Auschwitz (2005)
Förklarande och förkrossande
Mer än en miljon människor mördades i Auschwitz, fler än i något annat av nazisternas läger. En del var politiska fångar, en del romer och en del var sovjetiska krigssoldater, men den överväldigande majoriteten var judar. Tanken var ju, som alla vet, att förinta ett folk. Men hur, exakt, utför man på effektivast möjliga vis ett folkmord - med alla problem det skapar? Att skjuta försvarslösa människor, till exempel, det mår inte ens hängivna nazistsoldater bra av - det blir lite för nära och verkligt. Här krävs initiativförmåga, ingenjörsskap och en iskall övertygelse om att det inte är människor man har att göra med.
"Lösningen på frågan" presenteras grundligt, för den som mäktar med det, i den här BBC-serien som på alla sätt påminner om varför kanalen fortfarande har ett så gott rykte. Både det rent logistiska planerandet och oväntade avslöjanden om SS-soldaternas tillvaro i lägren ryms under dess nästan fem timmar, där arkivmaterial och intervjuer blandas med spelade sekvenser som känns nästan dokumentära de med. Ständigt återkommande är Rudolf Höss (spelad av Horst-Günther Marx) som basade över lägret och inrättade en behaglig tillvaro för sin familj ett stenkast därifrån. Med övertygande övergångar från dagens halvruiner till solitt utförda digitala rekonstruktioner av gårdagens jätteläger, vittnesmål från oräkneliga överlevare eller förövare och en skrämmande skattkista av dokument blir förintelsen och idéerna bakom avskyvärt levande.
Genom att fokusera både på logistiken i en dödsfabrik och de väldiga praktiska spörsmål som tilltänkta folkmördare konfronteras med uppnås många mål samtidigt. Främst bland dessa att göra något påtagligt och väldigt konkret av en ondska vars magnitud nästan kan få den att kännas mytisk. Det hände, konstaterar serien i ett lågmält men auktoritärt tonfall som bara en dåre (eller "revisionist", som de kallas) skulle invända emot, och så här gick det till.
Berättas det något nytt? Ja, faktiskt. Ett enormt researcharbete ligger bakom det detaljerade redogörandet för Auschwitz tillkomst och "utveckling" och mycket av det har i alla fall jag svävat i okunnighet om. Lydigt samarbete gentemot tyskarna från fransmännen och även på de engelska kanalöarna hör i alla fall till kategorin "det här nämns inte så ofta". De märkliga och hjärtskärande cyniska turerna kring ett bytesförslag från Eichmann angående de ungerska judarna och de allierades segdragenhet att agera även när klara fakta i målet börjat sippra fram är andra exempel på hur serien även vägrar att skönmåla "de godas" göranden och låtanden. En före detta soldat i den judiska brigaden berättar med bister och alltigenom begriplig belåtenhet om den inofficiella hämndpatrull som han var med om att upprätta efter kriget för att hitta och straffa SS-officerare. Resultatet är förstås inte direkt upplyftande, men det är viktigt. Förbannat viktigt, rent ut sagt.
Och även om inget nytt framkommit hade den här serien haft ett enormt värde. Med sin rena kvalitet, sin dignitet och det stora antalet intervjuer som hopsamlats. Judar som arbetat i Sonderkommandot, tyska fängelsevakter, politiska fångar, kvinnor och barn som mot alla odds lyckades överleva... vittnesbörden är många och, föga överraskande, de allra starkaste inslagen. Det finns ju inte så många kvar så länge till som var där. Som överlevde och minns. Eller som, i vissa förbluffande fall, fortfarande envetet klänger sig fast vid det gamla inlärda hatet och ett agg som de kanske vet är grundlöst och vanvettigt men som fortfarande flyter genom ådrorna. En före detta "revisor" i Auschwitz vägrar ta personligt ansvar för vad han varit inblandad i, men har i alla fall ryggrad nog att berätta om vad han sett och gjort för att tysta förintelseförnekarna.
Mitt bland de väntade hemskheterna finns oväntade sådana utspridda. Men mitt bland hemskheterna finns också (relativa) ljusglimtar utspridda. En djärv flykt, upproret i Sobibor (också stoff för en lång dokumentär av Claude Lanzmann), massevakueringarna från Danmark (som också återberättas i serien "En starkare kraft"). Men de är förstås inte huvudpoängen. Huvudpoängen är att berätta något som ständigt måste berättas. Och för varje år som går kanske det måste berättas bättre. Isåfall har BBC gjort sin uppgift.
© Anders Lindahl
2007-02-26
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Svensk eller engelsk berättarröst? Ett självklart val, kunde man tycka, tills man påminns om engelsmännens ovana att "dubba" intervjuer. En polsk lägerfånge börjar tala, och strax dränks hans vittnesmål i en engelsk röst istället. Vad är det för fel på undertexter, kan man som så ofta undra...I och för sig finns svaret på den sistnämnda frågan också här. Den svenska textningen är ibland både språkligt tafatt och slarvigt gjord. Tråkigt men sant.
Originaltitel: Auschwitz: The Nazis and the Final Solution
Storbritannien, 2005
Regi: Laurence Rees
Med: Horst-Günter Marx, Klaus Mikoleit, m.fl.
Genre: Dokumentär, Historia, TV-serie
Hemmabio: 2007-01-31
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
