Sinnenas rike (1976)

Besatta älskande i bannlyst banbrytare

Herrskap och tjänstefolk. Aldrig beblandas de två mer än vad det organiserade samröret kräver. Särskilt inte i Japan, ett land med starka traditioner att falla tillbaka på. Eller hur? Och nu talar vi om tiden strax före andra världskriget, med annalkande hot i luften och hierarkier som kanske borde vara viktigare än någonsin. Men om detta sägs inte så mycket, mer än möjligen underförstått. Det sägs desto mer om vad en allt annat förintande passion kan leda till, mellan herrskap - och tjänstefolk...

Det är inte svårt att förstå kontroverserna kring filmen, som spelades in på japansk mark men smugglades över till Frankrike för framkallning (eller i varje fall de flesta följande processer i post-produktionen) om jag pluggat ordentligt. Tre decennier senare ser den ut som ”Sex och Lucia” på steroider. Eller nåt. Det tar inte många minuter för regissör Nagisa Oshima att visa var han vill ha sitt skåp i filmhistorien. En gammal man vaknar upp i rännstenen med blottad blygd, ungefär som båtbyggaren Noa i Gamla Testamentet i en av sämre sina sämre stunder (som sedan fick allvarliga konsekvenser för en av hans söner, men det är en annan historia). Den gamle vill gärna tillfredsställa sig själv med hjälp av lite stimulerande synintryck tillhandahållna av tjänstekvinnan Sada Abe, som dock mest tycker synd om honom och hans ädlare områden, inte minst med tanke på den kylslagna väderleken.
- Den är ju helt hopskrynklad. Snart blir du förkyld.

Sada sticker ut från de andra tjänarinnorna i Kichizos restaurang och hon påstås vara där för att betala av sin makes skulder. Arbetsgivaren verkar ha ett gott öga till flera av sina anställda, vilka i sin tur gärna spanar in genom nyckelhålet när hans morgonritualer med hustrun regelbundet innehåller inslag av intim förening. Trohet verkar dock vara något slags tillval i den här miljön och sex är ofta en förlustelse i förbigående, medan de vitsminkade sällskapsdamerna tittar in och ut och suckar lite världsvant över allt de får se, såvida det inte går till överdrift (”att älska efter ett bröllop är ändå en exceptionell erfarenhet” - ur evangeliet enligt Geisha). Akten blir en halvt offentlig angelägenhet i vissa avseenden, men även de här härdade små gummorna blir bekymrade när Sada och Kichi får upp ögonen för varann och därmed successivt förlorar intresset för allt annat och alla andra.

Jag har aldrig varit i Japan. Är det här en trovärdig bild av livet bakom fasaderna i kejsardömet på 1930-talet? Det tänker jag inte ens försöka spekulera i just nu. Men att det är ett land fullt av paradoxer har jag blivit ganska övertygad om. Kanske kan en sådan här film bara nå sin...konception i den här formen i ett samhälle med stark auktoritär tradition men många undertryckta tankar samt erfarenheter av många krig, sammantaget resulterande i ett inre mörker som ber om att konfronteras. Som i Spanien efter Franco. OK, nu gjorde jag det i alla fall. Spekulerade.

Praktiskt nog verkar ingen bära några underkläder under sina färgglada kimonos och dylika plagg. Sada (som fått diagnosen ”sexuellt omättlig" av någon specialist) och Kichi förskansar sig så ofta det bara går och stänger ute omvärlden för att helt kunna fixera sig vid varann rent fysiskt. Så mycket romans är det inte fråga om. Däremot en hel del rollspel, som efterhand antar mer och mer av smärtsamma och riskabla övningar. Sada är ofta den initiativtagande parten och driver på sin husbonde i ett förhållande som säkert i sig är en kommentar till den dåvarande samhällsuppbyggnaden. Spekulationer igen... Men här speglas både en blasé inställning till prostitution och polygami, men samtidigt en del viktiga hederskoder. Filmen är påfallande också torrt humoristisk. Kichi undrar mer och mer om han någonsin ska få ta en paus för att ladda om under pressen att begå nya stordåd.
- Det är ett jäkla ut och in här...
Och Sada svarar bestämt och okynnigt saker som:
- Gör mig glad, din idiot.

En del scener borde nog föregås av instoppade varningsskyltar à la ”don't try THIS at home, folks!”. Kompromisslöst och naturalistiskt leder "Sinnenas rike” fram till en final som tar konsekvenserna av attraktion bortom allt förnuft. Och det här lär alltså vara inspirerat av verkliga händelser år 1936. Så vad lär vi oss av detta? Filmen väcker motstridiga reaktioner och blev snabbt förbjuden i många länder (Japan inkluderat) även om en del av dem kanske lättat på bannbullan senare. Att den står för något slags banbryteri kan man se med förbundna ögon (bara ljuden är ganska upplysande). Misstanken finns där hela tiden att man egentligen ser konstnärligt sanktionerad smygpornografi, förutom att det inte smygs med det som skulle kunna kallas pornografi, då. Filmen är faktiskt en ganska öppen bok. Den handlar om sexuell besatthet och skildrar den detaljerat från A till Ö i hela dess fulla glans - eller vad det nu är.

Om möjligheten att kunna visa allt så tydligt som möjligt är en god sak i en film kan diskuteras. Ibland tjänar filmregissörer (och manusförfattare) på att få lite stramare tyglar som tvingar dem att vara smartare. Men ”Sinnenas rike” ser ut som precis den film den var tänkt att vara. Både elegant och extrem. Vad jag inte vet är om den finns i flera versioner, beroende på skiftande censurförhållanden. Jag hade hört beskrivningar av slutscenerna som inte riktigt stämmer med det jag såg själv i den här ganska nyutgivna DVDn (som även innehåller den fristående uppföljaren "Passionernas rike”). För djurvänner kan meddelas att förmodligen inga husdjur tog skada under inspelningen. Men hur är det med skådespelarna?

© Johan Lindahl
2007-03-10

Originaltitel: Ai no corrida
Japan/Frankrike, 1976
Regi: Nagisa Oshima
Med: Tatsuya Fuji, Eiko Matsuda, Aoi Nakajima, Yasuko Matsui, Meika Seri

Genre: Drama, Sex

Sök