Valley of the Wolves (2006)
Kontroversiell kanonad á la Turka
Den har filmen har tydligen väckt ont blod på sina håll och med det en debatt, som jag själv helt har missat fram till nu. Jag såg den med väldigt liten förhandskunskap och få förutfattade meningar - men visst är det uppenbart varför den kan uppfattas som en smula... kontroversiell. Man kan också säga att den skapar en viss balans i utbudet. Det är verkligen inte ”Valley of the Dolls" i alla fall. Filmen tar avstamp i en händelse som ska vara väl dokumenterad. 4 juli 2003, några månader efter invasionen av Irak, gick amerikanska trupper in i ett litet högkvarter som turkarna haft en längre tid i norra delen av Irak. De tvingade ut alla där, iklädda huvor.
- Grabbarna vi brukade bjuda på te, riktar nu vapen mot oss.
Så reagerar turkarna i filmen. Amerikanerna leds av en hårding i solglasögon men utan uniform (Billy Zane - just det, den svartsjuke hämnaren i "Titanic” med mera). Vilken myndighet han egentligen sorterar under blir jag aldrig fullständigt klar över. CIA? Han har vistats i regionen i åratal och tror sig veta exakt hur den ska hanteras.
En officer skriver ett brev och tar sedan livet av sig. Han visar sig vara en av de förödmjukade turkarna, som nu sätter igång en process innehållande revanschlystnad och drastiska konsekvenser för många människor. Tre män utger sig för att korsa gränsen in till Irak för att göra affärer, men de stoppas i en vägspärr. De lämnar den efter att ha gjort processen kort med vakterna. Sedan inkräktar amerikanerna återigen, den här gången på ett bröllop i jakt på terrorister. Filmen markerar omgående indignation över ockupationsmaktens omtalade bully-fasoner när aktionen urartar fullständigt.
"Affärsmännen” har under tiden tagit ett hotell i besittning med hjälp av en sprängladdning och filmens två huvudsakliga kombattanter konfronteras med varann; Sam Marshall (alltså Billy Zane) och den turkiske terroristen med ett hjärta av någonting filmarna i alla fall inte enkelt definierar som sten, Polat Alemdar (Necati Sasmaz). Det blir, bland annat, en katalysator för att diskutera den traditionella pakten mellan USA och Turkiet och på vilka villkor den gäller. Marshall visar sig inte heller vara vilken västerländsk pragmatiker som helst.
- Jag är en fredsmäklare utsänd av Gud, förklarar han och ger inget utrymme för tvivel på att åtminstone han själv är övertygad om att det är så.
Ute i öknen bor också schejken Kerkuti (Ghassan Massoud, härföraren Saladin i "Kingdom of Heaven"). Han predikar fred, försoning och kritik av självmordsbombare inför den unga Leyla, en kvinna han uppfostrat som sin dotter men som nu bär på lättbegriplig vrede efter den kraschade bröllopsfesten tidigare. Och Gary Busey dyker upp som en läkare, med ett samvete - eller? Jo, han har också sin speciella agenda härute. Det som ser taffligt ut i början ger vika för en story som åtminstone drar mig in i sitt våld. Personteckningen är som den är, ojämn i konturerna. Men Billy Zane gör något John Malkovich-aktigt av sin roll, visar omväxlande iskall intensitet och passionerad drivkraft. Han är verkligen på ett uppdrag. Han tror, är hängiven och samtidigt behärskad. Hans motpart är inte lika lätt att ringa in, delvis för att Sasmaz är betydligt stelare, men också för att filmarna inte har riktigt klart för sig själva hur de ser på honom.
Attentat, hot om rituella avrättningar och realistiska självmordsbombningar - "Valley of the Wolves” har det mesta som kan förväntas efter förusättningarna. Dessutom scener som återskapar förnedringen av fångar i fängelset Abu Ghraib. Det är action efter amerikanskt mönster med tvekampssyndromet i centrum. Grilled steak - Oriental flavour. Regissören hävdar kortfattat i festivalkatalogen att filmen är emot terror, men ibland undrar jag... Den ger sig på att förklara var hämndbegär kommer ifrån och det finns ansatser till att gå in i problematiken kring de olika etniska grupperna i området. Och schejk Kerkuti kliver in med jämna mellanrum för att påminna om att våld föder våld och de heliga skrifterna vill visa på andra alternativ.
- Tålamod innebär inte att böja sig, utan att kämpa, betonar han.
Men ambivalensen anas. Trots komplikationerna lutar filmen ofta åt att framställa Alemdar som en hjälte, en man vars medel på något sätt rättfärdigar målet.
Nu såg jag filmen via en DVD, där medföljande extramaterial ger vissa inblickar.
- Jag tycker att filmen är ett rop från de förtryckta, är Sasmaz tolkning, medan Billy Zane fångades av manus där han såg chansen att göra en modern cowboy-film med omvända roller.
- Det är en story som ligger i tiden och något som västvärlden behöver höra, fortsätter han i dokumentären om filmens tillkomst.
Jo. De har inte helt fel. Och ”Valley of the Wolves" är om inte annat spännande. Vad den innerst inne säger är inget man sammanfattar på en kafferast. Men med tillräckligt många tittare som tar tillräckligt många kafferaster för att lufta sina reaktioner kan den bidra till en bra debatt, med flera lager.
Och det finns faktiskt en del humor här och där. Som när Alemdar vill pröva den berömda amerikanska äppelpajen på det hotell han just sett till att utrymma och hans vapenbroder påpekar att äppelpaj, det finns ju på McDonald's.
© Johan Lindahl2007-01-31