300 (2006)

Blodig historiepropaganda utan protagonister

År 480 f.kr. fick perserkungen Xerxes I lust att utöka sitt redan stora imperium med de grekiska öarna. Grekland som vi känner det fanns inte vid den här tiden utan bestod av ett flertal stadsstater, däribland Sparta som spelar huvudrollen i början av detta krig. Persernas armé bestod av mellan 150.000 och 2 miljoner soldater, beroende på vilken källa man ska tro på mest. De var hur som helst rätt många och för att komma fram till Sparta var de tvungna att passera genom det smala Thermopylepasset. För att hejda deras framfart något tog kung Leonidas av Sparta med sig sin personliga livvakt av Spartas 300 bästa soldater och fattade post vid denna strategiska punkt. Varför de inte var fler finns det olika förklaringar till, men de ska vi inte gå in på här. Ja, just det, de hade med sig runt 7000 soldater från övriga Grekland också samt troligtvis ett par tusen slavar men dessa, framförallt de sistnämnda, verkar det inte så noga med i historieskrivningen. Oddsen för spartanerna var trots detta rätt dåliga som synes.

Xerxes I:s väldiga armé borde inte haft några större problem mot de numerärt underlägsna grekerna, men genom ett slugt utnyttjande av geografiska fördelar, stridsteknik och brutal disciplin lyckades Leonidas hålla emot anfallsvåg efter anfallsvåg i tre dagars tills hans trupper omringades och nedgjordes till siste man. Efter denna pyrrhusseger undvek Xerxes Sparta och plundrade det evakuerade Aten istället, men de grekiska stadsstaterna hade fått tid att samla ihop sina trupper och besegrade perserna till sjöss vid slaget vid Salamis och till lands vid slaget vid Plataiai. Leonidas och hans 300 spartaner levde vidare i historien, inte minst genom den grekiske historieskrivaren Herodotos (ca 484-425 f.kr).

År 1988 återberättar den legendariske serieskaparen Frank Miller historien om slaget vid Thermopyle i albumet "300". Innehållsmässigt är denna tydliga hjälteskildring kanske inte så intressant men det karga spartanska språket i dialogen har trots allt sina poänger, inte minst eftersom man kan återfinna stilmässigt liknande replikskiften i en lång rad onyanserade krigs- och actionfilmer från vår tids militära stormakt USA. Grafiskt är "300", som så ofta med Frank Miller, nära nog ett mästerverk.

År 2007 kommer filmen "300" i regi av Zack Snyder (som debuterade med remaken av "Dawn of the Dead" 2004). Filmen bygger helt och hållet på Frank Millers bok och är i många hänseenden ett direkt omskapande av Millers serierutor till Snyders filmdito.

För total stilistisk kontroll har hela filmen spelats in mot bluescreen, det vill säga att bakgrunderna har lagts till i efterhand, och en hel del postproduktion har lagts på att få fram filmens dova men skimrande nyanser. Precis som är fallet med Millers bok blir slutresultatet emellanåt rätt snyggt, dock utan någon närhet till mästerverk i filmens fall, men också rätt platt och repetitivt. De ständiga stridsscenerna tär inte bara på spartanerna utan även på åskådarna.

Det är en enkel historia som berättas: en liten skara män slåss ärofullt och tappert mot enorma odds och de dör lika tappert och ärofullt för sitt land och sin livsstil. Men historien kompliceras på både gott och ont. Det spartanska samhället skildras som en mycket sträng militär monarki där endast de starkaste och mest livsdugliga tillåts överleva. Deras strävan efter kroppslig perfektion och total disciplin för onekligen tankarna till Hitlertyskland och det är lika svårt för mig som för spartanerna att uppamma några varmare känslor för dessa rationella proto-nazister. Det samhällsbygge som de offrar livet för är, i mitt tycke, inte värt denna uppoffring. Demokratins vagga låg i Aten och knappast i Sparta.

Perserna skildras knappast bättre. Xerxes I har utropat sig till allsmäktig gud och den magi och mytologisering som omgärdar de blingbling-försedda perserna står i stark kontrast till Spartas enkelhet. Xerxes androgyna gestaltning talar honungslent samtidigt som han utan att blinka gör en misslyckad general ett huvud kortare. Knappast någon antagonist att heja på i perserlägret heller. Filmen har för övrigt lett till lite irritation, främst från Iran, bland annat på grund av sin skildring av perserna. I så fall borde nog grekerna bli lite upprörda de också, tycker jag. Det finns inte mycket positivt att säga om någondera sida i denna strid.

Det är hos perserna som Zack Snyders film främst skiljer sig från Frank Millers original. Han har nämligen fört till en del mytiska väsen i historien, som en ilsken jätte och en tjock man som bytt sina armar mot skarpa yxor. Det är här, i det irrationella och det mytiska, som filmen blir lite intressant.

Vad den är, är nämligen gammaldags historiepropaganda berättad av den vinnande parten. Spartanerna är stoiska (om än före sin tid för att vara just detta) och heroiska i sin uppoffring. De är de sanna hjältarna som förvandlar nederlaget till en seger. De ber heller inte om ursäkt för sin, i moderna ögon inhumana, livsstil utan säger bara kargt: "Detta är Sparta". Den månghövdade fienden är lömsk och feg och har ingen egentlig chans när de möter "riktiga män" i kamp. Jag menar därmed inte att Snyder eller Miller skulle stå för de här åsikterna, men "300" är kanske det sätt som spartanerna skulle ha berättat sin historia i efterhand om de haft tillgång till chromakey-teknik.

Vad Snyder och Miller däremot har för avsikt med sina respektive verk kommer jag inte till klarhet med. Kanske vill de bara berätta en historia på ett intressant sätt? Tyvärr blir varken historien eller berättarsättet intressant nog. Sirenerna har sjungit vackert för skaparna om fina bilder och de har glömt att de, som Odysseus sjömän, måste täppa för sin öron för att kunna segla berättelsens skepp ända fram i hamn. Tre sköldmöer blir det i alla fall i betyg för "300".

© Andreas Hallgren
2007-04-02

Originaltitel: 300
USA, 2006
Regi: Zack Snyder
Med: Gerard Butler, Vincent Regan, Lena Headey, David Wenham

Genre: Action, Krig, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-04-04
Hemmabio: 2007-08-22

Sök