Apocalypto (2006)
Långtifrån Gibsons undergång...
Civilisationer har en tendens att förgöra sig själva innan de rasar på grund av yttre påverkan. Ungefär så lyder den enda förtexten i ”Apocalypto”, genom ett citat som tillskrivs en viss W. Durant. Geografiprofessorn Jared Diamond har också intresserat sig för sådana dramatiska skiften i boken ”Collapse - how societies choose to fail or succeed" (även tillgänglig på svenska med titeln ”Undergång” eller något i den stilen). Där ägnas ett kapitel åt just maya-kulturen som en gång huserade i nuvarande Guatemala, Honduras och södra Mexiko. När spanjorerna nådde regionen i början av 1500-talet fanns det fortfarande några hundra tusen maya kvar som inte gav upp sitt herravälde helt frivilligt, men de stod ändå långt från sin höjdpunkt som rike.
Så dags låg deras mäktigaste städer i ruiner och erövrare som Cortés tågade förbi alldeles i närheten utan att upptäcka dem. Som mest hade miljontals människor levt här - ingen vet exakt, men samhällena hade gått igenom flera faser och den kraftigaste nedgångsperioden kring 800-talet hade berövat flera stadsbildningar på nästan hela sin befolkning, medan andra delar överlevde längre. Varför? Klimatförändringar, som längre tider av torka, är ett av svaren som Diamond tror på. Liksom jorderosion till följd av skogsavverkning och interna stridigheter som ibland kan ha kretsat kring konkurrens om de mest bördiga markerna.
Riket verkar aldrig ha varit riktigt enat, som aztekernas längre norrut eller inka-väldet söderöver på samma kontinent (om vi räknar Amerika som ett sammanhängande landområde). Kungarna i de respektive städerna förde regelbundna krig mot varandra och vilka centra som dominerade varierade. Men deras förmåga till större landvinningar genom erövringståg begränsades, enligt Diamond, av tillgången på mat. Majs var den absolut viktigaste grödan och den ger inte lika god avkastning eller är lika praktisk att ha med sig på längre turnéer som exempelvis potatis, resonerar han. Kännedomen om kulturen idag bland arkeologer och forskare har tjänat på att så mycket av mayafolkets egna skrifter bevarats, även om de bara handlar om livet i den högre hierarkin. Men precis varför en så stor civilisation långsamt nästintill utplånades kan man fortfarande bara spekulera i.
Just det. Så var det filmen då... Mel Gibson anlägger inte oväntat ett mytiskt perspektiv på undergången, med hjälp av brännande blickar, ovälkomna förutsägelser och en miljö impregnerad av hotfullhet. Första scenen bjuder i och för sig på naturmystik och action i skön förening när en grupp jägare jagar en tapir genom grönskan och sedan delar på bytet. Lite glada gamängfasoner hör också till bilden, där en av de yngre männen ständigt utsätts för practical jokes och får bita i mer än sura äpplen. Men framförallt finns en försmak av fruktan i mötet med främlingar på flykt i skogen och den lokale patriarken som luktar sig till 'djup, förtärande rädsla'. Det är något som kryper in i själen och han uppmanar sin son Jaguar Paw (Rudy Youngblood) att inte fångas av den.
Morgonen efter vilar en olycksbådande tystnas över byn, ett lugn före stormen och vi kastas mellan ännu skarpare kontrasterad skönhet och brutalitet. Främlingarna den här gången är minst sagt aggressiva, äntrar byn och tar flera fångar efter en våldsam drabbning. Jaguar Paw hinner hissa ner sin höggravida hustru samt sonen i en djup grop innan han själv buntas ihop med flera andra bybor och påbörjar en Via Dolorosa mot huvudstaden - eller vad platsen nu har för status rent formellt.
En av angriparna har dessutom skaffat sig ett extra ont öga till Jaguar Paw och väntar på rätt tillfälle att klämma åt honom för gott. På väg mot ett förmodat bistert öde för de tillfångatagna rör sig filmen framåt i behärskad marschtakt. Men spänningen stiger. Och fru Jaguar har det inte så lätt nere i kryptan heller, där repet skurits av, vilda djur kan falla ner och sårvården kräver kunskaper om insekternas helande egenskaper (skadades myror under inspelningen, eller tapiren i inledningen? Jag har inte läst eftertexterna så noggrant).
Masscener som kretsar kring offerriter påminner om "Apocalypse Now” och det är inte otroligt att Gibson har inspirerats av både den filmen och dess titel, såväl som av själva undergångstemat. Vad är människor kapabla till under press och masspsykos? Här är missväxten roten till gryende panikstämning som måste kväsas med gruvliga spektakel för att blidka gudarna och skapa en illusion av kontroll inför folket. Men filmens förhandsrykte som extremt bloddrypande är ändå lite uppblåst. Visst är det ganska grisigt i offerscenerna, men inte så mycket mer än en målmedveten realism egentligen kräver. I det hänseendet måste man givetvis fråga sig hur dokumenterad förekomsten av sådana handlingar i maya-världen egentligen är. Jared Diamond nämner i alla fall att behandlingen av krigsfångar ofta innebar både tortyr och fantasifullt uttänkta avrättningsmetoder.
Händelseutvecklingen mynnar ut i en jakt genom djungeln, med en hisnande "Jagad"-pastisch (eller möjligen "The Mission”-dito) vid ett vattenfall som dramatisk höjdpunkt. Slutsträckan är inte det mest originella i filmen, men den har definitivt puls. Sammantaget är ”Apocalypto” ett makabert och hjärtslitande (ja, i flera avseenden) stycke våtmarksopera som gärna vältrar sig i förnedring, desperation och dekadens.
Det är begripligt att en del representanter för maya-ättlingarna idag reagerar mot framställningen. Men jag tror faktiskt att Gibson är ute efter att säga något mer universellt än specifikt riktat om vad som gröper ur en kultur från insidan. För att en sista gång återvända till professor Diamond så menar han att maya-folkets ledarskikt begick samma misstag som så många andra ledare genom historien; de tänkte kortsiktigt och ensidigt, utifrån sina egna behov av att bevaka positioner.
Om Mel Gibson som person, provokatör med svårtyglad tunga (som efter det ökända återfallet i dryckenskap med påföljande tirader i somras) kan man säga mycket. Ibland verkar han vara en person född i fel århundrade, en som inte vet riktigt hur man för sig i det postmoderna samhället och med en armé av inre demoner att bekämpa, som en liten bonus. Men som filmare har han mer än de flesta (i Hollywood i alla fall) stakat ut sin egen väg och letar utmaningar där andra drar sig för att gå.
© Johan Lindahl
2007-02-22
Originaltitel: Apocalypto
USA, 2006
Regi: Mel Gibson
Med: Rudy Youngblood, Dalia Hernandez, Jonathan Brewer, Morris Birdyellowhead, Israel Contreras mfl
Genre: Action, Historia, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-02-23
Teman: Livet i djungeln
Ingår i följande teman
