Crimewave (1985)

Rörig men rätt roande Raimi

"Crimewave", en film som under tillkomsten stoltserat med arbetsnamn som "Relentless" och "XYX Murders", är ett riktigt udda blad i Sam Raimis portfolio. Med vilda svängar och den oundvikliga blandningen av slapstick och brutalitet har "Crimewave" klara Raimi-drag - och med tanke på hans senare verk kan man väl knappast tala om en "sorts" filmer som denne begåvade kille skulle hålla sig till - men filmen sticker ändå ut. Den är i hela sin struktur rätt knäpp. Avsiktligt seriefigursartat skådespel från de flesta, men inte riktigt alla. En del bra idéer men en hel del scener som verkar skapade med någon slags slumpgenerator. Den är i allra högsta grad en humörfilm där de roligaste replikerna kan låta ungefär såhär:

"I've never seen you here before. I like that in a woman."

Med manushjälp från bröderna Coen (som Raimi lärt känna genom att Joel var klippassistent på "Evil Dead") och toppstyrning från ett filmbolag som påprackade det kreativa gänget något så ovant som krav tillkom gissningsvis en del bra dialog respektive sura kompromisser. Bruce Campbell, tänkt att spela filmens hjälte, fick snällt backa ur rampljuset till Reed Birneys förmån och nöja sig med rollen som den svinaktige Renaldo. Inspelningen ska till sin helhet ha varit smått mardrömslik, med halvgalna stjärnor och spräckt budget. Allt enligt Campbells sällsamt underhållande biografi snedstreck B-skådespelarguide, "If Chins Could Kill". Man kan inte låta bli att undra hur filmen hade tett sig med Bruce i rollen som den mesige och stissige övervakningsinstallatören Vic. Kanske ännu konstigare...

Vic (Birney, blev det alltså) döms till döden för mord på grund av en bisarr händelsekedja som jag inte tänker ge mig på att försöka sammanfatta. Innan dess har han dock hunnit hitta sitt livs kärlek samt tampas med ett par skadedjursutrotare tillika yrkesmördare i den allra underligaste skolan. Medan han under högljudda protester släpas mot elektriska stolen får vi i tillbakablickar följa hans väg dit samtidigt som hans nyfunna kärlek och en skara nunnor kör i ilfart för att avbryta avrättningen.

Manuset är som det är, nog sagt. Iscensättandet har betydligt fler poänger. Kameratrixen och lekfullheten i klippningen kompenserar charmigt för det faktum att man knappast har någon möjlighet att bry sig om karaktärerna. Som förövning till "Darkman" (i sin tur en väldigt lyckad förövning till "Spider-man"-filmerna) är den med sin galna serietidningsestetik roande om man är på det humöret. Men en bra film, det törs inte ens jag kalla den...

Trots detta har jag sett den fyra-fem gånger (först min gamla inspelning från SVT, sedan den ganska senkomna DVD:n), kanske för att hitta de extra kvaliteter som jag fortfarande inbillar mig måste dölja sig i verket med tanke på vem regissören är. Dessa efterforskningar har resulterat i att filmen känns lite som en gammal kompis - en kompis jag inte riktigt respekterar. En tvårussinkompis, som det heter. Huruvida du vill sälla "Crimewave" till din egen bekantskapskrets är långt ifrån säkert, men med typ 80 minuters speltid kommer den inte stjäla alltför mycket av din tid.

FOTNOT
Om jag bara med förbehåll kan rekommendera "Crimewave" så passar jag istället på att utdela högsta betyg till nämnda "If Chins Could Kill". Krampframkallande rolig, intressant och inspirerande läsning, allt om vartannat eller på samma gång.

© Anders Lindahl
2007-01-04

DVD / Blu-ray

Den finns alltså på DVD från Universal, med världens fulaste omslag och inget extramaterial (jo, ett bildgalleri fanns det visst...).

Den finns också tydligen med ett annat fult omslag...

Originaltitel: Crimewave
USA, 1985
Regi: Sam Raimi
Med: Reed Birney, Sheree J. Wilson, Louise Lasser, Edward R. Pressman, Bruce Campbell, Brion James, Paul L. Smith, Frances McDormand

Genre: Action, Komedi

Dela |