Arthur och Minimojerna (2006)
Animerad minimerad minimojfantasi
Luc Besson har en förkärlek till överdrivna historier och gravt stylade iscensättningar. Detta har varit till skada för åtminstone hans senare filmer, framför allt eftersom manus och skådespeleri inte haft tillräckligt mycket ammunition för att möta den visuella attacken på lika villkor. Samma "brister" visar sig däremot vara fördelar när Besson ger sig på att berätta en fantasifull animerad saga i "Arthur och Minimojerna".
Filmen, som är en blandning av spelfilm och datoranimering, utspelar sig någon gång på femtiotalet. Arthur bor hos sin mormor på landsbygden medan hans föräldrar försöker skrapa ihop lite kapital i staden. Morfadern, som på sin tid var med om en hel del äventyr på den afrikanska kontinenten, är spårlöst försvunnen sedan några år och strax dyker det även upp ekonomiska bekymmer på mormoderns horisont. Om hon inte kan betala sina skulder inom ett par dagar kommer hennes hus rivas för att bereda väg för ett köpcentrum. Läge alltså att hitta de rubiner som morfadern gömt någonstans på tomten.
Genom att följa morfaderns ledtrådar upptäcker Arthur istället något helt annat, nämligen att det finns en hel värld befolkad av ett äpple höga varelser i trädgården. Med hjälp av en oförklarbar afrikansk stam är snart även Arthur minimerad, minimojad och animerad och ett helt nytt äventyr tar sin början.
Det vore väl lögn att påstå att "Arthur och Minimojerna" tillför något nytt eller uppseendeväckande inom "teskedsgumme"-genren, alltså berättelser där stora blir små och där vi får nya perspektiv på vardagspryttlar. Både "A Bug's Life" och Mary Nortons böcker om lånarna klår filmen på fingrarna där, den förstnämnda gör det även ur ett animationsperspektiv. Vad som ändå gör "Arthur ..." sevärd är att den ger oss ett fantasifullt och ibland rätt roligt, om än inte helt logiskt sammanhållet, äventyr som aldrig tar sig vatten över huvudet. Det finns ingen plats för metaforer eller långtgående tolkningar av någon subtext här. Just i detta fall tycker jag att det är rätt skönt, inte minst eftersom vi då undslipper de rätt ansträngda pretentioner vi sett i andra fantasifilmer av Besson på senare tid ("Jeanne d'Arc" och "Angel-A").
"Arthur och Minimojerna" är välanimerad och de namnkunniga röstresurserna gör ett gott dagsverke i den. Den raka historien är väl främst avsedd för den yngre publiken, inte minst i dess ytterligare politiskt korrigerade amerikanska version, men det är en fantasi som jag vet att jag själv skulle ha blivit inspirerad av om jag sett den som knodd och därför ger jag den gärna fyra russin i lagom storlek för en minimoj att mumsa på.
© Andreas Hallgren2007-07-05