Forrest Gump (1994)
Inte så slumpartad som man kan tro...
Med tanke på vilken enorm succé "Forrest Gump" blev när den dök upp på biograferna 1994 och med tanke på hur många Oscars den kammade hem skulle man lätt ha trott att Hollywood hittat ett nytt guldkalvstema att göra film på. Det blev faktiskt inte så. Efterföljande år bjöd varken på filmer med efterblivna hjältar (såvida man inte gjort det till en regel att betrakta Hollywood-hjältar som efterblivna) eller samma vördnad inför amerikansk inrikespolitisk historia som det uppenbarligen fanns ett stort sug efter.
Detta kanske inte är något att sörja, då det inte tillhör ovanligheterna att Hollywood exploaterar goda idéer men jag tror knappast att det är godhet som ligger bakom utan snarare att "Forrest Gump" har ett tämligen unikt manus i ryggen. Manuset bygger i sin tur på en roman av Winston Groom som jag dessvärre inte haft nöjet att läsa, dock sägs boken vara en aning mer bitsk än filmen och det är kanske inte svårt att tänka sig då "Forrest Gump" genom filmens gestaltning knappast upprörde någon.
Tom Hanks var stjärna redan innan "Forrest Gump" men det ska inte förnekas att filmen gav honom ytterligare en kraftig knuff upp mot himlavalvet och givetvis med all rätt. Trots den mängd datoreffekter som mannen tvingas jobba mot så gör han varenda rörelse och artikulation på ett totalt övertygande sätt. Filmen följer Forrest genom hans liv där Mamma och barndomsvännen och senare kärleksintresset Jenny spelar de allra största rollerna. Forrest glider fram genom livet och, som synes, av ren slump får gå på college, hamnar i armén, blir pingisproffs, räktrålarkapten och mycket mer. Genom en episk berättarstil får vi följa Forrest och de närmast honom och se hur ödet formar hans liv.
Det råder ingen tvekan om att filmen är ett berättartekniskt genidrag. Den skippar alla konventionella dramatiska konventioner - det finns till exempel inga stora vändningar i historien och man kan aldrig vara helt säker på vad som händer härnäst. En story blir ofta förutsägbar eftersom man som åskådare har lärt sig att tyda vanlig dramatisk struktur, där vi allt som oftast har vår protagonist och vår antagonist och ögonblicket där de två skola mötas. "Forrest Gump" snirklar sig förbi konventionerna och fängslar åskådaren på ett sätt som är tämligen fascinerande såväl som ovanligt och det handlar givetvis om att "Forrest Gump" inte är något fuskbygge - här finns en historia och den tål att berättas oavsett vilket sätt den berättas på.
"Forrest Gump" utgjorde också ett nyktert kliv framåt för specialeffekter i film. Som en av de första filmerna lurar de faktiskt åskådaren rejält på ett ganska oväntat sätt. Eftersom vi vet att Tom Hanks aldrig träffade John F. Kennedy så ser vi trickscenen där han gör det med viss skepsis, precis som vi alltid sett specialeffekter tidigare. När vi däremot ser Gary Sinise med amputerade ben så tänker vi oss inte för ett ögonblick att detta är gjort i dator och det är just i dessa scener som effekterna i filmen är så banbrytande. Effekter behöver inte vara explosioner och monster, det kan lika gärna vara en mans amputerade ben.
Skådisarna är toppen, effekterna strålande och berättartekniken oklanderlig. Varför då bara en trea? Jo, storyn lämnar nämligen en gigantisk besk eftersmak och här kan det vara på plats med en "*spoilervarning*" för er som ännu inte sett filmen. Själva kärnan i filmen är slumpen - från första scenen med den virvlande fjädern till den sista så försöker filmen tuta i oss hur slumpen styr våra liv och att man ska ta tag i chanserna när den kommer. Nu är det dock bara så att om man tar en närmare titt på filmen så är det inte alls slumpen som styr Forrests liv, utan Mamma, Gud och Staten. Det är också tack vare dessa tre element som det går bra för Forrest i livet. Tar vi då en närmare titt på flickan Forrest älskar, Jenny, så är de varandras totala motsatser. Jenny är impulsiv och intelligent och ifrågasätter sin existens och den styrande makten samtidigt som hon växt upp med ett intensivt hat mot sin destruktiva far. Vad händer då med denna till synes sunda flicka i livet? Hon blir strippa, blir slagen av sin pojkvän, fastnar i knarkträsket och dör slutligen i aids. Budskapet i filmen blir i ljuset av det här resonemanget ganska glasklart - gör vad Mamma, Gud och Staten säger åt dig så kommer det gå bra för dig i livet, hur dum i huvudet du än är. Personligen tycker jag det är ett ganska vidrigt budskap men det värsta av allt är att filmen utger sig för att säga något annat och det tycker jag är både onödigt och gammaldags när filmen är så banbrytande på andra sätt.
Som sagt, filmen är väl värd sina Oscars på respektive områden. Ändå borde varje tänkande människa bli en aning misstänksam för vad det egentligen är filmen försöker pracka på oss. Hade det inte varit för den reaktionära dynga som döljts under den snygga, väldigt snygga, fasaden hade jag inte varit sen att dela ut ett högre betyg till "Forrest Gump".
© Johan Hultgren
2002-01-07
Originaltitel: Forrest Gump
USA, 1994
Regi: Robert Zemeckis
Med: Tom Hanks, Gary Sinise
Genre: Drama
Teman: Oscar för bästa film
Ingår i följande teman
