Min granne Totoro (1988)
Mysigt magiskt av mästerlig Miyazaki
För ett tag sedan var det ett himla liv om huruvida man (vilka "man" nu var) skulle upprätta en "litteraturkanon" eller ej. Det verkar inte bli något av med den saken och vi kommer fortfarande få läsa precis vad vi vill som tur är. Om man skulle göra en liknande "filmkanon", vilket naturligtvis är lika förkastligt det, så har "Min granne Totoro" en klar plats i denna kanon. Så bra är den faktiskt.
I filmen flyttar den tvååriga flickan Mei in i ett gammalt hus på landet tillsammans med storasyster Satsuki och pappa. Hennes mamma ligger på sjukhus men de hoppas att hon snart ska vara frisk nog att göra dem sällskap. I närheten av huset finns en stor skog och snart nog upptäcker de två systrarna att det händer underliga saker i deras närhet.
Det är inte så konstigt. Deras närmaste granne är nämligen det stora gosiga trollet Totoro, som är skogens beskyddare. Äventyren börjar för såväl Mei som Satsuki och de inbegriper inte bara luftfärder med Totoro utan även resor i den fantastiska Cheshire-inspirerade kattbussen, snabbväxande träd och ett alldagligt möte i regn helt utan åthävor blir ett förtrollande magiskt filmögonblick.
Som ofta i Miyazakis filmer är naturen besjälad och genom ömsesidig respekt för varandra och tingens ordning fungerar samvaron mellan mytiska väsenden och människan bra. Ett exempel är sotbollarna som bor i familjens hus när de flyttar in där. Dessa sotvarelser återkommer förresten även i "Spirited Away" (2001). De flyttar alltid in i övergivna hus och de gör ingen förnär, men det hör till sakernas natur att det är dags för dem att lämna huset när nya människor flyttar in i det. De finns i mörka vrår och det är inget konstigt alls med det. Naturen är helt enkelt full av magi.
Därför är det heller inte konstigt att Totoro kan få träden att växa eller att man kan rusa fram över elledningarna inuti en jättelik katt. Samspelet mellan människa och natur är viktigt för båda parter och den ekologiska tanke som genomsyrar filmen känner vi också igen från "Princess Mononoke" (1997). I "Min granne Totoro" tar den sig dock ett stillsammare, mer barnvänligt, uttryck.
Bildmässigt är "Min granne Totoro" mycket vacker, rätt gullig, utan att någon gång förfalla i Disneyesk söthet, och med många roliga detaljer att uppmärksamma. Finns det då ingenting som är dåligt med filmen? frågar sig den läsare som tröttnat på denna recensions positiva adjektivstapling. Säkerligen finns det det. Men det här är en film som gör att man bara vill hänga upp sin cyniska recensionskeps vid ytterdörren och helt sjunka in i en magisk värld av total "suspension of disbelief".
Alla barn och alla vuxna som behållit sitt sinne för sagor borde se "Min granne Totoro". Övriga vuxna borde också se den för att återfå detta sinne, åtminstone för en kort, magisk stund. Därför är det extra roligt att denna klassiker från 1988 nu går upp på bio i Sverige.
Roliga nyheter är också att distributören Triangelfilm, som äger Sverigerättigheterna till flera av Miyazakis äldre filmer, planerar att biovisa en äldre Ghiblifilm per år framöver. Det finns mycket att se fram emot således.
För de som inte kan vänta, eller bor så till att de inte får upp Totoro på sin lokala multiplex finns, så vitt jag vet, hela Ghiblis katalog även tillgänglig på DVD, om än inte alltid med svenskt tal. Det är alltså bara att sätta igång att njuta av förstklassig anime. Fem russin blir det, kanske inte helt oväntat, för "Min granne Totoro".
© Andreas Hallgren
2007-04-05
Originaltitel: Tonari no Totoro
Japan, 1988
Regi: Hayao Miyazaki
Med: Japanska röster: Noriko Hidaka, Chika Sakamoto, Hitoshi Takagi, Shigesato Itoi, Sumi Shimamoto m.fl.
Genre: Animation, Barnfilm, Fantasy, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-03-30
Teman: Studio Ghibli
Ingår i följande teman
