Men den blir ändå lite för mekanisk och simplistisk när den ska knytas ihop. Action med socialt samvete under det senaste året har gjorts än bättre i ”Blood Diamond” och ”Last King of Scotland”. Men ”Shooter” lever definitivt upp till sin titel.
© Johan Lindahl2007-09-18