Vänner för livet (2007)
Smörigt Sandler-skräp
Don Cheadle går från klarhet till klarhet. Hans självklara pondus och den där fullständiga närvaron och naturligheten han besitter höjer alltid varje film han medverkar i. Vad händer då när man sammanför en av Hollywoods bästa skådespelare med en av de allra sämsta? Detta har tydligen regissören Mike Binder funderat på mycket, därför att just denna sammanslagning sätter en stor prägel på dramat ”Vänner för livet”.
Den sämsta är förstås Adam Sandler. ”Vänner för livet” är inte karlns första försök i dramagenren. Många minns den synnerligen överskattade insatsen från ”Punch-Drunk Love” och stilen i ”Vänner för livet” är exakt likadan. Han ger alla sina karaktärer en efterbliven touch och börjar oförklarligt prata med pipig röst - som om varje person som är lite annorlunda automatiskt förvandlas till en Rainman från Köping.
I ”Vänner för livet” möts de gamla college-rumskamraterna Alan (Cheadle) och Charles (Sandler) igen efter många herrans år. De befinner sig nu på helt olika platser i livet. Charles lever ett instängt liv med sin PS2:a som bästa sällskap efter att hans fru och tre barn fallit offer för 9/11. Alan är den lyckade läkaren som trots rikedom och snygg fru ändå tycks sakna något i tillvaron. Något han upptäcker då han försöker hjälpa sin gamla polare på fötter igen.
Filmen påminner mycket om bland andra ”The Fisher King”, där den ”onormale” får den ”normale” att inse saker om sitt eget liv. Men förändringarna är inte lika trovärdiga i ”Vänner för livet” och många scener klingar falskt, däribland en hel storyline där en kvinnlig patient till Alan plötsligt och helt omotiverat börjar trakassera honom sexuellt för att därefter stämma honom för detsamma. Manusförfattaren verkar ha tyckt att det verkade logiskt att Alan sedan skulle försöka fixa ihop henne med sin kompis – någon annan gör det definitivt inte.
Filmens karaktärer agerar ofta inkonsekvent med sina egna handlingar och det är inte lätt att hitta någon att identifiera sig med. Det känns inte som att det är på riktigt, ingen känns särskilt trovärdig och filmens problematik och budskap är synnerligen spretigt. Ingen når några insikter av värde och slutet är en hopplös röra av lösa trådar som desperat försöker knytas ihop.
Efter halva filmen verkar inga av skådisarna längre riktigt veta vilka deras drivkrafter är. Särskilt drabbad blir Jada Pinkett-Smith som spelar Alans fru, som under halva filmen blir reducerad till en gnällkärring som ringer en gång var femte minut och ber Alan komma hem.
Don Cheadle och Liv Tyler räddar filmen från att bli total katastrof. Och även om Sandler verkligen skjuter projektet i sank så gör manusförfattaren och klipparen ett minst lika uselt jobb. ”Vänner för livet” är en sån där lömsk film - en ulv i fårakläder. En dålig film som låtsas vara en bra film. Således bör varje människa som uppskattar ett bra drama ta långa omvägar förbi den här rullen.
© Johan Hultgren
2007-11-05
Originaltitel: Reign over me
USA, 2007
Regi: Mike Binder
Med: Liv Tyler, Adam Sandler, Jada Pinkett Smith, Don Cheadle m.fl.
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2007-04-13
