Way of the Dragon (1972)

Rumble in Rome

Lite halvmisslyckad komedi inleder denna fajtingklassiker från 1972. Tang Lung (Bruce Lee), nyligen anländ i Rom, ska beställa mat på flygplatsen men förstår inte det västerländska alfabetet. Tokigt värre blir det. Men kanske inte så otroligt lustigt...

Handlingen är ungefärligen densamma som i Jackie Chans västgenombrott "Rumble in the Bronx". Lung har skickats från Hongkong för att hjälpa sina landsmän/släktingar mot de styggingar som vill köra bort dem från deras restaurang. Ägarinnan Hua väntar sig kanske en skicklig advokat som assistans, men får istället en mästare i kampsport till hjälp. Hon är inte nöjd... Nora Miao var förresten med i Lees samtliga Hongkongfilmer (det blev ju bara tre) men la sedan karriären på hyllan i början av 80-talet.

Lee, närmast bisarrt vältränad utan att se särskilt stor ut, väntar med att slåss tills en halvtimme förflutit. Då visar han äntligen vad som egentligen är så himla speciellt med "kinesisk boxning". Goons och hoodlums flyger som vantar. Hua blir plötsligt mer nöjd... Inte för att skurkarna lär sig något av det. Gangstern som vill lägga vantarna på fastigheten ökar bara insatserna hela tiden för att slutligen bussa tre martial arts-mästare på nykomlingen. Det första lönnmordet med gevär misslyckades nämligen, och han verkar inte förstå att det kanske ändå vore bäst att testa med vapen igen och hoppas på bättre lycka.

"Way of the Dragon" är en lite konstig film. Gangsterbossens högra hand är en gräll och fjollig figur utan vare sig moral eller mod, en homokarikatyr i en skola som väl aldrig hade tillåtits numera. Här finns också "coola cats" som verkar ha gått vilse på vägen till någon blaxploitationfilm som kanske spelades in samtidigt.

Handlingen är så enkel att den knappt finns. Envetet skickar alltså skurken värre och värre motstånd mot Lee. Det företas också en promenad genom Rom där Lee är föga imponerad av de gamla arkitektoniska mästerverken. Själv hade han rivit dem och tjänat pengar på marken, konstaterar han, varande en kombination av världens två kanske mest marknadsinriktade ekonomier: Hongkong och USA. Att handlingen är förlagd till Rom kan tyckas en smula onödigt, vore det inte för möjligheten att kunna låta Lee möta en ung Chuck Norris (mer känd som karatemästare än som usel skådis på den här tiden) i Colosseum.

Det var Lee själv som skrev och regisserade. Den kaxiga karaktären han skapar här är skyldig Clint Eastwood en hel del i inspirationsränta, och en del musik är även norpad från Leones "Harmonica". Sergios filmiska höjder är Lee aldrig i närheten av att nå, trots att han är i Italien den här gången, men en cool klassiker är det på sitt sätt.

Och om Lee inte imponerar som manusförfattare eller regissör så är det ingen tvekan om huruvida man bör imponeras av hans slåsskunskaper. Lee, som skapade sin egen stridskonst kombinerad av det bästa från andra skolor, vet hur man levererar en spark eller ett slag och de kamper vi får se känns riktigt övertygande. Det är inte virvlande akrobatiska påhitt av Wuxia-typ utan ganska funktionella tekniker som förevisas. Vare sig han sparkar med blixtrande hastighet eller briljerar med nunchakus ser han underhållande livsfarlig ut. Slutstriden visar också på en del filmkänsla, med några inspirerade stilgrepp. Här finns också det klassiska inslaget av respekt två skickliga kämpar emellan. Dödlig respekt...

Betyget på "Way of the Dragon" kanske inte är så högt, men tillsammans med den handfull andra filmer Lee hann göra är den odiskutabel filmhistoria och på sitt sätt lika inflytelserik som vilken Ford- eller Kubrickrulle som helst.

© Anders Lindahl
2007-02-19

Originaltitel: Meng long guojiang
Hongkong, 1972
Regi: Bruce Lee
Med: Bruce Lee, Nora Miao, Chuck Norris, mfl

Genre: Action

Relaterade artiklar
Hongkong!

Sök