Hot Fuzz (2007)
Högt tempo, högt ljud, låg tolerans...
Nitiske Nicholas från Londons Police Force (eller "Service", som han påpekar att det ska heta numera, för att det ger mindre aggressiva associationer) är för bra på sitt jobb för att inte framställa kollegerna i dålig dager. Chefen skickar honom, med alla medarbetares goda minne, ut till småstaden Sandford, där inget mord registrerats på 20-talet år och de svåraste fallen handlar om förrymda svanar, förargelseväckande levande statyer och någon enstaka butikssnattare.
Kulturkrock uppstår redan första kvällen, innan Nicholas Angel (spelad av Simon Pegg) ens trätt i tjänst. Han är inte lika överseende som omgivningen med minderåriga pubgäster eller berusade bilförare. Den sistnämnde visar sig vara hans nye partner Danny (Nick Frost), en överviktig och sävlig actionfilmfantast, godmodig men inte särskilt uppmärksam. Å andra sidan, varför vara på sin vakt här? Allt är alltid under kontroll, garanterar lokale polischefen, tillika partnerns far Frank (Jim Broadbent, i en roll han skulle kunna göra i nedsövt tillstånd med den äran). Till personalen hör också ett radarpar som åtminstone utseendemässigt påminner om Sveriges favorittrivselterrorister Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Och så den enda kvinnan på stationen, en som inte precis prioriterar kvinnokampen framför allt. Kronan på verket är en övervakningsterminal där man säger sig kunna registrera allt som händer i trakten. Varför? frågar man sig gärna så dags i filmen. Om ingenting allvarligt någonsin händer...
Säkraste stället i Storbritannien? Snart börjar ruskiga olyckor inträffa, i Nicholas ögon uppenbart arrangerade avdagataganden, men han står ensam (med undantag för biopubliken som ser en lieman i mörk munkkåpa dyka upp varje gång någon faller offer för ett brutalt mord förklätt till otäck olyckshändelse). Ledtrådar läggs till varann av den nye killen i kvarteret och hans misstankar riktas mot en av ortens mest prominenta medborgare, men med undantag av Danny, som sakta men säkert börjar snappa upp ett och annat, verkar han snarast motarbetas av hela samhällets grädda. Ingenting får rucka på ordningen när staden ånyo suktar efter utmärkelsen Rikets Bästa Bostadsort.
”Hot Fuzz" är som en Agatha Christie-sk whodunnit, parat med Monty Python, full av klassisk brittisk excentricitet och stoicism mitt i mystiska omständigheter, plus en räcka bloddrypande tilldragelser á la ”Sleepy Hollow” - och så en rejäl dos John Woo som kaloristinn dessert. Och Nicholas Angel, den konfunderade utredaren, kunde vara inspirerad av Edward Woodwards roll i ”The Wicker Man”. Som av en händelse har Woodward, i likhet med flera bekanta brittiska veteranskådespelare, en liten roll även här.
Huvudpersonen är tänkt att vara stel och okarismatisk, vilket är konsekvent, men ibland talar det till filmens nackdel. Han blir aldrig så intressant och det roligaste han får chansen att säga är ungefär "jag borde säga något smart nu, men...”. Dialogen är lite av filmens akilleshäl, eftersom den främst är funktionell och aldrig riktigt tar ut svängarna åt det fullkomligt absurda. Det saknas inte glöd i porträtten av de slirigaste medborgarna (framförallt Timothy Dalton som den tvivelaktige butiksägaren Simon Skinner gör mesta möjliga av sin roll) men ”Hot Fuzz” lever upp till sin titel, på gott och ont. Den skruvar upp temperaturen med biljakter, kollage-artade klipp med jämna mellanrum och groteska specialeffekter som ibland lyckas vara ganska originella.
Högt tempo gäller överlag - och högt ljud. Efter den hyperintensiva sista halvtimmen är jag upplivad på något primitivt plan men också en aning bedövad, som om jag just tillbringat ett par timmar bredvid landningsbanorna på en internationell flygplats. Hela högtalarsystemet vibrerar när tjänstefordon tjurrusar och salvor avlossas. Skämten är oftast ganska billiga, men effektiva för ögonblicket. Det roligaste är när den lokala amatörteatern sätter upp ”Romeo & Julia” i en hisklig version som avslutas med sång och dans till en lika kulturmördande Music Hall-variant av The Cardigans ”Love me, love me” (eller är det ”Say that you love me" den heter?).
Det talas en del om ”the greater good” och vad det verkligen innebär avslöjas efterhand, men om det är tänkt som en mer allvarlig undertext är tveksamt. Jag är heller inte så bekant med upphovsmännens förhistoria. Där ingår till exempel "Shaun of the Dead” som jag själv inte sett. Med "Hot Fuzz” har de gjort högoktanig actionkomedi utan transportsträckor, men heller inte så mycket till organiskt innanmäte, oavsett vad som rent bokstavligt pytsas ut över en förhoppningsvis väl förberedd publik.
© Johan Lindahl
2007-04-13
Originaltitel: Hot Fuzz
Storbritannien, 2007
Regi: Edgar Wright
Med: Simon Pegg, Nick Frost, Jim Broadbent, Timothy Dalton m.fl.
Genre: Action, Komedi, Kriminalfilm
Svensk biopremiär: 2007-04-13
Hemmabio: 2007-09-05
