Jade Warrior (2006)
Sisu-wuxia av finaste märke
Allting talar emot den här filmen. En ung debuterande regissör får för sig att blanda finsk Kalevaladikt med kinesisk mytologi. Många av de övriga inblandade är också ganska nya i branschen, med några veteraner inpetade för säkerhets skull. En ganska rejäl budget har ändå ansamlats, vilket ger plats åt både skådespelarlån från och locationresor till Kina.
Det kan ju bara gå på ett sätt...? Ja, om man man antar att målgruppen är underskattade barn som ska impas och vinnas med flamsiga skämt och käcka metagliringar. Men Annila har hör och häpna tagit sin uppgift på mycket större allvar än så och vågat göra en film lika melankolisk som händelserik.
Ett pretentiöst fiasko, alltså? Nja, inte ens det, tycker jag. Och det är väl dags att yppa sanningen: jag tyckte riktigt mycket om den här filmen, trots att jag "kan genren" hyfsat bra (Wuxia alltså, inte finska nationalepos) och därmed förväntas såga en sådan här skändlig genrehädelse av ren princip. Att jag tycker att filmen, i brist på ett bättre ord, "fungerar" kan mycket väl ha lett till att jag plussar på lite överord i pur förvåning, men värre saker har väl hänt.
Herrarna Mårlind/Stein får ursäkta, men om man ska leta efter lyckade exempel på påkostad genrefilm i Norden ska man nu vända blicken österut. Först en liten bit, till vår gamla "koloni" Finland, sedan en bra bit till - till Kina. Fast då är vi förstås inte i Norden längre... Jag hade faktiskt vissa funderingar på ett recensionsformat där jag jämförde "Jade Warrior" med "Snapphanar" för att belysa var man kan gå fel respektive rätt, men att älta svenska misslyckanden blir väl ingen gladare av - allra minst jag.
Låt mig säga det så här istället: "Jade Warrior" har stil.
Det är inte skrytscenerna som gör det, även om några av dem är riktigt fina, utan den allmänna känslan av kvalitet och någon slags dignitet. Det finska tungsinnet möter kinesisk tragedimyt med förvånansvärt härligt resultat. När de klassiska Wuxiascenerna utspelar sig till finska folktoner, vare sig det är i en bergig kinesisk by eller en nordisk björkskog, blir det inte slafsig soppa utan en ren delikatess.
Inledningstext och de tidiga händelserna kanske inte ger något förtroendeingivande intryck, där man lite fånigt tydligt försöker bygga en bro mellan kinesiska och finska myter - främst Kalevaladikten. Det blir lite corny, helt enkelt. Men sedan hittar filmen sin ton och håller den konsekvent till slutet.
Det är en kärlekshistoria över seklerna och en ännu inte uppfylld profetia som är ramverket. En ung finsk smed i modern tid blir kontaktad av en märklig herre som först vill låna lite hår och naglar, och sedan upplyser honom om att han inte riktigt är den han trodde. Kais uppvaknande och insikt om att han är Utvald må föra tankarna lite lättvändigt till "Matrix" men det här är en annan sorts story. Smedens käresta, en krass brud som kan förklara kärlek kemiskt och nyss valt att lämna honom, träffar samtidigt en antropologinna med en del märkliga fynd i sin samling.
Den tredje historien utspelar sig i Kina några tusen år tidigare, före den första dynastin, och även där är den finska smeden huvudperson - fast ändå inte. Reinkarnation är en inte oviktig del av handlingen och på den här tiden är han härförare i Kina med finsk moder, på väg att möta en ond demon i ett träsk. Innan sitt möte med ödet vill han dock tillbringa en dag i en vanlig by, som en vanlig mänska. Där möter han kärleken i form av fagra och ytterligt slåsskunniga Pin Yu och hans prioriteter hamnar lite huller om buller. Och är deras kärlek "meant to be"?
Ganska så sinnrikt förtäljer filmen om hur dessa historier har med varandra att göra och hur de först i vår tid kommer få sin upplösning.
Okej, det låter förfärligt. Det är inte förfärligt, utan rent ut sagt bra. Man anar en äkta respekt och kärlek hos filmmakarna för genren, som inte inskränker sig till att de sett "Crouching" eller "Hero". En kung fu-dans, en slags duell bland virvlande, torra löv och en släggfäktning vittnar om förståelse för stridskonsten, men även den lite ödesmättade tonen och värdigheten har de fått med sig från genren, något man långt ifrån kan berömma alla wuxiawannabes för.
Det är, som seden numera bjuder, kinesiska proffs som sett till att kamperna håller måttet och även om man kan konstatera att de mästerverk från öst som hittar en stor publik här har ännu mer bländande skönhet och imponerande stridskonst att förföra med, så kan "Jade Warrior" utan att skämmas jämföra sig med "standardnivån" i genren. I både stora scenerier och små snygga detaljer höjer sig "Jade Warrior" över det befarade tafatta försöket att härma en genre, och blir en sann hyllning - även till det finska nationaleposet förstås. En liten detalj värd att nämna är när hjälten först spelar finska folkvisor på och sedan halvt fäktas med en finsk "kantele" (typ miniharpa) i en av de kinesiska episoderna.
Att Tommi Eronen antingen lärt sig tala eller mima mandarin på ett i mina ögon eller öron riktigt övertygande sätt är bara en av många bonusar. Att Markku Peltola från "Mannen utan minne" spelar någon slags ande och får slåss en del är en annan. Deras övriga finska medspelare är kanske lite opersonliga, men det som istället ger filmen gravitas är de kinesiska insatserna, inte minst från Zhang Jingchu (nyss aktuell i Tsui Harks "Seven Swords"). Inga släktband med Ziyi så vitt jag vet men de har inte bara familjenamnet utan en bunt tänkbara komplimanger gemensamt.
Det är en del ganska märkliga scener som portioneras ut på slutet, men med det sagomättade tonfall som man valt så passar de in riktigt bekvämt. Förvånansvärt få lösa trådar lämnas kvar när eftertexterna väl rullar förbi.
Jag är imponerad. Kanske inte helt förtrollad, men imponerad.
Det hade varit väldigt lätt att lite lättvindigt och med en handfull lagom insatta genretermer såga den här filmen (vilket kommer bevisas vid den svenska vanliga releasen), och jag hade nog gjort ett synnerligen bra jobb i det avseendet. Jag hoppas istället att jag gjort ett någorlunda bra jobb med att berömma den för det tycker jag det den är värd.
© Anders Lindahl
2007-01-28
Originaltitel: Jadesoturi
Finland / Kina, 2006
Regi: Antti-Jussi Annila
Med: Tommi Eronen, Markku Peltola, Zhang Jingchu, Krista Kosonen, Cheng Taisheng, m fl
Genre: Action, Fantasy, Äventyr
Hemmabio: 2007-03-21
Teman: GFF2007
Ingår i följande teman
