Mr. Brooks (2007)
Dr. Jekyll och Mr. Brooks
När en seriemördare avslöjas chockas ofta hans närmaste omgivning och utbrister: "Han som alltid verkade så trevlig och ordentlig." Det är Mr. Brooks i ett nötskal det.
Earl Brooks (Kevin Costner) har framgång i sina affärer, han pysslar med keramik på fritiden och han har en fru som han älskar (Marg Helgenberger från "CSI"). Han har även en kluven personlighet vars andra hälft driver honom att mörda. Han beskriver sig själv som en missbrukare och det är just kicken i mördandet som driver honom. Mr. Brooks är dock en försiktig general. Han planerar sina dåd noggrant och lämnar inga spår efter sig, vilket frustrerat polisen under många år.
Mr. Brooks har lyckats hålla sitt missbruk i schack under lång tid, men samma kväll som han utses till "Man of the Year" av den lokala köpmannaföreningen blir hans egna Mr. Hyde alltför övertygande och han kan inte låta bli att ge efter för impulserna. Ovanligt nog begår han ett misstag och blir fotograferad i mordögonblicket. Hobbyfotografen (spelad av Dane Cook) är dock mer intresserad av att följa med på nästa mord än att sätta fast mördaren och Mr. Brooks har fått en praktikant på halsen. Samtidigt härjar en annan mördare i staden och Demi Moore, som spelar polis, får mer än fullt upp att göra.
"Mr. Brooks" är skriven och regisserad av Bruce Evans. Han har "Stand by me" på sin manusmeritlista vilket bådar gott. På samma lista finns även piratrullen "Cutthroat Island" vilket är betydligt mindre smickrande. "Mr. Brooks" uppvisar båda sidorna av Evans författarskap i en och samma film.
Manuset till "Mr. Brooks" är många gånger smart och dialogen välskriven. Earl Brooks dubbelnatur, vars mordiska del övertygande gestaltas av William Hurt, är också rätt elegant skildrad. Den inre dialogen mellan Hurt och Costner, som gestaltas i form av en helt vanlig dialog mellan två personer, men utan att andra karaktärer i närheten märker av den, är intressant och konsekvent genomförd. "Mr. Brooks" ger lite nya vinklar på Dr. Jekyll/Mr. Hyde-temat, vilket den ska ha heder av.
Det finns dock en hel del problem med filmen. Det största av dessa är dess spretighet. Det är helt enkelt för många sidohistorier på gång samtidigt, så många att jag inte ens ids ta upp dem alla, och de tar naturligtvis fokus från huvudhandlingen utan att tillföra speciellt mycket till filmen. Evans har också lite väl roligt med rödfärgen emellanåt. Det är inget fel på renodlad splatterfilm, men i en mer psykologiserande film som "Mr. Brooks" skär sig det ymniga blodflödet med filmens helhet.
Precis som Bruce Evans historia har "Mr. Brooks" både höjdpunkter och lågvattenmärken och en lämplig summering av sådant blir rätt naturligt en trea i betyg.
© Andreas Hallgren2007-05-12