Alpha Dog (2006)
Flugornas herre i soliga Kalifornien
Ibland är det bra att vara ovetande. Jag hade inte läst på om "Alpha Dog" innan jag såg den och hade därför inte en susning om vad det kunde vara för film. Jag visste heller inte att Justin Timberlake var skådespelare. Ärligt talat upptäckte jag inte att det var just Timberlake förrän i eftertexterna, vilket det kan finnas två anledningar till; A) att han spelade sin roll mycket övertygande och B) att jag har ett väldigt svalt intresse för Justin. Båda två är korrekt, men i "Alpha Dog" visade han sig vara så pass bra att jag nog får hålla ett närmare öga på honom (så länge han inte sjunger förstås).
Hursomhelst, Nick Cassavetes "Alpha Dog" baserar sig på en verklig händelse som gjorde den kaliforniske knarklangaren med det osannolika namnet Jesse James Hollywood till den yngste personen någonsin på FBI:s "Most Wanted"-lista. Efter att ha läst en rad kommentarer på alltid upplysande imdb.com tycks fallet vara bra mycket mer känt i USA än på våra breddgrader, men det förtar inte dramat, snarare tvärtom eftersom vi inte vet exakt vad som kommer hända. Jag ska inte heller spoilera något utan håller handlingen kort:
Den ständigt trippande Jake Mazursky (Ben Foster) är skyldig småboven Johnny Truelove (Emile Hirsch) pengar. Eftersom Jake inte har några slantar kidnappar Truelove dennes femtonårige lillebror Zach (Anton Yelchin), snarare på grund av slumpen än av någon egentlig plan. Zach får därefter "hänga med gänget", vilket innebär en hel del festande, puffande, xbox-spelande och "male bonding" snarare än "bondage". Den egentligen gode men effektsökande Zach misstycker inte alltför mycket i den nya, fria tillvaron utanför hemmet, men det är ju sällan kidnappningar slutar lyckligt.
"Alpha Dog" dyker ner i en värld av knark, våld och förnedring men med en välbärgad och putsad yta, där gränsen mellan att ha doften av kriminalitet som en farlig krydda i festandet till att faktiskt vara insnärjd i den grövsta av härvor är lika flyktig som de sötaktiga rökmolnen från alla dessa jointar. Det är inga professionella gangsters vi får möta i filmen. De flesta är rätt enkelspåriga, vilket inte är så konstigt eftersom de ständigt är höga, och det är snarare tillfälligheter och felaktiga impulsbeslut som, staplade på varandra, oundvikligen leder till upplösningen.
Cassavetes har två formspråk i filmen; dels det vanliga dramat, dels, fiktiva, intervjuer med Trueloves pappa (Bruce Willis) och Zachs mamma (Sharon Stone) som spelas in flera år efteråt. Intervjusekvenserna bryter tyvärr av det intressanta dramat och mitt första intryck var att de lika väl kunnat hoppas över. När jag nu vet att filmen är baserad på en verklig händelse förstår jag dem bättre. Detsamma gäller den visuella uppräkningen av ögonvittnen varje gång Zach presenteras för en ny person. Detta grepp är däremot mer intressant än intervjuerna. Totalt sett var 38 personer vittnen till den tre dagar långa kidnappningen och flera av dem skulle, åtminstone teoretiskt sätt, haft möjlighet att stoppa händelserna. Bara två av dem reagerar, men utan att agera. Det ställer den viktiga frågan: vad skulle du själv ha gjort i samma situation?
Nick Cassavetes "Alpha Dog" är en välgjord och, framför allt, mycket välspelad film som tål att tänkas på även efter att eftertexterna rullat klart. Det är långt ifrån ett mästerverk, men fyra klara russin blir det definitivt.
© Andreas Hallgren
2007-03-12
Originaltitel: Alpha Dog
USA, 2006
Regi: Nick Cassavetes
Med: Bruce Willis, Sharon Stone, Justin Timberlake, Emile Hirsch
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2007-03-16
Hemmabio: 2007-09-12
