Funny Bones (1995)
En genuint underhållande film
"Funny Bones" är en av de mest genuint underhållande filmer jag sett på länge, ja nästan sedan jag såg den sist, för sådär en fyra år sedan. Filmen tar sitt avstamp i kitschiga Las Vegas där den frustrerade komikern Tommy Fawkes (Oliver Platt) får se sin karriär inom show business vittra sönder i skuggan av sin far, legenden George Fawkes (Jerry Lewis). För att komma bort från allt, och för att försöka lägga grunden för en nystart på karriären, beger sig Tommy till den nedgångna nöjesstaden Blackpool på Englands sydkust för att hitta nya komiska idéer som han kan köpa. Väl där stöter han på familjen Parker och det ska visa sig att de har mer än show business som gemensam nämnare.
I filmens bakgrund finns ett kriminaldrama om en sorts odödlighetspulver och en korrumperad polismakt och mitt i allt detta befinner sig den något svagsinte men ytterst talangfulle komikern Jack Parker (Lee Evans). Kriminalhistorien har som syfte mest att driva fram handlingen och försätta karaktärerna i situationer de annars kanske inte hade hamnat i. I övrigt är den underordnad det familjedrama och de udda existenser som ger filmen dess verkliga nerv. Regissören Peter Chelsom ("Hear My Song", "The Mighty" och kommande "Serendipity") visar prov på en stor visuell och dramaturgisk talang (han har även skrivit manus tillsammans med Peter Flannery) och jag ser fram emot att se fler filmer av honom.
Men det som verkligen gör "Funny Bones" till en verkligt sevärd film är rollbesättningen. Lee Evans är utomordentligt skicklig på fysisk komik och Jim Carrey skulle kunna få flera viktiga lektioner i subtilitet av honom. "Funny Bones" är Evans första filmroll och vi har senare sett honom i mindre roller i filmer som "Det femte elementet", "Mouse Hunt" och "Den där Mary". Överlag är "Funny Bones" välspelad, och bjuder på en del minnesvärda karaktärsporträtt, inte minst de sympatiska och charmiga bröderna Parker. Freddie Davies spelar Jacks "pappa" och George Carl hans frivilligt stumme farbror Thomas. Både två gör, i likhet med Lee Evans, sin filmdebut i och med denna film, och George Carl, som nästan hela sitt liv arbetade som cirkusclown, gör detta vid den smått imponerande åldern av 79 år.
"Funny Bones" är en film som fullkomligt sprudlar av liv. Även om karaktärernas liv kan vara tragiskt blir inte karaktärerna själva tragiska, eftersom de skildras med värme och förståelse. I det svarta livet har de funnit medmänsklighet och ett sätt att tillsammans hjälpa varandra vidare. Och det är denna medmänsklighet, eller familjeskap kanske man ska säga, som gör att Tommy till slut hittar sin plats i livet. Allt detta kanske låter patetiskt och smörigt när jag skriver det, men så är alls inte fallet. "Funny Bones" hänfaller aldrig åt patetik utan känns helt ärlig i sin uppsåt. Det är en film som jag blir helt mosig och varm i hjärtat av, och rekommenderar den därför varmt åt nästan alla. Det blir fem russin, utan någon tvekan, till denna roliga film.
© Andreas Hallgren2000-10-26