Ta två av de vanligaste fobierna i världen och stoppa in dem i samma film. Så enkelt det kan vara - åtminstone för att åstadkomma en förhandsryktesflora som få andra filmer detta år, framförallt via internet. Sägs det i alla fall, jag kan inte säga att jag följde hela förloppet. Men jag tyckte ändå att uppslaget lät ganska lovande.
Det här är alltså projektet som Samuel L. Jackson hoppade på för att han tände på titeln och när han hörde hotet om att ändra den ställde sig store Sam i vägen och hotade själv med avhopp, ryktesvis... Jag har visst hängt med en aning, trots allt. Alla har inte varit lika imponerade av det färdiga resultatet som av kampanjen före, men vi får väl vad vi förtjänar. Särskilt skrämmande är egentligen inte de till säkert 87 procent datoranimerade kräldjuren, men de lyckas poppa upp ur alla tänkbara vinklar och vrår i luftåket. Det är inte svårt att räkna upp filmer som mer närmar sig fullkomning i år, men det är svårt att hitta någon som är gjord med ett godare humör och målmedvetenhet. Mycket är fake här, men uppsåtet känns nästan misstänkt ärligt i all sin ytlighet.
En FBI-agent (Jackson, vem annars?) ska skydda ett viktigt vittne på en flight från Hawaii till Los Angeles, men har (liksom övriga ombordvarande) inte en aning om att bagageutrymmet vimlar av giftiga ormar som stängts in och väntar på att släppas ut med hjälp av en timer ungefär mitt över Stilla Havet. Så det räcker inte med turbulens och missnöjda passagerare som flyttats ner en våning från första klass till turistpatraskavdelningen på grund av FBI:s övertagande av de bästa platserna. Och vilka som drabbas först av de välriktade betten är inte omöjligt att räkna ut när ett kärlekskrankt par tränger in sig på toaletten tillsammans.
Bland de övriga passagerarna finns en kaxig hiphopstjärna, en dryg affärsman med brittisk accent, en lätt bimboaktig ung dam med sin lilla byracka i släptåg och ett par på smekmånad - trots att den nygifte mannen är flygrädd. Dessutom två pojkar som flyger utan föräldrar för första gången. Besättningen är också typifierad, med Julianna "Cityakuten" Margulies som den 'ordentliga' flygvärdinnan, hennes yngre kollega - den 'flirtiga', veteranen som erbjudits förtidspension men tackat nej och suckar ”those were the days" när hon hör det nämnda hormonstinna paret rumstera om inne på bekvämlighetsinrättningen, samt deras manlige kollega som kanske eller kanske inte är gay. Klyschorna kommer vi inte undan - som "du måste vara stark nu" och dylikt ofog, men den välbehövliga distansen finns där också ständigt på lut.
- More great news. Snakes on crack...
Och tack och lov för internet-erans intåg. Här kan man maila över bilder på krypen till FBI som anlitat en expert (rätt lik en amerikansk missionär jag känner, för övrigt) för att räkna ut vilka motgift som kan behövas om de finns tillgängliga. Och om planet lyckas landa. Ormarna är inte alla av samma sort. En del dödar på två minuter, andra på två timmar och åter andra tillhör den överdrivet kramgoa kategorin. Det är lite skillnad mot att hålla i en tam boaorm (vilket jag gjort ett par gånger) och att möta de här mordiska bestarna (vars extrema aggressivitet förklaras vetenskapligt under resans gång). Säkerhetsgenomgången före start måste ha lämnat en del övrigt att önska, att döma av flera indicier. Sedan kan det vara en rekommendation att inte tänka över logiken i alla reaktioner som passagerare och personal visar i vissa avgörande moment.
”Snakes on a Plane” är ändå mer inspirerad och motiverad än en del andra stramare katastroffilmer som setts nyligen (nyversionen av ”Poseidon" kommer spontant för mig). Som sagt, vi får vad vi förtjänar här, varken mer eller mindre. Återhållsamhet och finess är inte ledorden, men lekfullhet och orgiastisk förtjusning i ”Anaconda"-liknande effekter får vi desto mer av. Det är också lite ovanligt med en film vars eftertexter ackompanjeras av en musikvideo till titellåten och dessutom sägs ha delvis filmats (och klippts) om på ett sent stadium för att höja åldersgränsen - och inte tvärtom.
Att filmarna känner till den långa historien av flygplanskatastroffilmer och de parodiska meta-staser de i sin tur provocerat fram, tyder väl Julianna Margulies kommentar i ett kritiskt läge på:
- Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men... finns det någon ombord som kan flyga ett plan?
Originaltitel: Snakes on a Plane USA, 2006 Regi: David R. Ellis Med: Samuel L. Jackson, Julianna Margulies, Nathan Phillips, Rachel Blanchard, Flex Alexander
Genre: Action, Thriller Hemmabio: 2007-01-31 Teman:Djur som bråkar