Ten Canoes (2006)
Tät stämning, tunn story
Ifråga om att förflytta oss till en förfluten värld, någon gång långt tillbaka i tiden och skapa känslan av att verkligen vara "där", där är "Ten Canoes" rent häpnadsväckande, hittills oöverträffad på Göteborgs Filmfestival 2007. Av det jag hunnit se, givetvis. Bara det är en bedrift som gör att jag skulle vilja ta till mig hela filmen på ett djupare plan än jag klarade av just nu.
Allting tilldrar sig i Australiens Outback, i första hand när det troligen inte fanns så mycket annat än just 'outback'. Det kan vara 100 år sedan, eller 500, eller 1000. Berättarrösten hänvisar samtidigt till ett annat plan, där en äldre man återger storyn för en yngre, medan den ansiktslösa, ofta återkommande rösten, väver samman de två trådarna och poängterar att 'det här är min berättelse, inte din, men det är en bra berättelse'.
Nu är det väl där skon klämmer, lite grann. Trots allt. Först av allt är "Ten Canoes" en stämningsfilm och en blick in i det förgångna aboriginsamhället. Iscensättandet av den miljön med dess vardagliga bestyr, värderingar och föreställningar om livet känns genomarbetad och samtidigt genomsyrad av mystik mer än socialrealism. Storyn bygger på ett slags klassiskt dilemma; den lilla, homogena gruppen möter en främling och misstänker att han är ute efter att göra dem någonting ont. Det kan ske med hjälp av magi eller så är han helt enkelt ute efter att röva bort deras kvinnor.
Det handlar också om en ung man i gruppen och hans prövningar i jakten på en egen hustru i det kontrollerade kollektivet. Och så alltså, i mindre portioner, om hur detta återberättas långt senare. Här sägs det att hur man berättade anekdoter var väldigt viktigt i i den här kulturen. Det kunde ta flera dagar att ta sig igenom en enda sedelärande sak och berättaren (alltså, den osynlige av dem) ger vinkar åt publiken om behovet av tålamod, fast han förstår att vi inte har flera dagar på oss.
"Ten Canoes" andas, kvittrar, vibrerar och lockar in oss i de oändliga skogarnas land - jo, det finns en och annan stäpp förresten, men vegetationen tycks ändå omsluta allt, precis hela universum. Det är en förförisk, lite humoristisk historia med vissa våldsamheter förekommande. Men också något som en aning ackumulerad festivaltrötthet (i betydelsen för många intryck att sortera) kan göra det svårare att bli helt såld på.
© Johan Lindahl
2007-02-03
Originaltitel: Ten Canoes
Australien, 2006
Regi: Rolf de Heer
Med: Richard Birrinbirrin, Johnny Buniyira, Peter Djigirr, Frances Djulibing, David Gulpilil, Crusoe Kurddal
Genre: Drama
Teman: GFF2007
Ingår i följande teman
