Charles Nonsens (1988)
Nostalgiskt nonsens
Året är 1988. Samantha Foxs karriär är på nedgång, Sabrina blottar allt i ett desperat försök att återta tronen som sexig discodrottning och för egen del börjar jag sjunde klass, med allt vad det innebar med ångest, akne och olägliga målbrottsfadäser.
Samma år hade Charles Nonsens svensk premiär. Johan Hagelbäcks perverterade synthspelande karaktär diggades skarpt av min storebror, så det föll sig inte bättre än att även jag själv hyllade serien inför klasskamrater som såg ut som frågetecken. Jag såg de sex avsnitten om och om igen, tills ett blixtnedslag gjorde slut på videospelaren och Charles Nonsens-bandet som satt däruti...
19 år senare är det dags för comeback, alla sex avsnitt som gick i SVT har getts ut på DVD. Är det lika kul som jag minns det? Jag garvar högt redan i "förtexterna", som på ett fint vis sammanfattar premisserna för Charles liv; han föds, får en elstöt av sin synth i vuxen ålder (vilket resulterar i nackstelhet samt "ett trevande beteende i sina rockvideos"), samt hans dröm om att få ett gig via sin manager i Stockholm (spelad av Johan Hagelbäck).
Alla sex avsnitt har samma form. Managern vill få med Charles i ett TV-program, beger sig till programledaren i fråga (idel dåtida SVT-kändisar) och visar en animerad rockvideo vilken sedan totalsågas av programledaren.
Manager-delen är inte speciellt kul och känns otroligt amatörmässig. Men när väl rockvideon och Charles dyker upp blir det allt som oftast helfestligt, om än lite tjatigt trots att det bara är sex avsnitt.
Gissningsvis är det min nostalgiska ådra som ger Charles Nonsens tre russin, ty jag misstänker att om jag aldrig sett denne synthspelare i min ungdom så hade en totalsågning legat nära till hands. Men jag tycker att Charles håller fortfarande, mina apgarv och flitiga fniss är bevis nog för detta. Kul också att Hagelbäck fortsatte att vara kreativ med bl a animationer gjorda i filmjölk...
© Christer Johansson2007-01-29
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Svenskt textning (vilket inte är dumt, svårt att höra vad Hagelbäck säger alla gånger)