From Hell (2001)
Håller rysarfanan högt
Det tar inte många sekunder att identifiera ännu ett fall av "Jaha, det här skulle jag ha sett på bio". Bredbilden bjuder stora svepande scenerier och bygger snabbt upp en rent slukande atmosfär. Det är stramt och högtidligt i klassisk stil och samtidigt suggestivt och spänstigt. Miljöerna är minutiöst planerade (ser i alla fall ut att vara det) och symboliken haglar från himlen. Brutal kvinnomord hemsöker den redan mest hemsökta delen av storstaden London. ’Nattfjärilar’, de minst saknade, drabbas och fallen utreds av en mystiker som ser syner och lever lite utanpå den vanliga världen.
Elefantmannen John Merrick, ämne för en egen fantastisk film av David Lynch för över 20 år sedan, placeras in i handlingen som en tidsbild. Fördomar och förenklade slutsatser frodas. Den synske snuten har mycket att kämpa mot, inklusive sig själv. Bildspråket med dess kaskader av mörker kontra blixtrande uppenbarelser och hallucinogena inslag kan jämföras med "Seven", "The Cell" eller Coppolas version av "Dracula". Samtidigt är det en film som kunde kallas konservativ eller - missförstå mig rätt - mogen i sitt förhållande till effektsökandet. Trots en ansenlig mängd blod och kirurgiska utläggningar är det en konventionell men kraftfull film där själva mordgåtan rullas upp ganska okomplicerat och kronologiskt, på den historiska botten alla någon gång hört talas om.
Jack Uppskäraren har blivit legendarisk och mer mytomspunnen än de flesta sentida seriemördare, trots att hans offer ’bara’ var fem till antalet. Orsaken är säkert till stor del att ingen idag med säkerhet kan säga vem han var. "From Hell", byggd på en tecknad serie som jag aldrig kastat ögonen på, lägger fram en teori som jag är böjd att ge en chans. Den är melodramatiskt och dramaturgiskt väldigt prydlig, passar filmens ambitioner som en handske och är inte bokstavligt trovärdig vid första anblick, men bröderna Hughes Polanski- eller Oliver Stone-liknande sätt att närma sig gåtan slår an en sträng hos mig som fortfarande dallrar när filmen är slut och ett tag efteråt.
Bröderna Hughes har tidigare främst skildrat afroamerikaners situation i USA i socialrealistiska dramer som "Dead Presidents". Och lite av den upprorsattityden finns bevarad i klivet över Atlanten och bakåt i historien. De verkar vilja tala för de bortglömda och samtidigt leverera en elegant gotisk skräcksaga. Det finns också ett religiöst drag över det hela och jag undrar hur stor betydelse manusförfattaren Rafael Yglesias (bland annat "Utan fruktan") har för det. Filmen är för övrigt producerad av Don Murphy och Jane Hamsher som gjorde sig ett namn som nykläckta producenter i "Natural born Killers".
Johnny Depp faller ganska friktionsfritt in i rollen som detektiv med engelsk accent och tudelad karaktär. Maneren märks men slår aldrig över i löjeväckande drag. Han är en excentriker med Sherlock Holmes skarpsinne och kanske deckarförfattaren Edgar Allan Poes dödsdrift. Däremot gör Heather Graham sin gatflicka med ungefär sammatrovärdighetsgrad som Julia Roberts i "Pretty Woman". Hon är för glamourös, med en tunn fernissa av gatsmart folklighet. Det fäller inte filmen, men möjligen hennes egna ambitioner mot konstfilmens domäner om hon nu hade några sådana. Alla hennes kolleger i rollerna som de "olyckligt lottade" med viktoriansk terminologi, är mer övertygande. Ian Holm är den verkliga tillgången här, i konkurrens med flera av de bekanta brittiska experterna på stiff upper lip-skapande i sådana här sammanhang. Engelsmännen anses ju ha världens bästa skådespelare - i alla fall från kragen och uppåt, som någon uttryckt det. Varken han eller Depp var för övrigt förstahandsval för sina roller. Holm ersatte landsmannen Nigel Hawthorne som blev svårt sjuk och så småningom avled. Och bröderna Hughes hade tänkt sig Daniel Day-Lewis som detektiv.
På bio hade det räckt till en solklar odiskutabel fyra - antar jag. Nu hänger ett russin lite löst men räddas av gonggongen - och Ian Holm. Helheten är en estetisk, rejält rödfärgad men inte rått utstofferande skildring av mänskligt vansinne och maktlöshet. Och en thriller som liksom "The Others" håller en gammal god rysarfana högt över huvudet.
© Johan Lindahl
2002-08-05
Originaltitel: From Hell
USA / Tjeckien, 2001
Regi: Albert Hughes Allen Hughes
Med: Johnny Depp, Heather Graham, Ian Holm, Robbie Coltrane, IanRichardson, Jason Flemyng, Katrin Cartlidge, Terence Harvey, SusanLynch, Paul Rhys
Genre: Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2002-04-19
