Frailty (2001)
Den enfaldige yxmördaren
En snäll ensamstående far får i slutet av 70-talet veta att han och hans två söner är utvalda av Gud. Slutet är nära, det finns demoner överallt och deras jobb är att förgöra dem. Inte döda, för de är inte människor även om de ser ut så, utan förgöra dem. Enligt lista, med yxa.
Det berättas som en tillbakablick från modern tid när Matthew McConaughey kommer in till FBI-agenten Wesley Doyle (Boothe) för att berätta att det utan tvekan är hans bror som är Guds Hand; en yxmördare som hittills skördat sex offer. Doyle är först skeptisk, men den historia han får höra väcker hans intresse. Tillräckligt för att följa den slitne, bleke unge mannen ut på en bilresa till den rosenträdgård som är en så viktig del av berättelsen. Ingenting visar sig vara självklart eller säkert, och godhet är inte så lätt att definiera som det kan verka.
I Frailty möts Uppenbarelseboken, Shyamalan-teman, i viss mån "Seven" och, skulle man kunna säga, "Den enfaldige mördaren" i något som istället för en soppa blir något som känns påfallande avskalat, mörkt och relativt uppriktigt menat. Det är kompetent gjort, suggestivt filmat och musiklagt, men "Frailty" bärs framför allt av skådespelarna, vilket är rimligt eftersom den är regisserad av en skådis.
Det här är nämligen Bill Paxtons regidebut. Jag har alltid gillat honom, inte minst i Cameron-filmer som "Aliens" och "True Lies". Det här ligger dock närmare Sam Raimis starka thriller "En enkel plan", där Paxton visade en bredd och ett lågmält allvar som jag inte väntat mig. Här vinner han ytterligare respekt, både som regissör och skådespelare (själv spelar han pappan, en karaktär som aldrig nämns vid något annat namn än just "Dad").
Matt O’leary gör också ett tydligt avtryck, som Fenton, den äldre brodern som inte köper det koncept hans far väcker dem mitt i natten för att med en blandning av upprymdhet och skräck presentera. "Kanske är du inte riktigt frisk i huvudet", föreslår han rakt ut. Hans far blir inte arg. Stillsamt förklarar han att hur tokigt det än kan låta så är det nya tider nu. Allt är förändrat. Och han är beredd att gå långt för att den trotsige Fenton ska se ljuset.
"Frailty" är en thriller, komplett med twistar, mord och spänning, men i de scener där familjens liv vänds upp och ner och de försöker handskas med den oerhörda förändringen på sina respektive sätt är den mycket mer. Här finns en spänning av en helt annan art än man förväntar sig att finna i en ”nygotisk rysare”, spänningen i att följa välmenande människor som hamnar i en omöjlig, orimlig situation och försöker förstå vad som är rätt. Där ligger också den stora förtjänsten i filmen, snarare än i slutet som är okej utan att vara brilliant. Paxton, som först endast var påtänkt som skådespelare till filmen men kände sig manad att också försöka regissera, kan känna sig nöjd med sin förstling. Han är inte Orson Welles, men han har uppenbarligen fler sidor än den hysteriske stridis som i "Aliens" skriker "then why don’t you put HER in charge!?".
© Anders Lindahl
2003-01-06
Originaltitel: Frailty
USA, 2001
Regi: Bill Paxton
Med: Bill Paxton, Matthew McConaughey, Powers Boothe, Matthew O'Leary, Jeremy Sumpter, Luke Askew, Levi Kreis, Derk Cheetwood
Genre: Religion/filosofi, Thriller
Teman: Skådespelare regidebuterar
Ingår i följande teman
